Använd den demokratiska staten (del 6)

avatar

 

–          Har ni fest eller? En grupp damer i medelåldern kliver in i båthuset. Flytvästar, röda regnrockar, korgar, blommiga gummistövlar. Allt i klara färger. De muntra kvinnorna har tydligen varit ute på sjön. Vinfnitter och skratt. De pratar i mun på varandra.

–          Och det är ni som är brudarna? Svarar Ringborg med ett rappt leende.

–          Precis, och var har ni chipsen? Hej på er förresten, jag är Anna, vilket väder va! Vilka är ni då? Resten av sällskapet har redan börjat installera sig vid det gamla matsalsbordet mitt i rummet. Annas leende verkar värma herrarna.

Ringborg tar kommandot och presenterar gruppen. Själv blir jag introducerad som båtvakten. Anna nickar nyfiket när herrarna introduceras.

–          Ni verkar bekanta på något sätt, men, men, vi ska inte störa. Vi har vin kvar. Hoppas det är ok om vi sätter oss där borta. Anna pekar på det överdimensionerade matsalsbordet där resten av sällskapet redan fått fram vinet. Alla nickar välvilligt.

Kaffet är upphällt. Det är bara jag och Karlsson som dricker det svart.

–          Var var vi? Säger Ringborg som verkar avsevärt muntrare efter damsällskapets ankomst. Albinsson verkar otålig med att ge sig på Ringborg igen.

–          Låt mig anknyta till något som vi redan behandlat, men som kanske behöver fördjupas. Den demokratiska staten måste användas. Den är ditt viktigaste redskap när socialdemokratin bygger landet. Ringborg, du har haft makten, men till vad använde du den… egentligen? Utan vision, vilja och riktning tappar medborgarna tron på socialdemokratin. Med ett löfte om att allt ska förbli som det varit kommer du att straffas av väljarna. När du går ner i sakpolitiska frågor måste du våga använda staten som ett instrument för att förändra samhället.

Diskussion tycks ta fart igen. Karleby tar ordet först.

–          Vi håller så sakteligen på att sluta cirkeln tror jag. Om politikens företräde framför ekonomin har vi redan pratat. Likaså har vi varit inne på den demokratiska statens handlingsutrymme som instrument för att förverkliga politiken. Vad jag tror att Albinsson är inne på nu är själva förverkligandet av politiken. Handlingsutrymmet måste mötas med handlingskraft.

–          Karleby, du får mig att tänka på en historia jag hörde i min ungdom. Karlsson lutar sig tillbaka som bara äldre människor kan göra när en längre historia ska berättas.

–          Plåtslagaren i Lodz var en otillfredsställd man. Vad han än gjorde tyckte han alltid att det fanns mer att göra. Ingenting blev färdigt och hans krav på sig själv och omgivningen var stora. En dag vände han sig i förtroende till byäldsten och frågade om råd. Den gamle mannen gav honom följande råd. Sök upp plåtslagaren på Müllernstrasse i Krakow. Under hans spis finns en stor skatt som kommer att lösa alla dina problem. Plåtslagaren i Lodz tyckte att det hela luktade humbug. Åren gick och han förblev otillfredsställd. Någon resa till Krakow blev det aldrig. När plåtslagaren låg på sin dödsbädd kom byns präst hem till honom. När prästen frågade om han ångrade något i sitt liv berättade plåtslagaren om byäldstens råd och skatten i Krakow. Om det var något han ångrade i sitt liv så var det kanske just detta. Att han aldrig sökt upp plåtslagaren i Krakow. Prästen tittade förundrat på honom. – Vad lustigt! Jag kommer precis från Krakow. Jag träffade plåtslagaren på Müllernstrasse igår. Den arme mannen ligger på sin dödsbädd. Igår berättade han om en återkommande dröm han haft hela livet. I drömmen skulle han söka upp plåtslagaren i Lodz. Under det som är din spis skulle en stor skatt ligga begravd. Vilket märkligt sammanträffande!

Alla tittar på varandra lite förbryllat. I Ringborgs ögon ser jag att han, precis som jag, inte förstått något. Hajk-Fredrik ser ut som ett frågetecken även han, men gör inte någon hemlighet av det.

–          Ursäkta Karlsson, vad har den berättelsen med socialdemokratisk politik och den demokratiska statens handlingsutrymme att göra?

–          Jag är inte socialdemokrat, svarar Karlsson. Men det verkar som Ringborg och hans kamrater söker lyckan på annan plats. Skall han bli mer liberal? Mer marxist? Gå höger eller vänster? Varför söka ny ideologi? Mitt förslag är socialdemokratin ska gräva under den egna spisen. Det är en metafor alltså. Ursprungligen en jiddisch berättelse tror jag. Ringborg, lyckan finns närmare än vad du tror.

Även Karleby har verkat lite förvirrad. Men han tycks samla sig snabbt.

–          Jag tror jag förstår. Får jag pröva att bli ännu mer konkret. Eller i vart fall pröva att översätta din berättelse till den socialdemokrati jag var med och utvecklade. Om socialdemokratin kan vara trygg i sig själv, med politikens företräde och åtgärder för att göra marknadsekonomin dräglig för människor, behövs ingen anpassning till motståndarens agenda. Man kan således vara trygg i den egna politiska agendan. Ringborg, ta till exempel detta med skattehöjningar och skattesänkningar, varför denna otydlighet? Varför den nervösa anpassningen till motståndarens skattesänkningsagenda? Självklart kan skatten höjas. Men förutsättningen för detta är naturligtvis handlingskraft och målbeskrivning. När det demokratiska handlingsutrymmet ska nyttjas måste det vara tydligt vad som ska uppnås och varför det är viktigt. Socialdemokratin måste vara tydlig i detta. Det är din problemformuleringsförmåga som sätter gränserna. Inte motståndarens möjligheter att kontrollera media eller samhällsdebatt. Väljarna kommer att belöna dig för det du vill, för din handlingskraft och vilja. Utan kraft och riktning kommer du däremot att straffas.

Albinsson som hela tiden verkat minst bekymrad av Karlsson berättelse avrundar.

–          Precis, det är därför den demokratiska staten måste användas. Det är en grundstomme i socialdemokratin. Vi måste vara i rörelse. Framåt. Vi måste bära visionen om att en annan värld är möjlig.

(fortsättning följer)