Fattiga barn i välfärdssverige, del 2.

avatar

Hoppa, älskling! Hoppa! Det sägs att antalet benfrakturer på kvinnor ökar under sommaren. Båtlivet frestar på. Men det är lyxproblem – långt ifrån alla kommer ens ut på sjön. En genomgång av semestervanor visar att år 2008 hade en tredjedel av de icke facklärda arbetarna varken tillgång till fritidshus eller varit på någon veckolång resa det senaste året. Semestervanor 2008

Det är lätt att förstå hur påfrestande det måste vara för en vuxen att aldrig få komma bort en stund. Och hur frustrerande det måste vara för en förälder att inte ens en kort tid kunna åka iväg och upptäcka nytt med sitt barn. Barn kvar i stan får ett ensamt sommarlov i tomma lekparker. Och jämförelsen av semesterupplevelser vid den nu stundande skolstarten blir ett genant utpekande.

Ensamstående föräldrar är oftast kvinnor, därför är det särskilt oroande att se att fattigdomen ökar bland arbetarkvinnor. I genomsnitt hade de en inkomst på 213 000kr år 2008, vilket är ca 40 procent av vad en genomsnittlig högre manlig tjänsteman tjänade. Klyftorna mellan de i arbete och arbetslösa, sjuka och pensionärer som är ensamstående med barn, är stora. Det visar LO-rapporten Inkomster och inkomstfördelning år 2008. Inkomstrapport2008

I ytterligare en undersökning (Majblomman) framgår att 80 000 svenska barn har föräldrar som minst en gång under 2008 inte har haft råd med ett mål varm mat. Det går inte att förstå hur vanmäktigt det måste kännas att inte kunna ge sitt barn en varm middag. För barnet med hungrig mage… saknas ord. Får det verkligen hända i vårt välfärdssverige?

Den senaste mandatperioden har skatterna sänkts mest för dem som redan hade mest. Pengarna togs från dem som redan hade det sämst. Man kan ha olika åsikter om vad som är en rättvis fördelning, t ex mellan arbetande och arbetslösa. Men aldrig snacka sig förbi det faktum att ett humant samhälle måste vara den yttersta garanten för att oförskyllda barn inte far illa. Och den risken ökar ju om de ekonomiska tumskruvarna vrids åt kring föräldrarna.

Fördelningspolitik tar skruv. Det finns konstaterade samband mellan offentliga transfereringar och risk för fattigdom. Det gäller förstås åt båda hållen: ökad omfördelning av resurser till förmån för låginkomstgrupper minskar risken; minskad omfördelning ökar risken – inget hokus pokus.

Barn har en tendens att senare i livet hamna i samma inkomstgrupp som sina föräldrar. Det är dags att kräva jämlika möjligheter för framtiden. Och att mota ut gubben på peket. Hoppa älskling! Hoppa!