Politik, köksbord och ökad jämställdhet

avatar

Med ett seminarium, en rapport och ett debattinlägg i Aftonbladet lyfter LO idag frågan om hur Sverige ska utvecklas till ett mer jämställt land. Utgångspunkterna är människors syn på hur ansvaret för hem och familj ska se ut. Det är, som en undersökning som Novus gjort för LO, självklart för svenska familjer att dela på ansvaret. Eller vilja dela. Förutsättningarna för att i praktiken göra det avgörs mycket av vilka förutsättningar som politiken ger och ställer upp för människor. Så många som 75 procent av svenskarna anser att det är bäst att båda föräldrarna arbetar och delar ansvaret mellan sig. Bara en av tio föredrar en lösning där kvinnan arbetar deltid, och ännu färre föredrar en hemmafrumodell.  Bara två av tio tycker att papporna ska vara hemma kortare tid.

”Köksbordsillustrationen” är en finkalibrig gliring åt den alliansregering som tvingas tvinna ihop ambitioner om jämställdhet med kristdemokratiska värderingar där drömmen om hemmafrun är bärande, politiskt tydligast uttryckt i vårdnadsbidraget. Partiet har länge talat om att politiken ska lämna familjerna, och just ”köksborden”. Familjerna ska ”själva bestämma”. Som synes delar inte svenska folket den mycket passiva hållningen till det politiska ansvaret. Eller som LO uttrycker det i debattartikel:

”Problemet är att traditioner och normer, skillnader i anställningsvillkor och brister i barnomsorgen gör det svårt för föräldrarna att välja som de skulle önska. Man vill, men upplever inte att det är möjligt att dela lika.

För att stärka en jämställd, jämlik och ekonomiskt hållbar omsorgsmodell föreslår därför LO en utveckling av politiken, inte ett bortflyende från ansvaret. LO-kongressen nu i maj föreslås ställa krav att de öronmärkta pappamånaderna i föräldraförsäkringen utökas till totalt fyra månader, som ett första steg mot en tredelad föräldraförsäkring. Det förslag som TCO har om ”barndagar” ”utvecklas vidare”, menar LO. Rätten till heltid ska stärkas och arbetsgivares möjlighet att använda tidsbegränsad anställning begränsas. Till det kommer också kravet att kommunernas skyldighet att erbjuda barnomsorg på obekväm arbetstid skärps. LO skriver också att ”Den ekonomiska familjepolitikens fördelningspolitiska ambition stärks, så att särskilt ensamstående mödrar inte halkar efter ytterligare i disponibel inkomst”.

I morgon är det 8 mars och Internationell Kvinnodag. Många kommer att ordna aktiviteter coh arrangemang för att peka på brister i jämställdhet och på nödvändiga samhällsförändringar om nu jämställdheten ska kunna förverkligas fullt ut. En viktig dag men det räcker förstås inte med evenemang. Både före och efter denna dag måste jämställdhetsperspektiv styra politik och beslutsfattande. Varför inte med LO-förslagen som utgångspunkt?

Etiketter: ,