Försvara den demokratiska statens handlingsutrymme (del 4)

avatar

 

Mina glasögon immar igen i värmen från båthusets kamin. Det var falsk alarm. Båttjuven var en kräftfiskare. I sensommardunklet och duggregnet trodde jag för en stund att det var min bror. Skägg, tänderna på sne och ruffsigt hår. På närmare håll kunde jag dock känna igen butiksbiträdet från den lokala Konsumbutiken. Kräftburarna hade varit tomma. Oljudet från båtmotorn, en 35 hästars Mercury, hade oroat. Ett diskant ettrigt ljud. Därav mekandet.

–         Möjligheterna till makt genom den demokratiska staten är grunden för socialdemokratin. Allmän rösträtt, yttrandefrihet och föreningsfrihet är våra viktigaste instrument. Tillsammans ger de makt och legitimitet när politikens företräde framför marknadsekonomin ska förverkligas. Men, Ringborg, betydelsen av instrumenten får aldrig bli illusoriska. Staten måste kunna förverkliga det som politiken lovar. Politikens företräde framför marknaden kräver ett handlingsutrymme för staten.

Albinsson dialekt är svårplacerad tänker jag medan jag torkar rent mina glasögon. Samtalet mellan de fem männen har inte avtagit i intensitet. Ringborg tycks inte ta illa vid sig trots att han konstant blir ifrågasatt. Hans tålamod är imponerande tänker jag för mig själv medan Hajk-Fredrik bryter in.

–         Rösträtten, yttrandefriheten och föreningsfriheten har gjort medborgarna övermodiga. De har trott att de genom politiska beslut kan styra marknadskrafterna. Det är galenskap. Lyckligtvis har den nyare tidens liberalism börjat luckra upp just den föreställningen. Genom viktiga reformer har de mina, steg för steg, lyckats lyfta undan viktiga frågor från den politiska dagordningen. Folk förstår inte sitt eget bästa. Genom folkstyret har staten antagit för många lagar som begränsar marknadskrafterna. Det som är viktigt är ekonomisk liberalism. Inte politisk liberalism. Folk är trygghetsnarkomaner. Folk förstår inte hur viktigt det är med fri konkurrens och fri rörlighet.

Till min egen förvåning hör jag plötsligt mig själv ställa en fråga.

–         Förlåt, men vad är det för skillnad på ekonomisk och politisk liberalism?

Karleby svarar snabbt på mig fråga.

–         Den politiska liberalismen vilar på ett antagande om att endast ett minimum av regler skall finnas i grundlagen. I praktiken bör endast regeringssättet, valregler och grundläggande fri- och rättigheter omfattas av grundlagen. Kort och gott: spelreglerna skall vara neutrala i förhållande till innehållet i politiken. Rösträtten, yttrandefriheten och föreningsfriheten måste vara meningsfull. Den majoritet som vinner valet måste ha möjlighet att stifta lag (naturligtvis innanför ramarna för grundlagen). Politiken måste kunna realiseras. Majoriteten skall ha fullt ansvar för den sociala och ekonomiska politiken. I kontrasterna mellan olika politiska inriktningar gör folket ett val. I botten på den politiska liberalismen vilar ett förtroende för folkstyret. När medborgaren kan påverka växer han med uppgiften. Med ansvar tar medborgaren valdagen på allvar.

Karleby verkar torr i halsen. Luften i stugan är antagligen torr. Han häller i sig lite vatten och fortsätter.

–         Den ekonomiska liberalismen däremot bygger på ett motstånd mot statliga ingrepp i marknadsekonomin. Låga skatter och få regler på marknaden är det viktiga. Statens uppgifter ska vara minimala, i praktiken endast polis, militär och domstolar som upprätthåller den individuella äganderätten. Frihet på det ekonomiska området är huvudsaken. Det som välfärdsstaten levererar kan marknadskrafterna lika gärna bistå med. Sjukvård, skolor, el och vatten kan marknaden fixa. Man kan alltså vara politiskt liberal utan att vara ekonomiskt liberal. Hänger du med?

Jag nickar, även om jag inte fattar allt. Hajk-Fredrik bryter in igen

–         Eftergifterna i kampen mot kommunism och diktaturer under 1900-talet var för stora. Många liberaler var för socialt inriktade. Välfärdsstaten, reglering av marknader och blandekonomi är eftergifter. De borde inte ha blivit så stora. Men som sagt, de nya liberalerna har vunnit tillbaka mycket terräng. Vad jag kan se har vi äntligen lyckats. Mycket av den ekonomiska liberalismen är tryggad från politikernas klåfingrighet. Fristående riksbank, självständiga regleringsmyndigheter och medlemskapet i EU har gjort att politiken inte når fram till marknaden. Den politiker som vill påverka marknadsekonomin har många hinder på vägen – gud ske lov!

Karlsson, som just tänt en cigarett, tar ordet.

–         Ringborg, säg inte att du inte varnades i förväg. Medlemskapet i EU är och förblir ett misstag. EU är marknadens företräde ristad i sten. Och du som tror på politikens företräde agerar som om du kan kontrollera EU. Det är ju bara en chimär. Du vet det ju själv. Om du bara lyssnar i botten på din själ. Du och dina socialdemokratiska vänner har ställt till det ordentligt för er. För vad ska ni göra? Alla politiska åtgärder är ju hinder mot fri rörlighet! Uppförsbacken när ni ska rättfärdiggöra er för slängkapporna i Luxemburg, EU-domstolen alltså, är ju enorm. Handlingsutrymmet för politiska reformer finns inte kvar längre.

Ringborg som mest bara lyssnat tycks erkänna att det finns problem.

–         Jag kan se problematiken. Fan, vad återstår egentligen av folkstyret när kontrollen över viktiga delar av ekonomisk och social politik lämnar det politiska området? Jag antar att viktiga politiska frågor blir snuttifierade. Saker i marginalen blir huvudsaken. Och när viktiga områden lämnar folkstyret blir mycket av det vi gör tomma gester. Ett slags mediepolitiskt spel. Politiken blir till skådespel och teater. Vi har gjort medborgarna till konsumenter av politik. De borde vara aktörer och deltagare i politiken. Men vad hade vi för val? Sverige var i djup kris i början på 1990-talet.

Ringborg suckar. Han tycks leta efter försvar. Orden stockar sig. Han verkar uppgiven igen. Albinsson bryter in.

–         Dagens politiska handlingsutrymme är mindre än det vi hade. Å andra sidan hade vi ju inte ens demokratin när jag var barn. Då fanns ju inget utrymme för socialdemokratisk politik överhuvudtaget. Utmaningarna du står inför är svåra. Och jag måste ge Karlsson rätt. Det har funnits naivitet i socialdemokratin när det gäller EU-medlemskapet. Men också på andra områden. Ni har bytt bort politiskt handlingsutrymme här hemma i tron om att det skulle bli större i samverkan med politiker från andra länder. Problemet är bara att den politiska kraft ni samlat i Bryssel i praktiken underordnas juristernas makt i Luxemburg.

–         Skulle jag ge några råd till dig Ringborg, utan att veta vad som är rätt eller fel, så skulle du behöva fundera över några grundläggande strategiska frågor, säger Karleby och försöker att få eld i sin pipa. – Eller meditera säger man kanske nu för tiden? Karleby blinkar med ena ögat till Ringborg.

–         Ni behöver en strategi för det politiska utrymmet. Hur förhåller ni er till de faktorer som förhindrar politikens företräde? Ser ni vilka hindren för politikens företräde är? Accepterar ni dem som de är, som realiteter, eller försöker ni att utvidga det politiska handlingsutrymmet? Oavsett vilket. En socialdemokrat får aldrig vara aningslös i förverkligandet av politiken. En socialdemokrat utan politiskt handlingsutrymme är som kärlek utan kyssar. Glöm inte det.

Alla börjar skratta. Kärlek utan kyssar väcker stor munterhet. Under tiden har Karlsson blandat drinkar som han delar ut.

–         Ingen säger väl nej till en Gin-Tonic?

(fortsättning följer)