När mörkret faller i Paris…

avatar

När mörkret faller ikväll i Paris har ett gäng betydelsefulla herrar och damer samlats för att fira att industriländernas organisation OECD fyller 50 år. Förutom snittar, bubbel och färgglada vimplar kommer en del beslut också fattas. Ett sådant är att anta nya riktlinjer för multinationella företag.

OECDs riktlinjerna är rekommendationer från 43 länders regeringar om hur företag bör hantera t.ex. mänskliga rättigheter i arbetslivet, miljöhänsyn, anti-korruption, öppenhet, konsumentskydd m.m. Riktlinjerna är inte lagligt bindande, men åtnjuter hög legitimitet. Det antogs första gången 1976 och har uppdaterats flera gånger sedan dess och nuvarande version är från år 2000. Och eftersom en stor majoritet av världens investeringar kommer från OECD länderna är det ett viktigt instrument i alla delar av världen.

Det som gör OECD-reglerna unika är regeringarnas skyldighet att inrätta en uppföljnings¬mekanism i varje land, en s.k. kontaktpunkt. I Sverige består kontaktpunkten av företrädare för både regeringskansliet och arbetsmarknadens parter. Där behandlas frågor och anmälningar om företags agerande. Dit kan företag, fackliga organisationer och organisationer i det civila samhället, eller enskilda medborgare anmäla företag om man anser att dessa bryter mot riktlinjerna.

Här i Sverige sitter jag som LOs representant i den nationella kontaktpunkten, där jag samarbetar med fackliga representanter från TCO, Saco, If Metall och Unionen.

Inom OECD arbetar vi inom en facklig rådgivande kommitte som heter TUAC som betyder Trade Union Advisory Committe. Här samlas fackliga kamrater från såväl Norden, Europa som USA, japan och Sydkorea och pratar om gemensamma frågor om jobb, trygghet och minskade klyftor. När det blev dags att uppdatera riktlinjerna samlades vi flera gånger i Paris för att diskutera framsteg och rapportera om utmaningar internationellt och på hemmaplan.

Tyska DGB rapporterade om långvarig och intensiv lobbying mot den tyska regeringen att inta en progressiv hållning när det gäller kontroll och uppföljning . Japanska Rengo och Sydkoreanska facket berättade om sina försök till påverkan om en text om levnadslön, som länderna annars kanske riskerade att gå emot. Amerikanska AFL-CIO rapporterade om kontakter med Obama-administrationen och den massiva lobbyingen från näringslivets organisationer i helt fel riktning. I slutskedet av förhandlingarna hade vi nästan daglig kontakt på nätet, när Kirstine Drew på TUAC avrapporterade, hörde om våra åsikter om vad vi skulle prioritera och vad vi skulle släppa. Det är vid sådana här tillfällen man verkligen ser verkliga styrkan av fackligt internationellt samarbete!

I Dagens Industri skriver jag tillsammans med TCO och Saco om vad vi hoppas ska ske med de nya riktlinjerna.

När jag skriver detta hör jag via nätet att Hillary Clinton äntrar talarstolen på OECD konferenscenter i Paris och pratar om riktlinjerna för multinationella företag som ett sätt att höja standarden för både mänskliga rättigheter och konkurrens på lika villkor. Hon lyfter fram samarbetet mellan arbetsgivare och fackliga organisationer som en viktig del i processen.

Skål Hillary!