Hur påverkas demokratin av att starka lobbyintressen tar större plats i debatten?

avatar

Det är nu mer än tjugo år sedan statsvetaren Olof Pettersson presenterade slutbetänkandet i den s.k. maktutredningen (SOU 1990:44). Maktutredningen var en statlig utredning i Sverige, som tillkallades av vice statsminister Ingvar Carlsson 1985, och hade som uppgift att ”fördjupa kunskaperna om den svenska demokratins villkor, om medborgarnas möjligheter att påverka sina levnadsvillkor och om de faktorer som skapar makt att forma morgondagens Sverige”.

Sedan dess är det mycket som har hänt. 1980-talets maktstruktur skiljer sig sannolikt i en hel del avseenden från dagens. I Sverige har vi aldrig, som i exempelvis USA, haft en stark oljeindustri som genom informella nätverk påverkar politiken till sin egen fördel. Men sedan 1980-talet har vi här hos oss sett en formidabel explosion av en annan typ av företagande, som är minst lika beroende av politiska beslut som den amerikanska oljeindustrin.

Jag tänker naturligtvis på de företag, ofta internationella riskkapitalbolag, som bedriver verksamhet på skattemedel. Det kan då exempelvis handla om vinstdriven verksamhet i vård, skola och omsorg. Men också om infrastruktur; el-systemet, mobiltelefonin, järnvägen osv. Hur agerar denna sektor och dessa företag för att påverka politiken i en riktning som tjänar deras intressen? Är det enbart Almega som är språkröret och påverkansvägen för dem? Eller använder de sig också av andra verktyg? Vilka i så fall?

När man i borgerlig press diskuterar hur olika ”särintressen” påverkar politiken brukar fokus i regel ligga på relationen mellan LO och SAP. Men hur är det med de påverkansintressen som inte är lika öppet redovisade? Finns det exempelvis i vårt land precis som i USA ”trojanska hästar”, dvs personer som skickas in i de större partierna för att påverka politiken inifrån så att den bättre anpassas efter uppdragsgivarnas intressen?

I samband med senaste valet hade vi ju något som döptes till ”Pime-gate”. Det handlade om ett antal sossar, med offentligt anseende och tillgång till ett omfattande mediautrymme, som kontrakterades och avlönandes av arbetsgivarintressen för att påverka socialdemokratin i en ”mer tillväxtvänlig” riktning. Var det början på en ny företeelse i vårt land? Eller har denna typ av sofistikerad lobbyverksamhet pågått en längre tid? Vilken betydelse har denna lobbyism i dagens samhällsdebatt? Hur vanligt är det exempelvis att starka intressen ”köper” politiker, av olika färg, för att genom dem få genomslag för sina uppfattningar?

Frågorna är många och hopar sig allt mer. Är det inte dags för en ny maktutredning snart?

***********************************

OBS! Läs Ingvar Persson i AB om stormen Dagmar och vår infrastruktur!

Press: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, SVD5, SVD6, SVD7, SVD8

Bloggat: Lena Sommestad om jämställdhet och statistik, Martin Moberg om energin och jobben, Alliansfritt Sverige om Attefall, Göran Johansson om den ökande utslagningen, Tomas Gustafson om subventionerade jobb, Lennart Holmlund försvarar SJ, Anders Svensson om domen på elva års fängelse mot Schibbye och Persson

16 reaktion på “Hur påverkas demokratin av att starka lobbyintressen tar större plats i debatten?

  1. avatarJohan Hedin

    Intressant, men lite märkligt med tanke på vilka ni är som skriver detta… Är inte LO ändå den största och mäktigaste lobbyorganisationen av alla?

    1. avatarChris B

      LO och facket kan ju ändå sägas representera väljarna och medborgarna. Det är stor skillnad på det och att representera olika företag och branschers särintressen.

      Staten finns för medborgarna glöm inte det. Givetvis ligger det i medborgarnas intresse att de företag som förbättrar deras möjligheter till ett bra liv mår bra. Men det är medborgarna som skall komma först.

  2. avatarKjell Rautio Inläggsförfattare

    Johan, visst kan man se LO som en lobbyorganisation. Frågar du exempelvis ledarskribenterna på DN och SvD är jag, som anställd på LO, definitivt en lobbyist. Samtidigt är det viktigt att göra en tydlig distinktion mellan folkrörelser (exempelvis fack- och handikapprörelsen) och olika typer av riskkapitalbolag, vilket DN:s och SVD:s ledarskribenter sällan gör när det talar om ”särintressen”.

    Relationen mellan exempelvis LO och SAP är väl tämligen klarlagd, som jag skriver i bloggtexten. Men hur utövar de intressen som vuxit sig starka de senaste decenniet – exempelvis de vinstdrivna privata bolagen i vård, skola och omsorg – inflytande över opinion och politik? Därom vet vi idag väldigt lite. Johan, är inte också du intresserad av ökad kunskap på detta område?

  3. avatarLena Sommestad

    Jag fick nyligen tips om en spännande volym i Demokratiutredningen:
    ”Avkorporativisering och lobbyism – konturerna till en ny politisk modell”, skriven av Jörgen Hermansson, Anna Lund, Torsten Svensson och Per-Ola Öberg. SOU 1999:121.
    Mycket intressant.

  4. Pingback: Amerikanskan Barbara Ehrenreich om en massa inkompetens i drivandet av företag? Finns där ett massivt slöseri av talang och kreativitet? « reflektioner och speglingar II…

  5. avatarJonas Morian

    Du skriver om ”Prime-gate” och undrar hur vanligt det är att starka intressen ”köper” politiker, av olika färg, för att genom dem få genomslag för sina uppfattning. Sedan länkar du till min debattartikel. Vad menar du? Antyder att min text skulle vara ”köpt” så får du gärna tala klarspråk och helst anföra någon sorts stöd för din tes.

  6. avatarKjell Rautio

    Hej Jonas,

    Jag anklagar inte dig för någonting, varken för att vara köpt eller något annat. Däremot väckte din artikel en hel del frågor hos mig, därav länkningen.

    En del av oss känner ju till att du nyligen var informationschef vid det riskkapitalägda Attendo Care, ett vårdbolag som fått kritik för såväl brister i vårdkvalitet som arbetsmiljö. I den personpresentation som finns i anslutning till din debattartikel i AB nämns dock inget om din bakgrund vid Attendo. Varför? Anser du detta är helt irrelevant för läsarna när de ska ta ställning till dina åsikter i partiledarfrågan? Eller är det så att du fortfarande har kvar några åtaganden åt Attendo Care? Som rådgivare eller något liknande?

    Du har också, inte endast i tjänsten, offentligt och i andra sammanhang försvarat såväl Attendo Care som förekomsten av vinstdrivna företag i vård- och omsorgssektorn. I denna fråga har ju Håkan Juholt kanske varit den mest kritiska ledande socialdemokraten. Ni är nog de två mest kända socialdemokraterna som utåt står och stått längst ifrån varandra i denna för (s) så kontroversiella och ”heta” fråga. Har detta inte haft någon som helst betydelse när du tagit och tar ställning i frågan om Håkan Juholt som s-ledare? Om det haft det, vilket ju faktiskt verkar troligt, är det ändå lite märkligt att du inte nämner något om detta i din AB-artikel (eller andra utspel) där du kräver Juholts avgång? Varför gör du inte det?

    Som sagt, Jonas, jag anklagar dig inte för något. För att göra detta måste man ha bevis. Däremot väcker dina utspel i partiledarfrågan en rad frågetecken. Frågetecken som jag nu, åtminstone delvis, hoppas få uträtade.

    Vänliga hälsningar!
    Kjell Rautio

  7. avatarJonas Morian

    Hej Kjell,

    Jag har alltid varit helt öppen med var jag jobbat – såväl när jag jobbade för t ex Riksteatern och Forum för levande historia som för Attendo. På min webbplats/blogg redogör jag tydligt för mina tidigare anställningar. Däremot råder jag inte över vad Aftonbladet väljer att redovisa av detta i presentationen av mig. När jag medverkade i tidningen mer regelbundet som krönikör på debattsidan så vill jag minnas att mitt dåvarande jobb på Attendo stod utskrivet i skribentpresentationen.

    I dag jobbar jag inte längre på Attendo. Min anställning slutade i våras och sedan dess har jag bara gjort något tillfälligt inhopp som vikarie på pressavdelningen, i väntan på att en ny person skulle anställas. I dag har jag inga uppdrag för vare sig Attendo eller något annat vårdföretag.

    Jag såg själv ingen anledning att redogöra för den delen av min yrkesmässiga bakgrund i själva artikeln, eftersom artikeln inte alls handlar om vård och omsorg (mer än att jag förespråkar en satsning på kunskaps- och kompetenslyft inom vården och omsorgen). För mig handlar inte frågan om socialdemokratins partiledarskap alls om det.

    Att jag och Håkan Juholt har olika uppfattningar om det vettiga i att kräva vinststopp för företag inom vård och omsorg är en sak. Sådan är ju politiken; man kan tycka olika i enskilda sakfrågor. Men detta är på intet sätt något avgörande för mig. Som jag sagt och skrivit i flera olika sammanhang så tycker jag att de besked som framkommit om den politiska inriktningen under Juholt i huvudsak är bra. Min invändning handlar om att vi inte lyckas nå ut med politiken, eftersom väljarnas förtroende för socialdemokratins ledare är kört i botten. Detta märks också på opinionssiffrorna för partiet.

    Min kritik mot Juholt är alltså huvudsakligen inte politisk. Den är mer strategisk. Jag tror helt enkelt inte att vi kan bedriva en effektiv oppositionspolitik – och ännu mindre vinna valet 2014 – under de här förutsättningarna. Därför tycker jag att Juholt borde träda tillbaks och en ny ordförandeprocess inledas å det snaraste.

    Detta är min högst personliga åsikt och inte motiverad av något annat än omsorg om de socialdemokratiska idéerna – och övertygelsen att Sverige förtjänar bättre än en alliansregering.

    /Jonas Morian

  8. avatarKerstin Martinson

    Jonas Morian,

    jag tycker att du och alla andra som chefat på ett eller annat sätt i de nu välkända riskkapitalbolagen borde prya ett halvår (minst) på ett äldreboende, så att ni lärt er förstå att det är OMSORG det handlar om. Innan ni sätter sprätt på en massa skattepengar som vi vanliga medborgare får slita för att få ihop. Till farmor, farfar och faster Helena.

    Vård, omsorg ock skola är kommunala angelägenheter.
    Det vill säga gemensamma. Det är en vedervärdig tanke att riskkapitalbolag skulle kunna sköta dessa angelägenheter. Kostnaderna är ju garanterade på förhand och innebär ingen risk. Nu pratar man från borgerligt håll om att ”kommunerna haft monopol” på vård, skola och omsorg. Man tänker sig då att dessa verksamheter är en marknad. Det är det inte!!!
    Men högertankar har trängt in även i sossehjärnor.

    När Håkan Juholt i lördagsintervjun upprepade gånger sa att ”vinstintressen hör inte hemma i den skattefinansierade välfärden” – då blev det tvärtyst
    i borgarpressen. Tillfälligt. Så tog man upp sågarna igen och sågade och sågade och sågade Juholt. Det borde ju ha varit en nyhet – att han sa så. Eller? I den situationen. Och så välformulerat!
    Nej, Jan Helin och Thomas Mattsson har startat sågverksindustri. Visst finns det ett baggböleri* som borde sågas vid fotknölarna. Men de har missat poängen. De sågar i stället den som försöker såga baggbölarna.

    *Baggböla = skövla el olovligt avverka skog; efter sågverket Baggböle i Västerbotten, som på 1800-talet beskylldes för olaglig avverkning i kronans skogar.

    1. avatarJonas Morian

      Kerstin,

      Jag har faktiskt själv praktiserat inom bl a äldreomsorgen. Jag har också i två blogginlägg – se länkar nedan – utvecklat min syn på privata alternativ inom vård och omsorg. Det är knappast några nya ”högertankar” att vilja låta brukare och personal få möjlighet att välja mellan olika vård- respektive arbetsgivare.

      http://www.promemorian.se/2011/11/bakom-lopsedlarna-%E2%80%93-den-sjuka-svenska-varden/
      http://www.promemorian.se/2011/12/vinstforbud-ar-dalig-s-politik/

      1. avatarKjell Rautio Inläggsförfattare

        Jonas, du blandar skickligt bort korten, även för att vara f.d. informationschef på riskkapitalägda Attendo Care. Både du och jag vet ju att riskkapitalbolags främsta affärsidé knappast är att öka brukarnas eller personalens inflytande, utan framför allt att förmera kapitalet.
        Sedan kan jag ju inte låta bli att fråga dig hur det känns idag, nu när till och med Anders Borg gör kritiska utspel om hur riskkapitalbolag hanterar sina uppdrag? Visst, vi vet ju båda två att Borgs retorik snarare beror på opinionsvindar än på inre övertygelse. Men känns det ändå inte lite ensamt när du idag argumenterar för riskkapitalbolags rätt att kapa åt sig av våra skattemedel, som ju faktiskt avsatts för äldreomsorg och andra välfärdsinsatser?

        1. avatarJonas Morian

          Kjell, på vad sätt blandar jag bort korten? Jag är ju fullständigt öppen med min bakgrund. Och jag utnyttjar min rätt att som politiskt engagerad delta i diskussionen om hur vi ska organisera och reglera vården och omsorgen. Inga konstigheter med det.

          Men återigen, jag trodde att vi diskuterade min syn på Juholt som s-ledare. Det har jag försökt besvara. Och för mig är det en separat fråga från den om vinstdrivande företag inom vård och omsorg.

          Jag har ingen som helst anledning att försvara hur riskkapitalbolag sköter sig. Det jag argumenterat för (bl a här: http://www.promemorian.se/2011/12/vinstforbud-ar-dalig-s-politik/) är att vinstförbud är dålig s-politik. Det är två olika saker.

          1. avatarKjell Rautio Inläggsförfattare

            Jonas M, temat för denna bloggpost var faktiskt hur olika lobbyintressen påverkar politiken. Visst har vår diskussion hamnat lite vid sidan om detta tema.

            Vi har helt uppenbart olika uppfattningar när det gäller huruvida välfärdstjänsterna bör kommersialiseras eller inte. Jag liksom en växande grupp socialdemokrater anser att det finns stor anledning att, så som Juholt signalerat, här göra en omprövning i mer kritisk riktning.

            Jonas, när jag tar del av ditt brinnande engagemang för vinstdriven vård- och omsorgsverksamhet hoppas jag du ursäktar mig när jag säger att jag faktiskt har svårt att tro att din ståndpunkt i denna fråga överhuvudtaget inte påverkat din syn på Juholt som partiledare…

            Men okej, detta är ju ingen chatt. Vi får väl fortsätta vår diskussion om hur välfärdstjänsterna ska organiseras i andra forum och på andra arenor.

            Jonas, jag vill ändå avsluta med att önska dig en god fortsättning på det nya året!

            Vänliga hälsningar!
            Kjell

        2. avatarKerstin Martinson

          Jonas Morian,

          så bra att du har pryat på äldreboende. Lärde du dig då inget? Livet är inget smörgåsbord. Och snacket om ”att välja” när det gäller senila, svårt sjuka och på annat sätt handikappade. Som om det skulle vara oförnuftigt eller gmmalmodigt att vi människor har gemensamma intressen och gärna vill forma våra liv därefter. Och som om det skulle vara dyrare och mer irrationellt.

          Ska samhället sälja ut riksvägarna också? Och sen ha t ex fas-treor som står vid varje vägkrök och tar upp avgifter? Det skulle nog riskkapitalbolagen nappa på. Det är ju arbete som f n inte görs. Och så får man 5000 kr i månaden som arbetsgivare.

          Samhället är ingen marknad!
          Du har bestämt fått hela livet om bakfoten.

  9. avatarJonas Morian

    Kjell, jag skulle knappast kalla det ”brinnande engagemang”. Det är en sakfråga bland andra, men en där jag själv har en del kunskap efter egen erfarenhet. Återigen; den är inte för min del avgörande i ordförandeskapsfrågan. Du får tro mig på den punkten eller låta bli. God fortsättning!

    Kerstin, det känns som at du drar lite väl stora växlar på det här. Frågan om privata alternativ inom vården och omsorgen är inte en skiljelinje mellan god och ond. S har i många år ställt sig positiv till konkurrensutsättning av välfärdstjänster, och många s-styrda kommuner har valt att lägga ut verksamheter på entreprenad. Att Juholt nu aviserat stopp för vinstintressen inom vården och omsorgen tror jag personligen är ett misstag – se gärna länkarna jag postade. Men låt oss ta den diskussionen någon annanstans än i just denna tråd.

Kommentarer inaktiverade.