Borg och lönebildningen

avatar

Anders Borg har gjort ett nummer av att prata gott om den svenska arbetsmarknadsmodellen – det senaste exemplet är Borgs kritik mot det fransk-tyska förslaget till konkurrenskraftspakt.

Kritiken från Borg är naturligtvis riktig – Sverige har inte överlämnat någon kompetens till EU på lönebildningsområdet – dessutom är det i Sverige arbetsmarknadens parter som i avtal reglerar löner. Ett överlämnande av kompetens till EU-systemet skulle med andra ord innebära både en förlust av vår nationella suveränitet på området och ett övergivande av vår modell med fria parter.

Lite konfunderad finns det därför anledning att bli när Anders Borg själv bestämmer sig för att ägna sig åt precis den typ av inblandning som han säger sig vilja att EU avstår ifrån.

Borgs uttalande är som hämtat från den europluspakt som den svenska oppositionen tvingade regeringen att ställa sig utanför. Lönebildningen i den offentliga sektorn ska användas för att hålla tillbaka lönerna i den konkurrensutsatta sektorn.

Till detta bör också fogas det ytterst märkliga i att Anders Borg och han medarbetare landar i slutsatsen att det stora problemet för svensk tillväxt är att lägstalönerna för kommunalare är 15 685 kronor. Borgs uttalande visar på en skiljelinje i synen på värdet av människors arbete.

Samtidigt som Anders Borg och hans – förmodar jag – välavlönade stab konstaterar att det är ett problem med lägstalöner en bit över 15 000 kronor skickar Socialdemokraternas nyvalde partiordförande Håkan Juholt helt andra signaler i sitt linjetal på partikongressen.

”Den gemensamma sektorn måste vara beredd att erbjuda bättre arbetsvillkor, högre löner och större utvecklingsmöjligheter för att kunna attrahera personal. Offentlig sektorn ska inte subventioneras av kvinnors lägre löner.”

Lönebildningen är och ska förbli en fråga för parterna i Sverige. Detta förutsätter att den svenska regeringen för det första fredar oss från inblandning från EU-systemet. För det andra vore det bra om regeringen avstod från sina försök att lösa problemet med arbetslösheten genom att skapa en låglönemarknad. Skiljelinjen i svensk politik går mellan de som tror på en tillväxt med hög produktivitet och de som vill skapa tillväxt genom en låglönesektor. Anders Borg befinner sig idag på fel sida av denna linje.