Fattiga barn i välfärdssverige, del 1.

avatar

Stockholmsförorten Danderyd: besökaren möts av blickar fulla av världsvana och självförtroende. Skärholmen: nerfällda persienner som stänger ute nyfikna blickar. En i kilometer räknat kort resa mellan välkrattade grusgångar i den ena änden av stan och nerklottrade portuppgångar i den andra, blir en lång färd mellan olika miljöer.

I Europa är över nitton miljoner barn fattiga; i Sverige över en kvarts miljon. Ofantliga siffror. Klart att även barn i socialt utsatta hem har bus och glädje i kroppen. Men de tvingas alltför tidigt att oroa sig för familjens ekonomi. Utvecklingen går ens inte åt rätt håll. En undersökning av Riksdagens utredningstjänst visar att barnfattigdomen i Sverige har ökat med hela 30 procent sedan 2006.RUT

Sedan den ekonomiska krisen har många människor – föräldrar – drabbats av arbetslöshet. Och därmed har även barnen fått det sämre. Men krisen är inte den enda förklaringen. Politikens vägval har i stor utsträckning avgjort hur väl både vuxna och barn fångas upp i fallet och motas bort från tryggheten. Trygghet som regeringen anser motverka människors vilja till arbete.

Ökad arbetslöshet, försämrad a-kassa, sjukförsäkring och lågkvalitativa arbetsmarknadsåtgärder påverkar inte bara de vuxna, utan indirekt också hundratusentals barn. Pennalismpolitik av den sort vi sett de senaste åren, där de starka tuktar de svaga, är varken effektiv eller värdig en modern, demokratisk ekonomi.

Finansminister Borg tycker att vi som jobbar och redan har det bra ska tackas med några extra tusenlappar i plånboken per år. Jag tackar för omtanken men i förlängningen är det en björntjänst; det finns områden där pengarna behövs bättre. Ett jobb att gå till. Ett fritids att hänga på. En sängplats när man är sjuk. Det är inte bara den enskildes intresse. Vi har alla ett intresse i att hålla ihop.

En välfärdspolitik värd namnet och en hög sysselsättning skapar både stabilitet och tillväxt. Och det är ju en trevlig kombination – det tycker även marknaden. Men framförallt ger det trygga medborgare och glada barn. Vi behöver en förändring för att vända utvecklingen.

I hopp om en bättre dag; kanske den 20:e september.

Etiketter:

4 reaktion på “Fattiga barn i välfärdssverige, del 1.

  1. avatarPeter Nylander

    Tack Monica för ett bra inlägg. Allt för ofta så glömmer vi bort hur barnen direkt eller indirekt drabbas av den förda politiken. Menar vi verkligen något med frasen ”barnen är vår framtid” så är det som du skriver ovärdigt vårt samhälle att inte ge alla barn en chans till en bra start i livet.

    1. avatarMonika Arvidsson

      Tack för din kommentar Peter! Såg att (s) i Stockholm slår huvudet på spiken genom att konstatera att ett öppet fritids kostar pengar; och ett stängt fritids hur mycket som helst.

  2. avatarIngrid Rudin

    Lysande inlägg! Att det finns fattiga barn i Sverige är något vi borde skämmas över och framför allt måste politikerna agera. Sittande regering har förvärrat barnens situation, låt oss byta regering för barnens skull!

    1. avatarMonika Arvidsson

      Som du säger Ingrid, gällande detta så är skam inte missklädsamt. Barn är inte bara offer för livets lotteri utan påverkas av hur bra eller dålig fördelningspolitiken är.

Kommentarer inaktiverade.