Acceptera marknadsekonomin (del 3)

avatar

När jag återvänder är stämningen hög. Det tjoas och stimmas. Skratten är jovialiska. Jag vet inte riktigt åt vad det skrattas. Albinsson ber mig att ta med mer öl från kylskåpet. Karlsson och Hajk-Fredrik tycks ha rykt ihop igen. De pratar i mun på varandra. Av de fragmentariska ord jag kan höra genom de andras skratt tycks det handla om huruvida kapitalismen skall avskaffas eller ej.

– För dagens socialdemokrater är nog frågan om kapitalismens vara eller icke vara huvudsakligen av historiskt intresse, säger Karleby.

Jag slår mig ner på min magra pinnstol igen. Knaket är kraftigt. Karleby nickar vänligt och fortsätter.

– Acceptansen av marknadskrafterna förklarar var vi kommer ifrån. Skall något sägas om detta idag så är det möjligtvis att du Ringborg kanske allt för beredvilligt accepterar marknadskrafterna som regleringsinstrument. Men ärligt talat tror jag inte att någon ställer frågetecken kring ditt stöd för kapitalismen. Det ska man inte behöva göra heller.

Karlsson, som tycks ha lugnat sig, stryker sitt skägg samtidigt som han tar fram sin pipa.

– När det gäller acceptansen av marknadsekonomin, eller hela det kapitalistiska systemet för den sakens skull, är det ju gränsdragningen till såna som mig som är viktig för dig Ringborg. Jag vill avskaffa kapitalismen, du vill tämja den. Jag tror inte att du kontrollera marknadskrafterna, medan du tror det. Du borde i vart fall tro det. Jag tror på klasskamp, du på klassamverkan. Jag tror på systemförändring, ibland genom utomparlamentariska aktioner, du tror på den demokratiska staten som medel för förändring.

Karleby öppnar sin öl. Den pyser till och skummar över. Ölen rinner ner på golvet. Själv börjar jag fundera över städningen. Skall man som båtvakt städa upp i stugan tro? Antagligen. Har jag inte sett en svabb i köket? Karleby ställer ner ölen på bordet och riktar sig mot Ringborg.

– Vad du behöver reflektera kring är möjligtvis vilka förutsättningarna för stödet av marknadsekonomin egentligen är. Varför ska du vara lojal med kapitalismen? För mig handlar det om tre grunder. För det första, alternativen till marknadsekonomin är sämre. Som metod att fördela resurser är kapitalismen hitintills oöverträffad. Det är lite som med demokratin. Det bästa av dåliga alternativ. Marknadsekonomins konstruktiva och dynamiska krafter har bidragit till ekonomisk och teknisk utveckling. Välståndet har vuxit. Men samtidigt får man aldrig glömma att acceptansen vilar på omfördelning och politikens företräde. Den andra förutsättningen är att den demokratiska staten kan användas för att reglera marknadskrafterna. Demokratin jämnade ut spelplanen. Staten måste användas aktivt. Här finns övrigt en hel del att prata om. Här har mycket hänt de senaste åren. Men vi kan väl återkomma till det.

Hajk-Fredrik med cigarren bryter plötsligt in.

– Ja, ja Karleby. Kom till poängen. Du blir så långrandig ibland. Självklart skall marknadsekonomin accepteras. Och inte bara det. Den frigör individen. Människan ska inte underkastas några kollektiva tvång och onödiga regler. Jag fattar inte varför vi pratar om detta överhuvudtaget.

Karleby har inga problem att behålla lugnet. Karlssons panna blir dock högröd igen. Med mörka ögon tittar han på Hajk-Fredrik.

– Jo, jo, detta med relationen mellan individ och kollektiv kan vi väl komma tillbaka till. Låt mig bara avsluta, säger Karleby. Den tredje förutsättningen handlar om klassamverkan. Socialdemokratins förhållande till klasskampen är inte oproblematisk. Naturligtvis har grupper i samhället gemensamma materiella intressen. Vår bakgrund och bas är arbetstagarnas gemensamma intressen. Där får man aldrig tveka. Men för att vinna makten kan vi inte ensidigt fokusera på de mest utsatta. Gör vi det är vi dömda till en evig minoritetsstatus. Som socialdemokrater måste vi företräda hela samhällets intressen. Det som binder samman och skapar gemenskap måste ha företräde framför det splittrar och individualiserar. Det är inte lätt. Men det är här, mellan liberalismens individualism och kommunismens klasskonflikter som socialdemokratin bygger sin maktbas.

Albinsson, som suttit tyst med mobiltelefonen ett tag, uppenbarligen fullt upp med ett sms blir plötsligt ivrig.

– Själva folkhemstanken utgår ju på många sätt just från detta. Grunden för familjen gemenskap och tillhörighet. Socialdemokratin ska bryta ner barriärer som separerar medborgare. Här finns också grunden till jämlikhetstanken. Men Ringborg, får jag fråga dig en sak. Hur ser du på dagens folkhem? Bygger du fortfarande på det? Du pratar inte så ofta om det. Jag minns att Palme pratade om att folkhemmet ännu inte var färdigbyggt och att det fanns mycket kvar att göra. Har du slängt ritningarna? Bygger du nytt? Eller vad händer?

Ringborg börjar att harkla sig. Han stakar ur sig några ord men blir plötsligt avbruten. Dörren öppnas. Uppenbarligen är det pappan i barnfamiljen som nyss angjorde bryggan. Han har fortfarande flytvästen på.

– Ursäkta att jag stör. Men känner ni igen mannen som skruvar med motorn på den där Bustern vid bortre bryggan? Han verkar lite skum. Jag hade nästan glömt att jag är båtvakt.

Jag reser mig upp. – Jag ska kolla vem det är. Det är jag som vaktar i kväll. Kan du visa mig vem du tänker på?

(fortsättning följer)