Dra tänderna ur Arbetsmiljölagen?

avatar

Regeringens sanktionsmedelsutredning ska reda ut hur Arbetsmiljölagen ska bli effektivare. Regeringen talar om smarta sanktioner och regelförenkling. Utredarens idé om att kraftigt minska antalet direkt straffbara regler och att ta bort möjligheten att hota med åtal liberaliserar arbetsmiljölagen. Följden blir en värdemässig förskjutning mot att förebyggande av olyckor och ohälsa i arbetet främst är en ekonomisk fråga. Arbetsmiljöverkets uppgift förskjuts mer från att inspektera till att informera.

 

En fråga för utredningen är hur allvarligt samhället ska se på att INTE förebygga risker för liv och hälsa i arbetet. En annan fråga är om avgifter är effektivare än straff. Utredningen berör inte arbetsmiljöbrott enligt Brottsbalken, dvs när det hänt en olycka eller ett allvarligt tillbud.

Min uppfattning är att Arbetsmiljölagens system för påföljder ska vara tydligt, rättssäkert och snabbt samt kosta för den som bryter mot reglerna. Systemet ska utformas så att det ger störst nytta där arbetsmiljön är sämst.

Idag är det är svårt att förstå vad som kan drabba den som bryter mot Arbetsmiljölagen, det går också för långsamt innan något händer, mängder med brott missas och påföljderna är milda. Effekten av de straffbara reglerna har dock ökat sedan inrättandet av den särskilda enheten för arbetsmiljöåklagare i Malmö. Polisens intresse och resurser för brott i arbetsmiljön brister dock fortfarande, men det finns tecken på en förbättring.

Vill utredaren ha en liberalare arbetsmiljölag?

Utredaren diskuterar att minska antalet direkt straffbara regler i Arbetsmiljölagen. I stället ska fler regler förses med förelägganden om vite när åtgärder inte vidtas inom en förelagd tid. Direkta straff diskuteras enbart att finnas för ett fåtal regler, till exempel borttagande av skyddsanordning och lämnande av oriktiga uppgifter till myndighet. För mindre allvarliga regelbrott vill utredaren införa sanktionsavgifter.

Direkt straff innebär att Arbetsmiljöverket polisanmäler den som bryter mot någon av de idag 70 direkt straffbara regler. Det kan till exempel gälla användning av cancerframkallande ämnen.

Ett föreläggande innebär att företaget har en viss tid på sig att vidta en föreskriven åtgärd. Om den inte genomförs kan Arbetsmiljöverket antingen begär att domstolen dömer ut ett vite, eller lämna en åtalsanmälan till domstolen. Åtalsanmälan görs när Arbetsmiljöverket bedömer att företaget inte kommer att betala vite. Detta kan gälla företag som byter ägare eller går i konkurs när myndigheterna ställer krav på dem.

Utredaren föreslår att enbart hot om vite men inte hot om åtal ska användas för att få en arbetsgivare att vidta en förelagd åtgärd. Jag är överens med utredaren om att vite är effektivt, den möjligheten har vi redan idag. Möjligheten att hota med personliga böter ska dock vara kvar. Vi ska inte kasta ut ett verktyg som kan användas mot dem som ofta ställer till med den sämsta arbetsmiljön.

Sanktionsavgift innebär att Arbetsmiljöverket direkt vid ett regelbrott skickar ett avgiftsföreläggande till företaget (jmf parkeringsböter). Sanktionsavgift kan idag t ex drabba den som inte har anmält rivning av asbest. Om företaget betalar tas ärendet inte upp i domstolen. Jag är överens med utredaren om att sanktionsavgifter är en effektiv och rimlig påföljd som bör användas för fler regler. Det kan t ex gälla regler om anmälan, förteckningar och register. För allvarligare överträdelser av regler bör staff finnas kvar.

Vid ett tydligt brott mot t ex ett förbud enligt arbetsmiljölagen kan åklagaren skicka ett strafföreläggande till den skyddsansvarige (gäller även företagsbot). Om den skyddsansvarige erkänner och betalar böterna tas ärendet inte upp i domstolen. Detta förfarande är snabbt och tydligt och därmed effektivt.  

Människan mer än en ekonomisk kalkyl

Följden av utredarens idé om att liberalisera arbetsmiljölagen innebär en värdemässig förskjutning mot olyckor och ohälsa i arbetet främst blir en ekonomisk kalkyl. Min uppfattning är att samhället tydlig ska markera allvaret i att respektera människors liv och hälsa även på arbetet. Det ska även i fortsättningen vara belagt med straff, dvs skamliga, i att inte förebygga risker för liv och hälsa i arbetet.

Se även artikel i LO-Tidningen

Etiketter: , ,

En reaktion på “Dra tänderna ur Arbetsmiljölagen?

  1. avatarLars Johnsson

    Om det blir som du skriver väntar ju bara arbetsgivaren tills det kommer en inspektör. Sedan får han 6 månader på sig att fixa till skiten. Nu är det så ont om inspektörer att dom måste springa igenom för att hinna till nästa ställe. Dom ber oss skyddsombud att ringa om arbetsgivaren inte följer det som står i inspektionsmeddelandet. Det ska fan vara straff direkt och inte bara en en ynka avgift när en arbetsgivare slarvar med oss som jobbar.

Kommentarer inaktiverade.