Löneutrymme, tomma krubbor och ett folkligt stöd för minskade klyftor

avatar

Under helgen har en del medier speglat hur tonen skruvas upp inför den kommande avtalsrörelsen. Hur mycket pengar finns tillgängligt? Vilken är den rimliga fördelningen av löneutrymmet? Är minskade löneskillnader verkligen så viktigt? Hur ska männens och kvinnornas idag ofta orimliga löneskillnader kunna ersättas med mer jämställda löner? Det där är viktiga frågar att diskutera samtidigt som den motpart som så att säga ”sitter på pengarna” har en tydlig utgångspunkt som bär i motsatt riktning. Arbetsgivarna talar som alltid om mindre att fördela, om alltför små skillnader, om klyftorna som måste öka, om ingångslöner som ska frysas och gärna om ojämställda löner som något ganska ointressant.

I en kommande rapport kommer LO visa att det finns en ganska mastodont uppslutning om mål att minska klyftor vad gäller lönerna. Redan idag anser en klar majoritet av alla anställda att löneskillnaderna mellan olika yrken är för stora. Inte för små, alltså. Inför avtalsrörelsen kan således LO-företrädarna formulera sina krav på de punkterna med ganska stort självförtroende.

Att härska genom att söndra är en välkänd strategi. Möjligen tror arbetsgivarparten att det ligger en långsiktig framgång i att spela ut arbetares krav om att få en rimlig andel av löneutrymmet mot tjänstemännens krav. ”När krubban är tom bits hästarna”, som talesättet säger. Samtidigt kan man nu använda sig av det tuffa läget på arbetsmarknaden, massarbetslösheten exempelvis, som ytterligare en press och detta samtidigt som landet har en borgerlig regering som helhjärtat agerar utförare åt näringslivets intressen. 

Spelet är inte bara att bygga upp en konflikt mellan de som har jobb. Man pekar också med fingret mot löntagarna och vill driva igenom sämre villkor och ökade klyftor med argument bygda på ett spänningsläge mellan den som har och den som inte har jobb. Ett mycket traditionellt men likväl cynsikt spel av den som både den ekonomiska och politiska makten haver, alltså.     

Till de kommentarer som nu finns i medierna inför avtalsrörelsen kan det vara värdefullt att påminna om de fakta som finns i LOs senaste rapport om löneutvecklingen . Rapporten som utarbetades av LOs arbetslivsenhet i december 2010, visade bland annat:

– LO-förbundens jämställdhetssatsning blev en smärre succé. Lönerna ökade med 13-14 procent i kvinnodominerade sektorer och med 10-11 procent i mansdominerade sektorer. (Framgång för LO i avtalsrörelsen 2007)
– Lönerna ökade dessutom lite mer för arbetare än för tjänstemän, 11,6% respektive 11,5%.(Också en framgång för LO i avtalsrörelsen 2007)
– Men räknas löneökningarna i kronor i stället för procent så blir dock bilden av löneutvecklingen en helt annan då medellönen för arbetare ökade med 2 280 kronor år 2007-2009 medan tjänstemännen fick se sina löner öka med hela 3 260 kronor, en skillnad på hela 980 kronor till tjänstemännens favör.
– Lönegapet mellan arbetare och tjänstemän har därmed växt ytterligare och de senaste 15 åren har det ökat från 4 300 kronor till dagens 9 600 kronor. I procent har lönegapet ökat från 35 procent till 44 procent.
– Medellönen var 2009 21 900 kronor för arbetare och 31 500 kronor för tjänstemän.

Lönefakta som inte bara sparkar utan också är rysligt tunga argument i varje kommande samtal om löneutrymmet och dess fördelning.   

Press: Dagens industri, Aftonbladet, ledare 
Bloggar: Alliansfritt Sverige, Martin Moberg, Peter Högberg,

En reaktion på “Löneutrymme, tomma krubbor och ett folkligt stöd för minskade klyftor

  1. avatarJan Wiklund

    Det är hög tid att se direktörerna som löneledande. Dvs de löneförhöjningar de har fått de senaste 20 åren borde komma alla till del.

    I Norge gick man i strejk 2000 för detta krav. Allt fick man inte igenom, men en god del. Det skulle bli en lika populär strejk i Sverige som det blev i Norge!

Kommentarer inaktiverade.