Den omänskliga utförsäkringspolitken måste stoppas nu!

avatar

Idag presenterade de rödgröna ett förslag till s.k. utskottsinitiativ, där de bland annat föreslår ett stopp för utförsäkringarna i sjukförsäkringen (se artikel i dagens SvD). De anser, liksom LO, att det inte går att sätta tidsgränser för hur länge sjukdomar varar. När en människa med ohälsa utförsäkras och fattiggörs drabbar detta dessutom oftast många fler. Hela hushållet berörs. Särskilt utsatta är barnen till arbetslösa och sjuka.

Barnfattigdomen har naturligtvis en tydlig koppling till föräldrafattigdomen. En viktig förklaring till dagens växande barnfattigdom, som ökar trots det förbättrade konjukturläget, är otvivelaktigt den moderatledda regeringens försämringar för sjuka och arbetslösa föräldrar. De insatser som hittils gjorts för att stötta dessa utsatta grupper är otillräckliga (se exempelvis ”jobbtorgen” i Stockholm). Detta är också en central slutsats i Rädda Barnens senaste rapporter om vad som just nu sker med barnfattigdomen i vårt land.

Ska vi lyckas vända utvecklingen när det gäller barnfattigdomen måste vi starta arbetet med att reparera trygghetsförsäkringarna. Den insikten är svår att förneka. Det småpetande i regelverket som Ulf Kristerssons sjukförsäkringsöversyn ägnat sig åt är långt ifrån tillräckligt. Samtidigt kan vi inte vänta tills år 2013, då socialförsäkringsutredningen är klar. Läget är allt för akut för det.

Detta inser nog också de politiker i Alliansens småpartier, som tidigare kritiserat de orimliga sjukreglerna. Nu har de chansen att visa sina väljare att de vågar stå upp för sin övertygelse i sjukförsäkringsfrågan och trotsa Reinfeldts allt stöddigare nymoderater. Vi är många som nu hoppas på att få se prov på ett sådant borgerligt civilkurage i denna för oss alla så viktiga fråga.

Till riksdagsledamöterna i Alliansens småpartier säger jag därför: Ta emot de rödgrönas utsträckta hand och ställ er bakom deras utskottsinitiativ!

******************************

Press: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, AB6,

Bloggat: Fattigbloggen, Alliansfritt Sverige, Löntagarbloggen, Martin Moberg, Storstad, Röda Malmö, Fasan, Lena Sommestad,

18 reaktion på “Den omänskliga utförsäkringspolitken måste stoppas nu!

  1. avatarLeif D

    Läser man hos SCB istället för Rädda Barnens rapport så ser man att barnfattigdomen minskar. Inte ökar som RB och LO försöker få det till. Anledningen är den beräkningsmetod som RB använder: Tjänar man mindre än 60% av medianinkomsten så är man fattig. Med det räknesättet kommer det alltid att finnas en ganska stor grupp fattiga.

    Det som har skett under Aliansens tid vid Makten är att folk fått det bättre. Även dom fattiga. Men den ultralåga räntan och stigande börs har gjort att medianinkomsten gått upp. På så sätt blir fler ”fattiga” utan att någon egentligen fått det sämre. Men det vill ju inte LO skriva om.

    ”Ska vi lyckas vända utvecklingen när det gäller barnfattigdomen måste vi starta arbetet med att reparera trygghetsförsäkringarna.”

    Ja, som på sossarnas tid då? När handläggarna fick bonus om dom lyckades förtidspensionera tillräckligt många fulolt friska personer? Eller att den som en gång blivit sjukskriven aldrig mer behövde arbeta, om man inte ville? Är man frisk ska man inte gå sjukskriven, även om ni på LO tycker att det är en rättighet. Men någon måste jobba ihop Bidragen.

    1. avatarKjell Rautio Inläggsförfattare

      Leif D, du har fel i dina påståenden om Rädda Barnens fattigdomsindex. RB:s fattigdomsindex mäter absolut fattigdom och är en sammanvägning av gruppen barn som lever i familjer med låg inkomststandard och gruppen barn vars familjer är beroende av försörjningsstöd. För en utförligare diskussion om detta se Rädda Barnens Årsrapport, s. 11-12.

      Sedan tycker jag att du, liksom en del andra på Allianssidan, blottar er okunskap om historien när ni snackar om politiken på ”sossarnas tid”. Den retoriska käpphäst som du och socialförsäkringsminister Kristersson ständigt klamrar er fast vid är argumentet att i det ”gamla socialdemokratiska systemet” förtidspensionerades människor bort slentrianmässigt. Och visst finns det anledning till självkritik från socialdemokratiskt håll när man granskar historien på detta område. Att en sådan (s)jälvkritisk process startat märks också tydligt när man läser den analys som görs av SAP:s kriskommission.

      Men ska man få en korrekt bild av utveckling bör man nog även uppdatera sig i relation till forskningsfronten. En rad forskare har ju de senaste åren (bl.a. Björn Johnson/Tor Larsson) analyserat orsakerna till de växande sjuk- och ohälsotalen, mellan åren 1997-2003. Dessa forskare kommer fram till att det framför allt handlade om att rehabiliteringssystemet kraschade, bl.a. till följd av olika politiska beslut.

      Det var detta som gjorde att en stor grupp människor blev kvar i sjukförsäkringen, ofta mot sin egen vilja. Samtidigt slimmades de offentliga arbetsorganisationerna, så att det utrymme som tidigare fanns för att skapa anpassade tjänster i praktiken försvann (Se Töres Theorell m.fl.).

      I detta sammanhang kan det kanske vara bra att veta att de politiska beslut som orsakade ”rehabkraschen” faktiskt fattades i bred samsyn tvärs över blockgränserna, främst under 1990-talet. Även om (s) hade regeringsmakten större delen av tiden var faktiskt också Allianspartierna involverade i processen direkt eller indirekt. Det var ju exempelvis Bildtregimen i början av 1990-talet som skar ned statsbidraget till företagshälsovården, som på den tiden var en mycket viktig del av rehabiliteringssystemet.

      Detta friskriver naturligtvis inte (s) från ansvar, vilket många ledande s-företrädare idag också självkritiskt medger. Men man bör alltså vara observant när du (Leif D) och andra alliansföreträdare numera systematiskt brännmärker ”det gamla socialdemokratiska systemet”, inte minst pga ni själva faktiskt direkt eller indirekt var involverade i att skapa detta system. Lite mer självkritik, även på den borgerliga sidan av blockgränsen, hade därför varit klädsamt…

  2. avatarTC

    Problemet är ju snarare att det inte går att leva på Socialbidragets ”existensminimum”, för det kommer alltid att finnas de som ännu inte kvalificerat sig för a-kassa… och dessa individer struntar Vänstern fullständigt i eftersom en höjning av Socialbidraget aldrig föreslås!
    Det är skandal att idag så baseras människovärdet på vilken inkomst som individen tidigare haft, hög inkomst innebär att skatte- och obligatoriska avgiftsfinansierade stödet från samhället ger mer till tidigare högavlönade trots att de nu som arbetslösa nu inte bidrar med mer till samhällsekonomin än lika arbetslösa men tidigare lågavlönade, och denna orättvisa finns trots att högavlönade ju annars inte ges bättre o snabbare sjukvård… trots att de minsann betalat in betydligt mer i skatt och avgifter till samhället!
    Det borde vara självklart att ALLA som inte kan försörja sig själva, såsom arbetslösa sjuka socialbidragstagare…, ska ges exakt samma ersättning från samhället, med en behovsprövad tilläggsersättning utöver det gemensamma grundbeloppet. Även studenter bör under 6 läsår ges StudieLÖN istället för att som idag bestraffas med studielån och som enda grupp i samhället idag förväntas LÅNA till MAT och HYRA, och även studeilönen bör vara på samma nivå som det gemensamma grundbelopp som ges till ALLA dem som inte kan försörja sig själva!
    All form av inkomstbaserade ersättningar måste ordnas privat, gärna via facket om LO då inte fortfarande är en integrerad del av det Socialdemokratiska Partiet, eftersom samhället alltid ska se människovärdet som lika för ALLA och inte som idag då samhället i praktiken anser att tidigare höginkomsttagare förtjänar en högre levnadsstandard, ett värdigare liv, än tidigare låginkomsttagare.

    1. avatarKjell Rautio Inläggsförfattare

      TC, du har förmodligen rätt när du skriver att ”det kommer alltid att finnas de som ännu inte kvalificerat sig för a-kassa”. Det stora problemet idag är dock att så många sjuka och arbetslösa kastats ut från a-kassan och sjukförsäkringen pga Alliansens politik.

      Socialbidraget bör vara det yttersta skyddsnätet. Men idag har det för allt för många unga blivit en ”alternativ a-kassa”, till stor del beroende på regeringens arbetsmarknads- och utbildningspolitik. Dessutom bör den som är sjuk stödjas inom ramen för sjukförsäkringen, inte tvingas stå med mössan i hand och be om behovsprövat försörjningsstöd.

      Till skillnad från dig TC anser jag inte att inkomstskyddet vi arbetslöshet och sjukdom i första hand bör ordnas privat eller via facket. Detta skulle leda till att de med lägst risk för att bli sjuk eller arbetslös kan teckna förmånliga försäkringar, medan de med högre risk (många LO-medlemmar) hamnar utanför eller tvingas betala skyhöga premier/avgifter. Detta skulle ytterligare slita isär vårt samhälle. Klassklyftorna skulle öka. Därför bör staten stå för ett bra inkomstskydd, som sedan kan kompletteras avtalsvägen. Jag anser alltså, liksom en stor del av svenska folket när de tillfrågats i opinionsundersökningar, att ett ordentligt inkomstsskydd är något som staten måste ordna.

      Detta är dessutom samhällsekonomiskt klokt. En politik för trygghet gör att fler vågar pröva sina vingar, i vissheten om att de inte blir ruinerade om de misslyckas den första gången pga av att vi har ett väl utbyggt inkomstskydd. Trygghet och tillväxt förutsätter varandra.

      1. avatarTC

        Du missar att utöver det gemensamma grundbeloppet, som ska ges lika till ALLA som inte kan försörja sig själva, så ska det finnas en behovsprövad tilläggsersättning vilket garanterar att ALLA, inklusive de som tidigare haft de lägsta inkomsterna eller helt saknat inkomst ges ekonomisk trygghet. LO har fortfarande ingen lösning på hur de som ändå tvingas leva på socialbidragets existensminimum ska få det bättre, dessa barn förblir fattiga eftersom LO inte vill hjälpa socialbidragstagande föräldrar utan enbart fokuserar på att höja taken, men aldrig golven, i a-kassan, medan mitt förslag innebär att alla, arbetslösa och sjuka och …, slipper förnedra sig genom att på sina bara knän be socialtjänsten om hjälp. Mitt förslag minskar även byråkratin och kostnaderna eftersom alla som inte kan försörja sig själva bara behöver vända sig till 1 myndighet för att där få all hjälp de behöver.
        Det är fel att basera samhällsfinansierade ersättningarna på tidigare inkomst, och det bör vara självklart att samhället ska garantera allas ekonomiska trygghet, men samhället ska inte medverka till att dyrt betala för att tidigare högavlönade ska kunna fortsätta leva relativt lyxliv även som arbetslösa. Det är ju med dagens system som samhället upprätthåller och förstärker klyftorna, där samhället idag baserar ersättningarna på tidigare inkomst istället för efter behov.

  3. avatarGun

    Det här är en hyfsad början för att reparera de skador regeringens politk medfört men långt ifrån tillräcklig. Det ska bli intressant att se var KD ställer sig. Nu får dom upp till bevis vad dom menar med ett mänskligare samhälle.

    Tyvärr har sjukförsäkringen vållat så mycket skada att det idag är svårt att överskåda. Det krävs en grundlig omarbetning.

    Jag tänker bl.a. på hur man våldfört sig på begreppet ”rehabilitering”. Detta har klumpats ihop med begreppet ”behandling”. En tydlig strategi för att överföra systemfel till individens ansvar.

    Regeringen har manipulerat för att dölja sina ambitioner att återskapa det gamla klassamhället. Jag tror alrig vi har haft större utanförskap än vi har nu, och det är väl därför Regerngen slutat använda ordet.

    En sista reflektion (efterlysning)var är Reinfeldt. Är det denna osynliga man som styr vårt land?

  4. Pingback: Den havererade moderata sjukförsäkringen | Claeskrantz.se - En personlig politisk blogg om Sverige och omvärlden

  5. avatarNiklas H

    Cynism och Rädsla för att se verkligheten så som den är…

    Det är inte en fråga om man blir sjuk eller gammal. Utan när!
    De sjuka drabbas idag av en dubbel bestraffning. Vart ligger trovärdigheten och vem vill bidra till ett system som inte finns där när man behöver det?

    Själv drev jag företag och hade privat sjukförsäkring. Idag 3 år senare kan jag krasst konstatera att sjukdomen kostat familjen 500.000 kr. Idag är firman ett minne blott och den situation som min familj gått igenom önskar jag ingen.

    Jag är idag arbetslös och mitt ärende gentemot FK, som ärende hos Förvaltningsrätten, är inte över. Mitt privata sjukförsäkringsföretag finns ej där längre som en part då jag inte är lönsam för dem. Min arbetslöshetskassa nekar mig ersättning trots 10 års medlemskap.

    När det gäller vem som är ansvarig för dagens situation kan man diskutera i all oändlighet. Tyvärr hjälper det inte dem som sitter med facit i hand om hur besluten påverkar när man blir sjuk eller gammal. Min undran är liksom Gun´s när det svenska språket skall ”återfå sina begrepp”.

    // En som är ovillig att bidra och som slutat rösta…

    1. avatarKjell Rautio Inläggsförfattare

      Niklas H, din berättelse smärtsam att ta del av. Ännu mer smärtsamt blir det när man upptäcker att du inte är ett ”undantag” eller ett ”enskilt fall”. Jag har, som välfärdsutredare, kontinuerligt samtal med medborgare som drabbats av ohälsa och hamnat i en liknande situation som du beskriver.

      Men bara för att det är smärtsamt, att ta del av din eller andras berättelser, kan vi inte acceptera att denna verklighet göms undan. Tyvärr måste jag konstatera att så ofta är fallet, åtminstone när man tar del av den bild som förmedlas av SvD och DN.

      Din berättelse bär på så mycket viktiga erfatrenheter om hur det ser ut på välfärdsstatens ”skuggsida”. Vi får heller inte glömma bort att en del av de skattesänkningar som Alliansen genomdrivit faktiskt finansierats av det överskott som genererats i bland annat sjukförsäkringen till följd av att försäkringen försämrats.

      Ett försämrat försäkringsskydd har alltså växlats över till skattesänkningar. Så länge man är frisk och har ett tryggt jobb är det därför lätt att luras att tro att allt blivit bättre. Också den husägare som struntar att försäkra sin fastighet får kortsiktigt mer i handen. Men den dagen olyckan är framme står man där; skyddslös och försäkringslös…

      Niklas H, din berättelse bär på mycket visdom och fler borde ge sig tid att lyssna till ditt vittnesmål. Men jag tycker ändå det är synd att du inte vill använda din röst i riksdagsvalet för att få till stånd en förändring. Jag tror nämligen att vi som vill ha en mänskligare och mer rättssäker sjukförsäkring måste ta till alla de verktyg som står oss till buds. Dit hör definitivt att använda sin röst i valen…om du väljer att avstå från att göra skillnand så gör säkert inte andra det, exempelvis de som tycker dagens sjukförsäkring är det pris de är villiga att betala för att få lite till i skattesänkning…

      1. avatarNiklas H

        Håller med dig om det du säger. Men.
        min visdom är inte mycket värd om ingen är villig att slåss för den. Vem skulle jag rösta på isåfall när de som regerar vill ha ”makten framförallt”.

        De erfarenheter jag dragit är sådana att människans natur är sådan och det finns ett kollektiv när det passar och det finns en gemensam målsättning för kollektivets överlevnad och intressen. Annars är det Toblerone och Gods i Sörmland som gäller. Det är inte avundsjuka jag här lägger fram utan att tilliten är fundamental…

        Jag struntar fullständigt i vems fel det är att samhället ser ut som det gör. De som bygger det är många gången förblindade av sin egen allsmäktighet. Problemet kvarstår. Kanske Darwin inte hade så fel ändå. Men, människan lever på hoppet…

        1. avatarKjell Rautio Inläggsförfattare

          Niklas H, jag förstår dig. Men den insikt om bristerna i samhället, som dina ord tydligt åskådliggör, överskuggar betydelsen av både Monas toblerone och Görans herrgård.

          Det viktiga för mig just nu är inte att fixera mig vid personerna utan mera se till politikens innehåll. Då konstaterar jag att om man vill få till stånd en förändring i sjukförsäkringsfrågan, i riktning mot en mer rättssäker och rimlig försäkring, är det något av de rödgröna partierna som gäller.

          För mig är valet lätt. Jag delar socialdemokratins grundsyn och stödjer detta parti, trots att jag som du ser av ovanstående inlägg förbehåller mig rätten att vara kritisk på vissa punkter… 🙂

  6. avatarBo Grahn

    Det var S sm satte igång hela denna översyn av försäkringen som vi nu ser resultatet av. Tillsammans med alliansen bör man ta ett gemensamt ansvar.
    Anna Hedborg (S)rekommenderade bl.a att sjukförsäkringen begränsades till ett år.

    1. avatarKjell Rautio Inläggsförfattare

      Bo Grahn, jag förstår vad du menar. Men till skillnad från (s) verkar inte Alliansen vilja idka självkritik och lära av de historiska misstagen (se mitt svar till Leif D här ovanför).

      Där ligger också troligen en av förklaringarna till varför Alliansen hela tiden tvingas till reträtter i denna fråga. Man vågar inte se grundproblemet i vitögat. Det är inte människors attityder eller bristande arbetsvilja som är problemet. Det handlar istället om att vårt ”rehabsystem” kraschat och att de som drabbats av ohälsa, från och med mitten på 90-talet och framåt, förnekats möjligheten att komma tillbaks till arbetslivet.

  7. Pingback: Hur kommer centern att ställa sig till det Rödgröna förslaget om sjukförsäkring « Röda Berget

  8. avatarMonicaJ

    Till Lef D..Vi som LEVER i fattigdommen struntar i vad Allinsen säger elelr vad andra nymoderater säger VIi LEVER i det och vi är all ense om att fattigdom existerar I verkligehetn idag fick min doter och ajg dela på 60 kr. det är vad vi har att leva på till den 19 juni..Hur tor du det är att va 18 år gå på studenfest utan att ha kläder att sätta på sig.. utan att kunan köpa en present till sin vänner.. Att itne ha pengar till bussen hem efter festen.. att ha een död föräldre och för den tvingasdes ut ia rvbet när den var sjuk.. den andre föräldern lever med reumatism och cancer.. Vi är bar ett fall men vi pratar dagligen emd folk i vår situatuion och det vi kom fram till var att för ett par år sedan då var man pank några dagar innan nästan pengar kom nu är vi pank två tre veckor inan pengar kommer.. allt har blivit dyrare.. mat resor.. kläder schampo och sådan nödvändigheter. går något sönder hemm hos oss har vi inte pengar att köpa nytt. ..jag har mat i frysen för en vecka till sen är det tomt..För tre år sedan var ajg igång med att strat företag.. hade pengar så vi klarade oss sen blev jag sjuk och sen rasade allt… jag SER verkligen jag LEVER i den .. jag sitter inte bara och läser om den.. Så Leif D kom gäran och spendera en dag med dig.. lite kaffe kan jag bjuda på så ska vi samtal och jämföra HUR det har vblivit… NU ska man ompröva min sjukpeng.. det tar 30 dagar..säger de på FK 30 dagar att fundera på om det blir ja eller nej..Fick höra av en bekant idag..som har väntat i 10 månader på att få svar..sen när får man pengar min doter som ärvt min sjukdom ahr sommalerledigt hon får inge somamrjobb. och alltså inte heller några pengar.. Säg inte att vi har det bra.. !!! det är ett hån mot oss det är en kränkning…Efter att ha dubbeljobbat slititgg som ett djur och betlat skatt i 38 år så blir amn behndlad så..jag betalr en många till saktt sen är det slut.. ..ja sen har ju en del möjlighet att leva på bidrag…jag komemr itne ens få bidrag för jag har min gamla studieskuld hos kronofogden.. de drar fr¨ån min inkomst och så säger socailtjänsten..Har du råd att betal dina skulder så har du med råd att klar dig själv….och gisa vad mian skulder tickat iväg i idag.. med räntor och extra avgifter..bar för att Allinsen itne kunde säga åt folk OK vi gör som förrut.. 80-90 talet..du ska utredas vi gör en handling plan men under tiden får du leva på din SGI..

    Då hade ju folk haft ork och kraft att rehabiliterats och kommit tillbak till jobb.. nu rasera man familjer låter barn fara illa och låta de haman i bidragsberoende i unga år..

  9. Pingback: Håkan Juholts testamente « Edvin Ala(m) 3.0

  10. avatarLinnéa Johansson

    Tänk om jag som funktionshindrad/sjuk kunde lita på att jag har min försörjning trots sjukdom. Jag är höguutbildad, hade bra uppdrag som egen företagare men fick inte teckna någon annan försäkring än ren olycksfall pga tidigare sjukdomar. Nä så kroppen inte längre höll för arbete, både tungt vårdarbete och ett något fysiskt lättare arbete som föreläsare/konsult onom företagshälsovården så skulle det räknas ut vilken sjukpenninggrundande inkomst jag hade. Tack vara att jag vikarierat inom psykiatrin fick jag upp ersättning till en acceptabel nivå (ung 40% av normallön om jag arbetat heltid som anställd utifrån mitt ord yrke). detta kom även senare den sk antagandeinkomsten att grundas på då jag fick tidbegränsad sjukersättning. Gott så. Men nu tar denna ersättning snart slut. Det står ännu skrivet i stjärnorna om jag får stadigvarande ersättning som rekommenderats av flera av varandra oberoende läkare. Men – jag kan ju läsa och jag kan tala. Jag har som social träning följt helt webbaserade kurser (under min utbnivå) från ett universitet för att helt enkelt inte gå under psykiskt. Dessa kurser ta kanse 5 timmar i veckan i anspråk, men anses kunna utgöra arbetsförmåga! Jag sitter hemma, läser när jag orkar oavsett tidpunkt på dygnet eller veckodag. Jag kan aldrig planera i förväg pga sjukdomen. Dessutom medicinerar jag med mycket starka smärtstillande varför jag stundtals är dimmig och tappar delar av min kognitiva förmåga. Det är just detta studierna är till för att mota/bromsa den kognitiva försämringen.
    Hade jag arbetat hade jag gjort det.
    Jag ser också i dagens sjukförsäkring ett oerhör resursslöseri med ”humankapital” (ett ord jag eg tycker illa om) då högutbildade mer eller mindre tvingas att säga upp dig istället för att de får utnyttja den kapacitet de faktiskt har i sitt yrke. Där tänker jag att t ex ålder och erfarenhet skulle spela in. En ung person har lättare att ”byta bana” än en äldre. Och i min tankevärld måste det vara bättre att ha t ex en lektor, läkare, socionom.. som arbetar deltid i sitt yrke i stället för att gå arbetslös på heltid och söka arbeten som de facto inte finns.
    En indvidualisering av bedömningarna när det gäller både sjukskrivning och sjukersättning och framförallt, en rimlighetsbedömning. Är det t ex rimligt att en 60-årig sjukskäterska eller metallarbetare som är utsliten i kroppen ska ställas ”till arbetsmarknadens förfogande” för att söka ett ”lättare” icke exiserande arbete istället för att det får sjukersättning/sjukpenning fram till pension om de nu har en långvaring sjukdom/funtionsnedsättning? Är det vettigt att låta människor få flytta och sälja allt som kan omsättas i pengar för att öht få en möjlighet till hjälp från samhället där deras enda ”misstag” är att de blivit sjuka?

    Personligen tycker jag att nuvarande sjukförsäkring skapar en ökad ohälsa i stället för att minska den. Dock syns det inte i statistiken eftersom en person som friskskrivs trots kvaravarande sjukdom och arbetsoförmåga inte ingår i någon statistik. Möjligen arbetslöshetsstatistiken om nu af bedömer personen kunna stå till arbetsmarknadens förfogande.

    Till sist: Som en person med sjukersättning betalar jag skatt på varenda krona jag får i ersättning, alltså betalar jag fortfarande för min rätt att vara sjuk när jag är oförmågen att arbeta. Min förhoppning är att jag nu får stadigvarande ersättning. Min utopiska dröm är att jag kan börja arbeta och utnyttja den kunskap jag förvärvat genom tiotalet år på universitetet och dryga 20 års arbetslivserfarenhet. Men jag vill slippa tillbringa min 50-årsdag inlåst i en liten billig lägenhet pga att jag inte har ekonomiska möjligheter att bo kvar i den av kommunen anpassade lägenheten jag nu har. Den lägenhet som gör att jag till stora delar kan klara mig själv, med viss hjälp med personlig hygien, städning och tvätt från hemtjänsten. Inte att föglömma, det viktigaste: Mitt trygghetslarm som gör att jag kan bo ensam. Jag kan alltid kalla på hjälp. utan dessa insatser skulle jag vara på institution…

    Men ändå, kanske bedömer FKassan att jag är arbetsför. jag kan både läsa, skriva och tala…

Kommentarer inaktiverade.