Med Ulf Kristersson som lots riskerar alliansskutan att gå på grund 2014…

avatar

I gårdagens Aktuellt var det sjukförsäkringsdebatt mellan Tomas Eneroth (s) och Ulf Kristersson (m). Bakgrunden till debatten var att sjukskrivningarna åter ökar. Mellan 2010 och 2011 har de ökat med 14 procent i hela riket. Orsaken till ökningen av antalet sjukfall består till 70 procent av så kallade återvändare, enligt Försäkringskassans analyser. Med återvändare menas personer som tidigare varit utförsäkrade, men som kommit tillbaka till sjukförsäkringen.

Ulf Kristersson ville i debatten få det att låta som att dessa ”återvändare” bara varit en kort sväng på Arbetsförmedlingen och sedan kommit tillbaks till sjukförsäkringen och att de övriga, som inte återvänt, tagit steg in på arbetsmarkanden. Här finns det anledning att stanna upp och begrunda vad ministern egentligen sade och jämföra detta med hur det egentligen ser ut.

Visst kan vi konstatera att de övriga, de som inte återvänt till sjukförsäkringen, blivit av med sin ersättning från Försäkringskassan. Men innebär det att de automatiskt kommit närmare arbetsmarknaden? Knappast. För det är ju precis så som Ann-Marie Lindgren nyligen kärnfullt formulerat det: ”Att färre personer är sjukskrivna eller har sjuk- och aktivitetsersättning (”förtidspension”) säger inte ett enda dugg om vad som hänt med dem som inte längre får ersättning. Det säger inte att de som fått avslag på ansökan till sjukförsäkringen är friska och fullt arbetsföra. Och det säger INTE att de som utförsäkrats i stället har arbete och är ”innanför” arbetslivet igen. Det är de inte, visar annan statistik. Mindre än tio procent är i arbete. Och många måste förlita sig på stöd från anhöriga, eller socialbidrag. Skärper man villkoren i sjukförsäkringen, är det självklart att färre personer får ersättning.”

Det kan dessutom finnas anledning att påminna om en rapport som fackförbundet Kommunal tog fram vid årsskiftet. Rapporten analyserar vad som skett med de kommunalare som drabbats av långvarig sjukdom. I rapporten ”Kedjan som brast” har 320 långtidssjukskrivna och utförsäkrade kommunalare intervjuats. Analysen är knivskarp och borde stämma till eftertanke, inte minst bland de ansvariga politikerna. Här är fem punkter som Kommunals rapport sätter i blixtbelysning:

1. Var femte utförsäkrad från sjukförsäkringen är medlem i Kommunal, oftast en kvinna.

2. Ungefär 84 procent av de sjukskrivna som intervjuats hade blivit av med jobbet – och av dem hade tre av tio åkt ut inom en månad. Efter ett år hade majoriteten blivit av med jobbet.

3. Bara var tionde utförsäkrad lyckades återvända till arbetslivet – men på andra villkor: deltid, visstid och dagtid. Detta är ungefär samma nivå som AF tidigare hamnat på när man studerat vad som sker med de som utförsäkras. Storleken på den grupp långtidssjukskrivna som återvänder till arbetslivet skiljer sig inte heller nämnvärt från hur det var innan regeringen införde de nya sjukreglerna (se exempelvis det s.k. PILA-projektet).

4. De kommunalare som hittills utförsäkrats, och hamnat på den tre månader långa arbetslivsintroduktionen (ALI) på AF, har i stor utsträckning fattiggjorts. Ungefär 36 procent hade minskat sina inkomster med minst 5 000 kronor i månaden. 27 procent hade blivit av med mellan 2 500 och 5 000 kronor. Sex av tio återvände dessutom till sjukförsäkringen eller beviljades sjukersättning (förtidspension) efter tiden hos Arbetsförmedlingen.

5.  Över 80 procent av de intervjuade tror inte att deras chanser att arbeta ökat efter deltagandet i arbetslivsintroduktionen. Medlemmarna har inte heller fått någon ökad motivation för att söka arbete eller att börja studera.

Den bild som växer fram när man läser Kommunals rapport  är synnerligen problematisk, inte minst för regeringen som ju säger sig stå för någon form av ”arbetslinje”. Vad Kommunals rapport visar är att oväntat få av de intervjuade tagit steg in på arbetsmarknaden. Istället har deras hushåll i regel gjorts fattigare och de har oftast ”långtidsparkerats” på en plats som ligger långt ifrån den ”reguljära arbetsmarknad” där de tidigare ingick.

Även om Ulf Kristersson, Fredrik Reinfeldt och Anders Borg försöker framställa sin ”sjukförsäkringsreform”, från sommaren 2008, som en i huvudsak lyckad historia kommer de nog att få svårt att etablerara denna bild. Fakta sparkar som bekant. Och i detta fall sparkar fakta tydligt omkull den ytliga ”arbetslinjeretorik” som alliansministrarna just nu ivrigt torgför.

Sjukförsäkringsfrågan riskerar alltså att bli en av de frågor som gör att Alliansskutan går på grund vid riksdagsvalet 2014…

*************************************

OBS! Annandag påsk (9:e april) hålls manifestationer runt om i landet, det s.k. Solrosuppropet, för att protestera mot utförsäkringarna av sjuka och Fas 3. Här ser du en uppdaterad information och en lista över platser i landet, där olika arrangemang kommer att hållas samt aktuella kontaktuppgifter för respektive ort.

Media: SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, SVD5, DN1, DN2, DN3, DN4

Bloggat: Ett Hjärta Rött om lästips inför påsken, Martin Moberg om bristen på jobbpolitik, Peter Johansson om att Reinfeldt, Möjligheterna(s) Vilhelmina om ångerrätt inom politiken

4 reaktion på “Med Ulf Kristersson som lots riskerar alliansskutan att gå på grund 2014…

  1. avatarIngalill Weidman

    Samhället behöver stora attitydförändringar om alla människor ska kunna bli delaktiga utifrån sina villkor!Alla passar ju inte in i samma ”mall”och det är egentligen som det ska,eller?Detta leder fram till ett viktigt etiskt val,tycker jag:Ska man möjliggöra att alla individer får delta i samhället utifrån sina förutsättningar eller ska man sortera ut vissa individer som ”obrukbara”och bara satsa på ”eliten”?Att vi alla är individer med olika förutsättningar och behov-vart tog det vägen????Vilket samhälle är det egentligen vi vill ha?????

  2. avatarIngalill Weidman

    Samhället behöver stora attitydförändringar om alla människor ska kunna bli delaktiga utifrån sina villkor!Alla passar ju inte in i samma ”mall”och det är egentligen som det ska,eller?Detta leder fram till ett viktigt etiskt val,tycker jag:Ska man möjliggöra att alla individer får delta i samhället utifrån sina förutsättningar med den hjälp de kan behöva för detta eller ska man sortera ut vissa individer som ”obrukbara”och bara satsa på ”eliten”?Att vi alla är individer med olika förutsättningar och behov-vart tog det vägen????Vilket samhälle är det egentligen vi vill ha?????

  3. Pingback: Vi kommer aldrig acceptera sänkta löner | Kent Persson (m) blogg

  4. avatarMarie

    Ingen blir friskare av att oroa ihjäl sig varje dag.

    Samhället måste lära sig att sjukförsäkringen är inte ett bidrag utan en försäkring du tidigare har arbetat ihop. Täcker inte försäkringen din sjukdom måste man ifrågasätta sig varför dessa pengar inte räcker och inte som nu bojkotta alla sjuka med att tvångsfriskskriva eller neka dem ersättning.

Kommentarer inaktiverade.