Gungor och karuseller på tivoli Irland

avatar

Stuvning, stickade fårullströjor, pubar där musik och Guinness flödar – Irland har ett rykte av gemyt och helylle. Samtidigt finns mycket att oroa sig för, för både irländarna själva och EMU-kollegorna. Statsskuld och budgetunderkott bekymrar, likaså skakiga irländska banker. Euron har sjunkit i värde, delvis pga av den irländska utvecklingen och det spekuleras i om Irland måste begära finansiell hjälp från EU. Samtidigt har samarbetet mellan stat och arbetsmarknadens parter havererat i ett läge med en arbetslöshet över 13 procent, vilket är långt ifrån idealiskt för att hitta smidiga lösningar på arbetsmarknadens problem.

Premiärminister Cowen manade i veckan till lugn och menar att oron för irländsk ekonomi är överdriven. Det för osökt mina tankar till amerikanska deckarserier, där polisen viftar bort nyfikna från avspärrade brottsplatser med de klassiska orden ”Gå vidare, här finns inget att se!”. Vilket brukar få till följd att nyfikna skaror bara sträcker ytterligare på tårna.

I december presenteras ännu en besparingsbudget. Väntade åtstramningar lär inte lämna en känsla av trygghet och framtidstro. Som politiker räcker det inte att framstå som beslutför och handlingskraftig; medborgarna och marknaden måste också lita på att hängbron över avgrunden håller för alla som ska passera. Kraftiga åtstramningar med minskad ekonomisk trygghet är ett sätt att konsolidera statens budget. Men för att bygga en mer stabil grund för långsiktig tillväxt behövs en mer komplex ekonomisk politik.

Efter år av lågskattepolitik, kan man misstänka att många nödvändiga investeringar har uteblivit, med följd att fallet i sysselsättningen blir extra stor vid en djup kris som denna. Risken nu är att stora nedskärningar i offentlig verksamhet kan innebära ytterligare begränsningar av egentligen mycket samhällsekonomiskt effektiva stimulanser som offentliga investeringar. En lika trolig som ironisk följd av det är att staten minskar sin inkomst i ivern att spara, genom ökad arbetslöshet och därmed minskat skatteunderlag. Minskningar i arbetslöshetsersättning har genomförts och kan komma att bli aktuellt igen. Detta innebär troligen att statens utgifter för socialbidrag ökar istället (i den mån de arbetslösa inte förväntas klara sig själva). Det man vinner på gungorna.

Irländsk ekonomi har verkligen gått genom ytterligheter de senaste åren. Upp som en sol, ner som en pannkaka. Utvecklingen har till stor del styrts av det ekonomiska ramverk som euroländerna har att hålla sig inom. För Irlands del har det stundom inneburit en expansiv penningpolitik i ett läge med hög tillväxt, stundom en inoptimal finanspolitik frammanad av begränsat finansiellt utrymme och yttre krav på snabb budgetkonsolidering. Och så förlorar man på karusellerna.

Etiketter: