Gula grekiska höstlöv

avatar

Jag tänker allt oftare på de människor som i friheten och demokratins namn gav sina liv. Alla de människoöden som for genom andra världskrigets höststormar likt gulnande löv. 1942 fanns fyra demokratier i Europa. Idag deklarerar vi alla stolt att Europa är demokratiskt. Men eurokrisen tycks erodera demokratin och dess värderingar. Först långsamt. Nu allt hastigare.

Det går att förnimma en lukt av fuktig förruttnelse i eurokrisens spår. Beslutet om en grekisk folkomröstning om krispaketen har utlöst panik på finansmarknaden. Att grekerna själva beslutar om sitt öde ”oroar” marknaderna. Den är ”chockad”. Själv blir jag skrämd av marknadens reaktion. Är osäkerheten som folkstyret skapar det värsta som kan hända i en internationellt integrerad ekonomi?

Marknadsaktörerna tycks föredra den absoluta vissheten i en totalitär diktatur. Men var vill människorna som agerar på marknaden själva leva? Nordkorea? Har demokratiska värderingar ingen beydelse i kostymernas egna liv? Kortsiktiga placeringsintressen tycks överskugga långsiktiga samhällsbyggen. Marknaden är en del av samhällslivet. Ingen institution som är separat från övriga samhället.

På löpande band lyfter massmedierna upp ekonomiska profeter och tyckare som uttalar sig om den ekonomiska oro som ett nej skulle innebära. Vad kommer folkomröstningen innebära för euron och världsekonomin? Kraschar euron? Vad kommer att hända på börsen? Hur påverkas den svenska tillväxten? Men är grekisk demokrati enbart en fråga om ekonomisk oro? Det snäva ekonomiska perspektivet döljer de viktiga frågorna om demokratins räckvidd och fortsatta betydelse. Jag undrar varför de tyckare som har demokratiska värden och ideal sov överordnade intressen inte får höras.

I den massmediala rapporteringen blir den sociala oron en pittoresk relief. När grekerna strejkar och ställer sig i vägen är undertonen i rapporteringen att det är ett otacksamt folk. De journalister som möter grekerna i ögonhöjd är få. Rubrikerna minner mest om ett slags ”Tintin i Grekland” – journalistik. Naiviteten och aningslösheten för de sociala realiteterna är enorm. De grekiska politikerna måste hantera både social och ekonomisk oro.

Demokrati är inte i matematiska formler i en ekonomisk balansräkning. Demokratin har inga absoluta tal. Demokratin vinner vi åter varje dag genom debatt och kollektiva beslut. De nationella parlamenten begränsas idag av nationsgränser. Det nationella parlamentet kan inte ensamma reglera de internationella förhållanden som utmanar nationalstatens makt. Samtidigt kan nationella beslut få enorma konsekvenser utomlands. EU borde vara ett sätt att vinna tillbaka ett demokratiskt inflytande som gått förlorat. Politikens möjligheter kan bara återuppstå i samverkan med andra demokratier. Men EU tycks nu ta en annan väg. En mörkare väg.

När jag promenerar hem i den betonggrå skymningen blåser det kallt. När jag passerar Adolf Fredriks kyrka ser jag att löven samlat sig i högar kring gravstenarna. Vinden låter som en klagan. En röst från det som varit. Gula löv som en erinran från en tid jag trodde var svunnen. Demokrati får aldrig betraktas som ett problem. De människor som gav sitt liv i friheten och demokratins namn viskar i höstmörkret.

 

3 reaktion på “Gula grekiska höstlöv

  1. avatarJanus

    Nja. 1942 borde väl följande länder ha räknats som demokratier:
    Sverige
    Schweitz
    Irland
    Storbritannien
    Finland
    Sedan tillkommer följande:
    Monaco t.o.m. november, då italienska förband invaderade.
    Vatikanstaten
    Liechtenstein
    Så mellan fem och åtta beroende på hur man räknar. Men fyra – nja.

    1. avatarClaes-Mikael Jonsson Inläggsförfattare

      Tack för din kommentar. Vi skiljer oss sannolikt i frågan Finland. Monaco och Vatikanstaten hade jag inte räknat. Huruvida antalet demokratier var 4 eller 5 under 1942 var dock inte huvudföremålet med artikeln. Tack för din synpunkt. Mvh C-M

Kommentarer inaktiverade.