Eurofronten intet nytt (del 7)

avatar

Eurons vägkorsning påminner allt mer om ett tältläger. En armé i upplösning. En begynnelse till flykt undan nederlaget. Höstregnet har dragit in över de utmattade eurokraterna. Sommarens självsäkra framåtanda och optimism har ersatts av förlorarens blanka ögon. I vattenpölarna och leran växer missmodet. Kring tältlägret flockas nu väckelsepredikanter, olyckskorpar och bondfångare. Men lyckligtvis lockas även klokt folk till vägkorsningen.

Det är svårt att följa med i allt som händer. Som senast blir det fragment och lösryckta bilder. Rykten från högkvarteret, dvs det tält där tyskar och fransmän håller till, gör gällande att man nu funnit en lösning på det problem som det gemensamma reglerverket (EU-fördraget) utgör på väg mot den fiskala unionen.

Enligt fördraget (artikel 123) är ECB nämligen förhindrade att ta över skulder från medlemsstaterna. Denna spärr på väg mot fiskal union skrevs in för att förhindra medlemsstater från att skuldsätta sig och sedan komma till den gemensamma banken för att lösas. Stilla förbannas säkert detta tidigare självpåtagna hinder, själva garantin, för att man inte skulle gå vidare mot en fiskal union. Rykten gör dock gällande att den s.k. EFSF (Economic Financial Stability Facility) en slags nödlösning ska få en utvidgad roll. Kanske rent av en roll som står direkt i strid med andemeningen i artikel 123. På så sätt behöver man inte heller störa de europeiska folken med frågan om fördragsförändringar. Demokrati, debatt och folkomröstningar är det sista som behövs nu. Om eurokraten själv får välja alltså. Mer om EFSF och spärren i artikel 123 kan du läsa här och där.

En annan fråga som diskuteras i de barer som vuxit fram kring tältlägret är eurokrisens bakgrund. Endast de mest osande väckelsepredikanter och ignoranta skojarna tycks fortfarande tro att eurokrisen uteslutande beror på vidlyftiga välfärdssystem och livsvanor i GIIPS-länderna. Att euron är felkonstruerad tycks långsamt etablera sig som faktum. Den utlösande faktorn var naturligtvis Lehman Brothers konkurs 2008 (för ett förenklat orsakssamband se min tidigare blogg). Några tjänstemän på ILO har dock i en rapport grävt sig ännu längre tillbaka och djupare i orsakssambanden.

Spår till krisen kan hittas i minskade löneandelar. Ett globalt problem är att löntagarna inte kunnat förmå ta ut sin del av vinsterna. I Kina, USA och stora delar av Europa får löntagarna inte löneökningar som motsvarar inflation och produktivitetsökningar. Konsekvenserna skiljer sig åt mellan länder som Kina och USA. Slutsumman är dock att hushållens bristande efterfrågan har negativa konsekvenser för världsekonomin som helhet. Vad som är sant och osant i allt detta kan jag som lekman inte avgöra. Men jag är övertygad om att det är viktig läsning.

För den nyfikne med intresse för de djupare strukturerna i den ekonomiska krisen, rekommenderas även en rapport från tankesmedjan Global utmaning. Där kopplas hushållens och staternas skuldsättning samman. I den mycket läsvärda rapporten finns mycket att lära om skuldsättningens historia och de utmaningar som väntar. Man ska uppenbarligen inte ropa hej förrän man kommit över bäcken. Svensk ekonomi är inget undantag. Låt vara att den offentliga skuldsättningen är låg. Men hushållens skuldsättning tycks vara oroväckande hög. Tänkvärd läsning!

I mitt fuktiga och kalla tält hör jag plötsligt ljudet av en motor. Genom tältöppningen hinner jag skymta Merkel och Sarkozy på väg mot nästa möte. Regnet spelar mot tältduken. Jag stänger av min dator. Dags att finna något ätbart.

Bild från The Economist

(bild från The Economist)