Det här räcker inte Ulf Kristersson och Fredrik Reinfeldt!

avatar

Igår deltog jag och tiotusentals andra ute i landet i det s.k. påskuppropet, som ju bland andra LO och en rad andra fackliga och kyrkliga organisationer ställt sig bakom. Vi var många som på olika sätt och på 29 olika orter runt om i landet protesterade mot utförsäkringarna och de omänskliga sjukreglerna. Manifestationerna fick också bra uppmärksamhet i media. SVT, TV4, Dagens Eko och riks- och lokalpressen bevakade alla de olika arrangemangen.

En sak var helt uppenbar, hos såväl talare som deltagare, vid manifestationen som hölls på Medborgarplatsen i Stockholm; de justeringar som regeringen och socialförsäkringsminister Kristersson nyligen presenterade är otillräckliga. Var och varannan jag talade med igår sade dessutom: ”De småjusteringar som Kristersson flaggat för är bara ett spel för galleriet!”.

Kanske var det symptomatiskt att regeringen direkt efter påskuppropet stängde in sig i ”bunkern” och valde att avstå från kommentarer, när journalisterna hörde av sig. Denna arroganta strategi, att försöka ignorera kritiken, har dock sina risker.

Genom att fortsätta att ”slå dövörat till” och dogmatiskt hålla fast vid grunderna i sin uppenbart misslyckade ”sjukförsäkringsreform” riskerar regeringen att föra ihop och skapa nya och oväntade koalitioner och samarbetsgrupperingar.

Den kritiska opinionen bland de troende, mot de nya sjukreglerna, har vuxit sig så stark att den exempelvis  fortsätter att påverka Kristdemokraterna. Där för ju numera ett antal gräsrötter, med f.d. riksdagsledamoten Chatrine Ahlgren Pålsson i spetsen, öppet och regelbundet fram tuff kritik mot sin egen partiledning och regering. Kritiken, från kd-gräsrätterna och andra, verkar inte heller ha mildrats av Kristerssons och regeringens aviserade justeringar i sjukförsäkringen.

Kanske är det vi just nu bevittnar bland kyrkligt- och fackföreningsaktiva början på en starkare folklig opinionsyttring. En proteststorm där de troendes kärleksbudskap rent av kan möta och förenas med arbetar- och fackföreningsrörelsens solidaritetstanke. Var det fröet till en sådan utveckling vi såg rota sig denna påskhelg?

Detta skulle i så fall inte vara något helt nytt för svenskt vidkommande. Många forskare, bland andra idéhistoriken Ronny Ambjörnsson, har visat hur olika folkliga organisationer så som frikyrko-, nykterhets- och arbetarrörelsen samverkade när det vi idag kallar för den ”svenska modellen” formerades och byggdes upp. Den gången handlade det om att försvara människovärdet mot cynisk ekonomistisk exploatering, men också mot olika former av myndighetsförtryck. Mellan nykterhets-, frikyrko- och arbetarrörelsen fanns, och finns fortfarande, dessutom täta personkopplingar.

Kanske är vi nu på väg mot en situation där återigen olika folkliga organisationer, nya och gamla utifrån sina skilda perspektiv och uppdrag, kan förenas i kraven om ett mänskligare samhälle. Ett samhälle där människor inte ensidigt värderas utifrån prestationsförmåga eller taxerad inkomst. Ett samhälle där vi är varsammare med varandra och där staten aktivt stärker, inte försvagar, solidaritetsbanden mellan oss. 

När jag igår stod på medborgarplatsen och lyssnade till alla kloka och gripande inlägg och samtalade med andra deltagare kunde jag inte låta bli att tänka i dessa banor. Tom politisk retorik i kombination med bristande självkritik hos makthavare brukar ju oftast föda starka motreaktioner.

Igår stod i alla fall en sak helt klar för mig; den motreaktion som påskuppropet kanaliserat lär fortsätta att växa, märkas och höra av sig även i framtiden. Det bör nog också Fredrik Reinfeldt och Ulf Kristersson räkna med.

*********************************

Press: DN1, DN2, DN3, DN4, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, AB1, AB2, AB3

Bloggat: Stardust blogg, Storstad, Martin Moberg, Lena Sommestad, Fasan, Löntragarbloggen, Ett Hjärta Rött

Etiketter: , , , , , ,

22 reaktion på “Det här räcker inte Ulf Kristersson och Fredrik Reinfeldt!

  1. avatarKerstin Zander

    Borgarna gjorde detta till en politiks fråga!! Alla var inbjudna men i Falkenberg såg vi ingen, jo faktiskt en från KD, kanske kröp dom i buskarna!

    1. avatarKjell Rautio Inläggsförfattare

      Jag håller med Kerstin, det är trist att inte fler borgerliga politiker vågar stiga fram. För de finns ju där, de som är kritiska till de nya sjukreglerna. Men trots allt är jag lite mer förhoppningsfull idag än för någon månand sedan. Nu i påskhelgen var det faktiskt ändå oväntat många med borgeliga värderingar som luftade sin kritik mot sjukreglerna. Men detta märktes kanske mest i lokalpressen på den ort där de befann sig…

  2. Pingback: Kampen mot utförsäkringarna fortsätter « Ett hjärta RÖTT

  3. Pingback: Bra avslut på ledigheten « Leif Mettävainio

    1. avatarKjell Rautio Inläggsförfattare

      Ja, det kändes bra att samtala om vår tid, tvärs över organisationsgränser och religioner. Jag tror något större är på väg att födas. Anar att en djupare förändringsvilja och vaktslåendet om ett mänskligare samhälle nu börjar slå rot lite varstans i vårt samhälle.

      Regeringens tystnad talade för sig själv…

  4. avatarJan Wiklund

    En verklig rörelse är tio gånger värdefullare än ett perfekt program… Nu återstår bara att organisera det här så att det finns en plats för vem som helst att handla. Vad blir nästa steg?

    1. avatarKjell Rautio

      Ja Jan, du har helt rätt. Nu måste vi tillsammans analysera läget och tänka framåt. Vi bör, utifrån vårt uppdrag från medlemmarna, försöka hålla ”grytan kokande” och inte släppa greppet.

      Den orimliga och omänskliga sjukförsäkringen måste förändras i grunden! Det kravet kommer att vara med i 1:a majtågen, som jun är det närmaste tillfället då vi bildar opinion.

      Sedan kommer vi naturligtvis också under våren-sommaren-hösten att delta i samhällsdebatten och föra fram åsikter om utvecklingen med ökad ojämlikhet och större klyftor.

      Efter påskuppropet känns det ändå som att energidepoerna blev påfyllda. Vi blir bara fler och fler, för varje dag som går nu, som inser att en annan väg än den vi just nu befinner oss på är möjlig…

  5. avatarBo

    Jag delar er kritik. Och som vi alla vet är det socialdemokraterna som har en stor skuld till detta och som startade det hela. Nu måste vi rikta kritiken även mot S!!!!! Även bland er som har band till dem.

    – 2006 fick Anna Hedborg i uppdrag av regeringen Persson att utreda de sociala försäkringarna inklusive sjukförsäkringen. Några slutsatser hon kom fram till i sin utredning ”Mera försäkring och mera arbete” var bl.a. att: ”Försäkringen har inte fungerat som den borde. Vårt uttryck för detta är att sjukförsäkringen är för mjuk.” och ”En möjlig reformväg är att helt enkelt strama åt, att underkänna vissa diagnoser, att sänka ersättningar, att låta sjukdomens pris bli så högt att människor tvingas ut ur försäkringen.”

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Anna_Hedborg

    1. avatarChrister Eriksson

      Vilka var det som applåderade i riksdagen när utförsäkringarna röstades igenom?

      1. avatarKjell Rautio Inläggsförfattare

        Ja, det finns faktiskt bilder på you-tube där de borgerliga riksdagsledamöterna aplåderar när beslutet om att införa absoluta tidsgränser och hårdare regler i sjukförsäkringen (den s.k. rehabiliteringskedjan) röstades igenom. Bland dem som applåderade då finns nog en och annan, bl.a. Chatrine Ahlgren Pålsson (Kd), som ångrar sig idag…

    2. avatarKjell Rautio

      Ja Bo, du för fram kloka synpunkter. Visst finns det anledning till självkritik från socialdemokratiskt håll. En sådan process märks också tydligt av när man läser den analys som görs av SAP:s kriskommision.

      Ska man få en korrekt bild av utveckling bör man dessutom försöka uppdatera sig mot forskningsfronten. En rad forskare har ju de senaste åren (bl.a. Johnson/Larsson) analyserat orsakerna till de växande sjuk- och ohälsotalen, mellan åren 1997-2003. Dessa kommer fram till att det framför allt handlade om att rehabiliteringssystemet kraschade, bl.a. till följd av olika politiska beslut. Det var detta som gjorde att en stor grupp människor blev kvar i sjukförsäkringen, ofta mot sin egen vilja. Samtidigt slimmades de offentliga arbetsorganisationerna så att det utrymme som tidigare fanns för att skapa anpassade tjänser i praktiken försvann.

      I detta sammanhang kan det kanske vara bra att veta att de politiska beslut som orsakade ”rehabkraschen” faktiskt fattades i bred samsyn tvärs över blockgränserna under 1990-talet. Även om (s) hade regeringsmakten större delen av tiden (och därmed har ett stort ansvar) var faktiskt också Allianspartierna involverade i processen direkt eller indirekt. Det var exempelvis Bildtregimen i början av 1990-talet som skar ned statsbidraget till företagshälsovården, som på den tiden var en mycket viktig del av rehabiliteringssystemet.

      Detta friskriver naturligtvis inte (s) från ansvar, vilket många ledande s-företrädarna idag också självkritiskt medger. Men man bör också vara observant när alliansföreträdare idag brännmärker ”det gamla socialdemokratiska systemet”, inte minst pga de själva faktiskt direkt eller indirekt var involverade. Lite mer självkritik, även på den borgerliga sidan av blockgränsen, hade därför varit klädsamt.

      Med detta vill jag ha sagt att jag huvudsakligen delar din analys, Bo. Att sjuktalen ökade från mitten av 1990-talet och fram till 2003 hade inget med förändrade attityder eller bristande arbetsvilja att göra. Inte heller handlade det om en för ”mjuk” försäkring.

      Det vi bevittnade var, som sagt, istället en rehabiliteringskrasch i kombination med att många arbetsorganisationer slimmades. Ser man inte dessa orsakssamband riskerar man att börja individualisera det som i grunden egentligen är strukturella problem.

    3. avatarJan Wiklund

      Socialdemokraternas meriter i fråga om socialförsäkringen efter 1992 är inte imponerande. Det var regeringen Persson som skärpte kraven på snålhet och bland annat bestämde att rehabilitering inte skulle kunna komma ifråga om man inte praktiskt taget kunde garantera att den sjuke fick jobb. Och deet var regeringen Persson som skapade det allmänna politiska klimat där FKs tjäsntemän alltid prioriterade avslag framför godkännade, om det fanns minsta möjlighet. Allt det här finns redovisat i Björn Johnsons bok.

      Detta behöver framhävas – om inte annat för att man ska undvika partipolitisering av frågan och nå största möjliga bredd i motståndet. Men det finns oliks sätt att framhäva det. Jag skulle föreslå en anda av ”Alla regeringar sen 1990 har misslyckats, den nuvarande mest brutalt och hänsynslöst, nu gäller det att bygga upp något bättre.”

  6. avatarGW

    En ledning som inte lyssnar till dem man vill leda, håller ingen längre tid. Att gå och gömma sig för att låtsas att man inget hört är inte någon speciellt bra och hållbar strategi det heller. Det verkar så svagt, fegt och uppgivet att jag tror mig aldrig sett något liknande.
    Hoppas du har rätt KR, -att det kommer något nytt som bygger på etik och solidaritet istället för girighet och Darwinism.
    Låt oss glömma vem som sagt vad. Det är ingen idé att älta vad Anna Hedborg sagt och gjort. En ådan diskussion gör bara att man hamnar i sandlådan med Moderaterna vilket göder deras historieförvanskningsstrategi.

    1. avatarKjell Rautio Inläggsförfattare

      Jag håller med dig GW. Men visst är historien viktig. ”Vi förstår oss själva baklänges, men måste leva livet framlänges”, som Kirkegaard sagt. Men det är väl ändå till syvende och sisdt som en annan gammal samhällsvetare sagt: ”filosoferna har endast uttytt verkligheten, men det vikitga är att förändra den!”

      Så fick jag med två filosofiska citat i ett och samma stycke… 🙂

  7. avatarNemokrati

    Och vad gör S? Vårdbehovet ökar i samhället, skolan går på knäna, Sverige har usla skolresultat, ungdomsarbetslösheten är historisk, förtidspensioneringarna av ungdomar likaså. Under 90-talskrisen förlorades 30 000 jobb i välfärden. Nu säljer Alliansen ut den till riskkapitalet, SKL vill ha försämrade villkor för hela personalgrupper inom vård, skola, omsorg, trygghetsförsäkringarna kommer att försämras ytterligare med hjälp av S, det lär vi bli varse när den ”breda, parlamentariska utredningen” lägger fram sina förslag till lika ”breda, parla(M)entariska ”lösningar” nu i maj nån gång.

    När det gäller arbetslösheten är det lika illa.

    Juholt och Waidelich har redan gått ut och förenat sig med SNS krav på ”välfärdsjobb” – den fasansfulla fortsättningen på Fas 3.
    Människor ska alltså tvingas utföra reguljära tunga vårdjobb i äldreomsorgen till samma låga ersättning som i Fas 3. Där kan de stanna till döddagar. För arbetsuppgifter saknas inte. Detta är vad jag sett av socialdemokratiska ”alternativ” till Fas 3, förutom förslag om bortre parentes, att helt enkelt slänga ut samtliga från Fas 3 till försörjningsstöd, dvs socialbidrag.

    En anledning till att facken ”engagerar sig” kan ju också mycket väl vara, att de främst vill förhindra att arbetslösa tar jobben från ”de som arbetar”, snarare än någon verklig solidaritet med de arbetslösa.

    Med socialdemokraternas förslag om ”välfärdsjobb” styr man vidare in dem på de jobb som ingen vill ha.

    Det blir den perfekta lösningen för ”de som arbetar”. Hoten om att de själva blir av med jobbet minskar, till de arbetslösa ger man jobben som det inte spelar någon roll ifall de tar, eftersom ingen vill ha dem i vilket fall som helst, så det hotar inte någon.

    se t ex http://arbetaren.se/articles/inrikesanalys20110414

    och

    http://komigenuva.wordpress.com/2009/02/11/slimmade-organisationer-just-in-time-och-new-public-management/

    Sen när Reinfeldt härskat och söndrat så långt, så kan de fortsätta försämra villkoren för de ”som har jobb”, sänkta löner (för ungdomarna: inga löner alls), mer övertidsarbete, mer lagstadgat övertidsarbete, övertidsarbete utan ersättning, kortare semester (eller ingen semester alls), minimilöner, försämrad anställningstrygghet (eller ingen anställningstrygghet alls).

    Ju mer framgångsrika moderaterna ser att de är med jobbskatteavdragen, desto mer kan de fortsätta driva all solidaritet i botten ända tills alla förstår, att ensam är man inte stark.

    När var och en får slåss för sig själv då blir det om smulor, ingenting annat, resten är avskalat med hjälp av den äldsta härskartekniken: Söndra är härska och härska är makt.

    1. avatarKjell Rautio Inläggsförfattare

      Nemokrati, förstår dina synpunkter. Men tycker ändå vi ska ge den nya partiledningen en chans innan vi dömer ut dem. Dessutom har jag svårt att se någon annan politisk kraft än socialdemokratin som, inom överskådlig tid, ska kunna vända på kuttingen och söka sig bort från den nyliberala färdväg som nu är utstakad.

      Ska socialdemokratin lyckas med detta bör man nog dessutom ömt vårda och bättre lyssna till sina mest kärleksfulla kritiker, en kategori i vilken jag inbegrper bl.a. dig, Nemokrati!

      Tack för länktipsen! 🙂

      1. avatarJan Wiklund

        Skulle vilja säga så här: Det går inte att döma ut den nya s-ledningen eftersom den ännu inte har fått nån möjlighet att bestämma något.

        Men attan så misstänksam måste man vara. Den bär på ett tungt arv från den senaste s-regeringens neoliberala politik, som nog inte försvinner sådär från en dag till en annan.

        Och ju mer vi bråkar och gör uppror, desto fortare kan s förändras.

  8. avatarNemokrati

    Tack för de fina orden. Tyvärr tappade jag helt och hållet hoppet om S när Juholt utsåg Waidelich till ekonomisk-politisk talesman. Det skar sig också opassande falskt med linjetalet. Något som också förstärker den negativa bilden är att man inte kräver en utredning av Primegate.

  9. Pingback: Hur länge ska de komma undan detta « Ann-Sofie Wågström´s Weblog

Kommentarer inaktiverade.