Kollektivavtalens ställning stärks med facklig mobilisering

avatar

Onsdagen den 8 februari presenterade Medlingsinstitutet sin årsrapport inför en fullsatt sal i Bonnierhuset. På programmet denna förmiddag fanns redovisningar ur rapporten och paneldiskussioner utifrån rubriker som ”Konflikter, jämställdhet och löner”, ”Organisationsgraden och kollektivavtalens legitimitet” och ”Samhällsekonomi och konkurrenskraft”.

Per Bardh medverkade i diskussion om hur kollektivavtalens legitimitet påverkas av den fackliga mobiliseringen, där tillsammans med Christer Ågren, Svenskt Näringsliv, Roger Mörtvik, TCO och Metta Fjelkner, SACO. Panelen fick med sig några tankar från en inledning av Svante Nycander.  Han gav en historisk bakgrund till kollektivavtalen och den svenska modellen med dess tradition och förhandlingskultur.

Nycander lyfte fram tre punkter som medfört en försvagning av kollektivavtalen. Han hade där kritik mot att lagstiftningen på 70-talet om bland annat anställningsskyddet hade gått in i stället för kollektivavtal och menade att det var reformer som också försvagade kollektivavtalens ställning. Nycander lyfte också fram att svårigheterna att engagera ungdomar är ett hot. Han nämnde också fram de ökade avgifterna i a-kassan som en faktor, eftersom dessa har medfört ett stort tapp av medlemmar till facken. Just det beskrev han med kommentaren: ”Det bästa man kan säga är att det är tanklöst”.

Under diskussionen pekade Per Bardh på vikten av att facket syns ute på arbetsplatserna. Historien visar att i tider med stor otrygghet, som under 90-talskrisen, så söker sig människor till facket. Arbetsmarknadens förändring med allt mer av korta visstidsanställningar och stor osäkerhet om man får vara kvar på jobbet, påverkar medlemsutvecklingen negativt. Där fanns också en självkritik om att fackföreningsrörelsen inte tillräckligt har vänt sig till de visstidsanställda. Många av dem är idag oorganiserade men en stor grupp skulle bli medlemmar om de får frågan. ”Vi måste möta dom i dörröppningen”, menade han.

Samtidigt lyfte Per Bardh fram arbetsgivarnas dubbla budskap: Å ena sidan säger man sig försvara kollektivavtalen, som ju kräver att både fack och arbetsgivaren är representativa genom hög grad av mobilisering. Men samtidigt driver man en egen linje med budskapet att ”lönen ska sättas av den enskilde medarbetaren och företaget”, underförstått att facket inte behövs. Beträffande de tillfälliga anställningarna: Något svar från Svenskt Näringsliv om man är villig att ta i tu med de långa staplar av tillfälliga jobb som många får i stället för trygga anställningar kom inte.

Utöver diskussionen om kollektivavtalen och organisationsgraden deltog LOs chefsekonom Ola Pettersson i en paneldiskussion om samhällsekonomi och konkurrenskraft. Ett samtal som mycket kretsade kring det ekonomiska krisläget i Europa och Sveriges förutsättningar att möta krisen.

Mer om Medlingsinstitutets årsrapport:
LO-tidningen: ”Industrianställda fick minskad köpkraft 2011
Kommunalarbetaren

Etiketter: , , ,

En reaktion på “Kollektivavtalens ställning stärks med facklig mobilisering

  1. avatarJan Wiklund

    Exakt! Frågan är om dagens fackliga funktionärer vet vad mobilisering innebär.

    Mobilisering kräver att alla medlemmar är delaktiga och medansvariga. Att utgångspunkten inte bara är ett objektivt behov som har tänkts ut i ett kansli, utan ännu mer utgår från behovet som det upplevs av medlemmarna själva. Att medlemmarna erbjuds handlingar att göra, som placerar avgörandet hos dem.

    Att döma av Ingemar Lindbergs och Olle Sahlsteds arbete på LO idédebatt är sådant inget som LO är särskilt bra på…

Kommentarer inaktiverade.