När blev spara att slösa på människor?

avatar

Det tycks som att regeringen Reinfeldt återigen tänker låta de mest utsatta ta de tuffaste smällarna när vi nu glider in i en ny lågkonjunktur. Regeringen verkar uppenbarligen stå fast vid sina nedskärningar i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen, åtminstone om man ska utgå ifrån vad Reinfeldt sade i helgen i Gustavsberg.

Denna restriktiva hållning strider inte bara mot vad Håkan Juholt säger. Också de flesta nationalekonomer lyfter just nu fram vikten av att staten går in och skyddar de som är mest utsatta. SEB:s chefsekonom Robert Bergqvist förordar exempelvis i dag mer ”bidrag till de mest utsatta”. Han lyfter fram, den sedan 1930-talet kända konjunkturpolitiska visdomen, att satsningar på dem som är fattiga är nödvändigt för att hålla uppe ekonomins växtkraft under en lågkonjunktur.

Den fattige är av lättförklariga skäl mer konsumtionsbenägen än den mer välbärgade, som ju i kristider i hög utsträckning tenderar att ”samla i ladorna”. Fördelningspolitiken och strävan efter jämlikhet är således tillväxtbefrämjande, vilket blir extra tydligt i en lågkonjunktur.

En rejäl reparation av våra trygghetsförsäkringar, så att dessa blir fungerande sociala skyddsnät värda namnet, borde naturligtvis vara en av de viktigaste åtgärderna just nu. Sedan behöver vi också satsningar på arbetsmarknadsutbildningar och olika typer av omställningsstöd, så att den som förlorat jobbet snabbt kan ställa om till ett nytt. Vi måste också fortsätta att satsa på det som långsiktigt håller uppe växtkraften i ekonomin; exempelvis utbildning och en väl fugerande infrastruktur.

I Reinfeldts retorik finns dock väldigt lite av sådana offensiva satsningar. Istället görs åtstramning om till höjden av ansvarstagande. Men till och med regeringens egen favoritexpert, Lars Calmfors, ifrågasätter nu Reinfeldts och Borgs restriktiva hållning: ”…när Moderaterna nu sade att det inte blir ett femte jobbskatteavdrag verkade man resonera som att finanspolitiken borde göras mer restriktiv/…/men om man generellt sett gör finanspolitiken mer åtstramande så vore det olyckligt.”

Hade regeringen verkligen menat allvar med sin ”ansvarsretorik”, då hade man tagit ett större ansvar för dem som riskerar att drabbas hårdast när tillväxten nu bromsar in. Att exempelvis knappt en tredjedel av dem som idag är arbetslösa överhuvudtaget har a-kassa borde stämma regeringen till självkritisk eftertanke.

Slutsats: Att i detta läge vara ”dumsnål” är att ”slösa på människor”. Att ytterligare fattiggöra dem som redan är utsatta är detsamma som att låsa fast dem i ett långt ”utanförskap”. Det är inte ansvarsfullt. Det är slöseri med en av våra viktigaste tillgångar; människors vilja till arbete.

*****************************

Press: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, DN11, DN12, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10

Bloggat: Martin Moberg om hur obalanserad DN:s ledarsida egentligen är, Alliansfritt Sverige om bråk mellan alliansens småpartier, Löntagarbloggen om att alla sågar regeringens jobbpolitik, Röda Malmö om läget i Libyen, Björn Johnson funderar bland annat över bottennapp och höjdare i Per T Ohlsons skrivarverkstad, Röda Berget skriver också om läget i Libyen, Lena Sommestad om hur man blir mer än en kamrer där hon riktar udden mot Regeringen Reinfeldts ekonomiska politik, Högbergs tankar skriver om de växande förhoppningarna om en snar lösning i Libyen

5 reaktion på “När blev spara att slösa på människor?

  1. Pingback: Hur blir man mer än en kamrer? | Lena Sommestad

  2. avatarannbw

    Ingen tror väl på allvar att Reinfeldts strategi är för ett framtida Sverige, han är väl medveten om att hans tid vid makten är högst begränsad så det gäller för honom att ”ligga i” och stoppa i egna fickor medans det går.
    Hans nästa bok kommer troligen att heta: Jag trodde inte jag skulle få hålla på så här länge!

  3. avatarMarina

    Ifråga sätter alliansens metoder över lag, för varför sänker man skatterna, sen ger subventioner i form av RUT,ROT,MILJÖPREMIE TILL BILAR, SÄNKA RESTAURANGMOMS osv, den lilla skatt vi idag får in, går enbart till dem som har råd! Detta är inte att ena folket, att ta ansvar för Sverige och dess innevånare! Man tog pengar från socialförsäkringen, och säger sedan till FK att AVSLÅ, för avslår de så kan de fortsätta ta av dessa pengar och hålla skatterna sänkta! Om man ändå sänkte skatten för pensionärer och för dem med mindre inkomster, en kommunalt arbetande får inte den stora sänkningen, det är de med större inkomster som får den! Samma är det med villa skatten, den är katastrofal för den med mindre inkomst och hus! ååå finns så mycket som är så illa fel idag, men folk bryr sig inte om detta, sjuka och arbetslösa, drivs in i psykos, tappar lust och driven för livet, Jag begriper inte varför folk fortfarande har förtroende, sen har vi privatiseringen, apotek och sjukvården, där matas miljoner in och de privata suger ur våra skatter, flummiga skolor och annat..uscha

    1. avatarLinnéa Johansson

      Rent ideologisk kan det väl sägas att Reinfeldt & co strikt följer liberalismens lagar (dock ej socialliberalismen…) fullt ut. Manchesterskola, den järnhårda lönelagen är begrepp som dyker upp i mitt huvud när jag statsministerns lakejer tala.
      Personligen håller ja med dig, K R till fullo. Solidariteten, den allmänna välfärden, att alla ska ha möjlighet till en rimlig försörjning vid sjuk- och arbetslöshet. Om jag som sjukpensionär (förlåt en försäkrad med stadigvarande sjukersättning, därtill hörande bostadsbidrag då jag har minderårigt barn, samt handikappersättningen som kommunen tar hand om i avgift för hemtjänsten) får några kronor mer innebär det precis som du säger att jag kommer att konsumera mer. Det finns ett uppdämt behov konstant av sådant jag får avstå från pga att jag inte är frisk. Den ersättning jag har motsvarar ca 30% av den lön jag haft om jag hade arbetat.
      Den sk flumskolan har gjort att jag som ”arbetarunge” har kunnat läsa in en akademisk examen, till stor del finansierad med arbeten såsom städerska och vårdbiträde utöver CSNlån.
      Varför inte se till att vi som är sjuka och/eller arbetslösa kan få en ersättning som ger oss en reell möjlighet att försörja sig. Personligen klarar jag mig på de tusenlappar jag får, men det beror på att jag fått handikappersättning. Utan den hade det blivit svårt, då hade jag nog övervägt att avstå hemtjänsten. Är det den valfriheten vår regering talar om? Att välja mellan nödvändig hjälp eller inte? Att välja mellan att betala räkningar eller äta?

      En nära anhörig till mig, där båda är strax under 50, har vuxna barn och har fast arbete, dels ett akademiskt yrke inom kommunen, dels som industriarbetare säger ajälva att de skattesänkningar de får gör att de kan åka utomlands ett par gånger om året. Tilläggas ska att kvinnan kraftigt ifrågasätter detta och undrar över varför hon får ett par tusen extra när jag som sjuk bara får ökade kostnader. I hennes värld stämmer inte detta.
      Kommer nu se sk egenavgifterna att höjas så är det tveksamt om jag kan hämta ut min medicin, då jag kommer upp till denna kostnad vid ett eller två uttag. Jag får ta månadens matpengar till medicinen. Återigen valfrihet. Mat eller medicin?
      Detta var tankar som väcktes när jag läste ditt inlägg. Behöver jag säga att jag delar dina värderingar?

  4. avatarRosie Kihlblom-Baudou

    Alliansergerigen har inga visioner om framtiden förutom att vi ska konsumera ihjäl oss träffa våra vänner via asociala media och satsa på oss själva som individer.Vem drömmer om ett sådant samhälle och hur länge håller det samman?

Kommentarer inaktiverade.