Håller arbetsmarknadspolitiken på att bli en ny form av fattigstuga?

avatar

I valet 2006 talades det mycket, framför allt från Allianspartiernas sida, om hur man på politisk väg kunde dölja arbetslösheten genom olika typer av “AMS-åtgärder” (arbetsmarknadsprogram hos AF). Man talade då ofta om olika begrepp så som “dold arbetslöshet” och “bred arbetslöshet” osv. Denna diskussion tycks vara helt bortblåst idag.

Idag nämns ytterst sällan att de sjunkande arbetslöshetssiffrorna fortfarande till stor del köps till priset av en kraftig ökning av olika “AMS-åtgärder” (idag kallas dessa exempelvis för jobb- och utvecklingsgarantin eller nystartsjobb osv.).

Det handlar alltså om att regeringen döljer eller åtminstone vinklar “arbetslöshetsproblemet”, genom att just före valet kraftigt blåsa upp volymerna i olika typer av arbetsmarknadspolitiska program. Denna effekt verkar än idag och får fortfarande genomslag i arbetsmarknadsstatistiken och arbetslöshetssiffrorna.

Ett av de långsiktiga och allvarliga problemen i arbetsmarknadspolitiken är att programåtgärderna allt mer får karaktären av “passiv förvaring”. För ett tag sedan visade exempelvis en studie från IFAU att två av tre deltagare i jobb- och utvecklingsgarantin ägnar högst tio timmar i veckan till jobbsökande och aktiviteter. De åtgärder som visat sig ha mest positiv och långsiktig effekt, d.v.s. de utbildningstunga och kompetenshöjande insatserna, utgör däremot en allt mindre del av de totala arbetsmarknadspolitiska insatserna.

Det är mot denna bakgrund som det klargörande repotaget om FAS 3, i gårdagens TV 4, ska ses. Vi håller alltså just nu på att skapa en arbetsmarknadspolitik som blir allt mindre tillväxtbefrämjande och allt mer stigmatiserande för den enskilde.

De bilder som TV 4 förmedlade i går stämmer till djupare eftertanke. Är det anständigt ett modernt välfärdssamhälle att behandla utsatta människor på detta sätt? Håller vi just nu, inom ramen för arbetsmarkandspolitiken, på att bygga upp en ny form av ”fattigstuga” eller ”arbetsstuga” för dem som hamnat vid sidan av och som den allt hårdare ordinarie arbetsmarkanden sorterar bort?

Etiketter: , , , , ,

11 reaktion på “Håller arbetsmarknadspolitiken på att bli en ny form av fattigstuga?

  1. avatarilse-marie

    Jättebra skrivet!
    Arbetsmarknadspolitiken har blivit synonymt med hårdare tag, passiv förvaring, jobbcoaching, piska och förnedrande gratisarbete för de långtidsarbetslösa.
    Man får inte heller glömma att det är många aktörer som tjänar storkovan på denna meningslösa ”arbetsmarknadspolitik”. Företagare som får gratis arbetskraft och dessutom 5 000 i månaden i FAS 3, och alla flummiga Jobbcoacher som håvar in miljarder – pengar som kunde gått till vidareutbildning eller arbetsmarknadsutbildning.

  2. avatarsusanna svensson

    Men varför i herrans namn gör inte ni i LO mer. Jag och jag har larmat i mail till er och även flera bekanta om hur de arbetsmarknadspolitiska programmen förnedrar folk. Det värsta är dock de fall där det är uppenbart att arbetsgivare som har behov av att anställa i stället tar in gratispraktikanter. Lo bör i sammarbete med tjänstemanna facken inrätta en jourtelefon dit praktikanter i fasorna kan ringa och anmäla uppenbara fusk mot reglerna

    1. avatarHasse

      Folk är fega och rädda om sitt eget skinn som vanligt i Sverige. Därför händer det ingenting.

  3. avatarKlas Hägglund

    Nej de fackliga organisationerna gjorde inte mycket åt den viktiga frågan om jobb-och utvecklingsgarantins utformning. Några uttalanden här och där och med glest intervall, men inte mer.

    Och vilken plats fick Fas 3 i valdebatten från oppositionshåll? Obefintligt utrymme anser jag.

    Den så viktiga frågan om långtidssjukskrivnas utförsäkring blev het för oppositionen först på valupploppet och då först efter stort medialt pådrag.

    Det är dags för samhället att ändra sina attityder till utsatta människor. Det har jag hävdat i många år nu.

    Klas Hägglund
    Webbansvarig
    Arbetslös Nu
    http://www.arbetslos.nu/

  4. avatarpelle

    Jag fatter inte varför facket inte gör något
    om nu det är staten som är den stora busen
    så måste man väl bekämpa staten som för i tiden för den regeringen har ju skickat tillbaka oss till 1800talet men det är väl som i övriga samhället att gammla fackpampar blir blå med tiden

  5. Pingback: När ytan är viktigare än innehållet… « Ett hjärta RÖTT

  6. Pingback: Jämlikhet, tillväxt och konkurrenskraft förutsätter varandra! | LO Bloggen

  7. avatarGunnar Thorell

    Bygg ut det som kallas lönebidrag och offentligt skyddade anställningar,OSA. Det är åtgärdsfomer som inte är diskriminerande eller av typen förvaring, låtsasarbete. Det är lösningen för många tusen som haft missbruk eller psykiska problem. Nu harvar de istället runt i jobb o utvecklingsgarantin som varken ger lön, pensionspoäng eller semesterersättning.

Kommentarer inaktiverade.