Apropå finansiella transaktionskatter: var tar intäkterna vägen? (del 2)

avatar

För att få ordning på eurokrisen träffades de tyska och franska statsledarna i Paris häromdagen. Mötets slutsatser väckte genast debatt. Förslag om stärkt överstatlig ekonomisk styrning av medlemsstaternas statsbudgetar får betraktas som skåpmat numera. Likaså var det uteblivna stödet för euroobligationer förväntat. Nyheten som skapade rubriker var istället ett förslag om att införa en s.k. Tobinskatt.

Tanken på en finansiell transaktionsskatt är inte ny. Redan i början av 1970-talet skissade nobelpristagaren James Tobin på grundstommarna för internationella transaktionsskatter. Under sommaren har också EU-kommissionen funderat på finansiell transaktionsskatter. Kommissionens beräkningar visar att en skattesats på 0,01 och 0,5 procent på aktier, obligationer och derivat skulle kunna dra in runt 40 miljarder euro per år. Ett ganska ansenligt belopp alltså.

Bankernas reaktion var naturligtvis väntat. I Svenska Dagbladet kan man läsa vad chefsekonomerna på bankerna har att säga. De är skeptiska. Lustigt nog intervjuas bankernas företrädare inte som partsintressenter (de är ju huvudsakligen de som ska betala den nya skatten), utan snarast som politiska kommentatorer. ”– Mötet i Paris gav ingenting. Vi behöver se ambitiösa politiska program, inte bara återkommande toppmöten som inte leder någonstans, säger Swedbanks chefsekonom Cecilia Hermansson.”

Men vad som än så länge diskuterats sparsamt är var den finansiella transaktionsskattens intäkterna bör ta vägen. Skall intäkterna till EU eller medlemsstaterna?

Federalister som ser EU som ett embryo till statsbildning vilar inte på avtryckaren. Skatteintäkterna skall naturligtvis direkt till EU. På det sättet kan EU bygga upp en oavhängighet från trilskande medlemsstater. Med egen beskattningsrätt skulle EU ta ytterligare steg mot att bli en egen stat.

Mot detta står den mellanstatliga traditionen. De som hävdar att EU är ett mellanstatligt samarbete, låt vara med vissa överstatliga inslag, men likväl en organisation som upprättats och som ytterst styrs av medlemsstaterna. Här hävdas naturligtvis att skatteintäkterna från den finansiella transaktionsskatten skall hem till medlemsstaterna.

Förespråkarna för den mellanstatliga traditionen tycks ha ett övertag. Med kraftiga underskott i medlemsstaternas statsbudgetar är behovet av skatteintäkter stort. Dessutom, i en allt mer internationaliserad värld har skattebaserna blivit allt mer rörligare. Nationalstaterna behöver nya skattebaser för att klara sina utgifter. I den politiska miljön passar den finansiella transaktionsskatten som hand i handske.

Debatten om var intäkterna ska hamna kommer att bli livlig. Förutsatt att det tysk-franska initiativet får vind i seglen vill säga.

****************

Sedan detta skrevs har Barroso utfäst att ett förslag till FTT kommer i höst, Färm och Ludvigsson har även skrivit en debattartikel om FTT

2 reaktion på “Apropå finansiella transaktionskatter: var tar intäkterna vägen? (del 2)

  1. Pingback: Kapitalismen är dyr i drift | Storstad

Kommentarer inaktiverade.