Regeringen fortsätter sitt staplande av otydliga undantag i sjukförsäkringen

avatar

I dag presenterade socialförsäkringsminister Ulf Kristersson, tillsammans med företrädare för de andra allianspartierna, de förslag till förändringar i sjukförsäkringen som man flaggat för en längre tid. Kristersson och Alliansen fortsätter med dagens förslag att lappa och laga på ett regelverk som läcker som ett såll. De lappar (nya undantag) som tillfogas denna gång är dessutom oväntat små. Gräsrötterna bland annat inom alliansens småpartier, som drivit på översynsarbetet, har alltså all anledning att känna sig svikna och övergivna.

I kort sammanfattning föreslår regeringen:

1. Ett nytt undantag införs – utöver de undantag som redan finns – som anger att om det vore ”oskäligt på grund av sjukdom” att en person lämnar sjukförsäkringen, efter att tidsgränsen på 2,5 år passerats, så ska han eller hon kunna stanna kvar i sjukförsäkringen. Vad som ligger i detta nya oskälighetsrekvisit är dock oklart. Det måste antagligen genomgå ett antal domstolsprövningar innan vi mer säkert kan säga något om vad som egentligen ligger i detta nya undantag.

2. De som utförsäkras fråm tidsbegränsad sjukersättning och nollklassas får nu en särskild sjukpenning, som ligger på samma nivå som de hade under arbetslivsintroduktionen (223 kr/dag). De får också möjlighet till ett bostadsstöd ”som tar hänsyn till försörjningsbörda”. De som berörs erbjuds alltså en ersättning som i bästa fall landar strax över existensminimum. Vad som händer med dem som hittills nollklassats, till följd av de orimliga regler som nu justeras något, framgår däremot inte av DN-artikeln.

3. Redan efter ett år (enligt nuvarande regler först efter 2,5 år) ska Försäkringskassan och arbetsförmedlingen kunna sätta in arbetslivsinriktad rehabilitering. Även om regeringen säger att detta ”minskar risken att människor faller mellan stolarna” kommer ändå ett stort antal personer, med allvarliga hälsoproblem, att fortsätta bollas mellan olika myndigheter och därmed också riskera att ”falla mellan stolarna”.

4. Arbetsfömedlingen får medel till 3000 extra platser ”speciellt för personer med nedsatt arbetsförmåga”. Detta är bra. Men med tanke på att ca 75 000 personer utförsäkras mellan 2010 och 2012 är denna satsning ändå långt ifrån tillräcklig.

5. Regeringen skjuter också till medel för att ”stärka tilltron till sjukförsäkringen”. Bättre än att satsa pengar på ökad marknadsföring av en idag uppenbart ihålig och rättsosäker sjukförsäkring vore att istället faktiskt försöka förbättra den!

Mer intressant än det som står i DN-artikeln är kanske det som inte står där. Även om jag var kritisk redan när regeringen, sommaren 2008, införde sina nya sjukregler trodde jag faktiskt att man denna gång skulle komma med mer än så här…

Regeringen gör exempelvis inget åt det faktum att vi har OECD-världens hårdaste regler för sjukersättning. Vi kommer alltså att fortsätta se fler ”enskilda fall” i media, där människor som helt uppenbart är svårt sjuka nekas ersättning från sjukförsäkringen. Inte heller gör regeringen någon justering av reglerna så att de som har partiell arbetsförmåga pga en kronisk diagnos, exempelvis reumatism, ges bättre förutsättningar att arbeta efter sin faktiska förmåga.

Regeringen nämner i DN-artikeln inte ens dagens uppenbart orimliga prövning mot en fiktiv (”reguljär”) arbetsmarknad, som sker redan efter ett halvt års sjukskrivning. Det innebär att små arbetsgivare kommer att fortsätta riskera att förlora värdefull och kompetent arbetskraft, d.v.s. att anställda som företagen investerat både utbildning och kunskap i redan efter ett halvt års sjukskrivning kan tvingas att ta ett annat jobb. Från fackligt håll kommer vi att fortsätta att tala om att sjukreglerna gör att man, redan efter ett halvt års ohälsa, i praktiken kan runda anställningstryggheten.

Lite överraskande är ändå att så lite sägs om nya satsningar på rehabilitering. Detta trots att olika analyser, exempelvis nyligen från Karolinska Institutet, pekat på allvarliga problem med den s.k. rehabiliteringsgarantin. Här borde alltså finnas stor anledning för regeringen att lära av misstagen och förbättra insatserna.

Istället för att stanna upp, tänka efter och göra en ordentlig översyn fortsätter regeringen alltså att lappa och laga i ett regelverk som de flesta av oss inser är fullt av irreparabla revor. Ska regeringen lyckas återskapa förtroendet för sjukförsäkringen räcker det knappast med dessa småjusteringar och ökade resurser till marknadsföring.

Det är hög tid att regeringen slutar upp med sina retoriska piruetter och släpper på den partipolitiska prestigen. Valrörelsen är faktiskt över. Ska vi klara av att lösa de allvaliga problemen som finns pga de nya sjukreglerna – vilka såväl socialarbetare, läkare, fackföreningar, kyrkans diakoner och biskopar samt gräsrötter i alliansens småpartier m.fl. pekat på – är det dags för Fredrik Reinfeldt och Ulf Kristersson att bättre leva upp till den ödmjukhet och lyhördhet som de så ofta själva framhåller att de besitter…

*********************************

Press: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, SVD5, SVD6, SVD7SVD8, AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, E24, SMP, Dagens Juridik,

Bloggat: Ett Hjärta Rött, Stardust, Lena Sommestad, Storstad, Martin Moberg, Löntagarbloggen, Fasan, Peter Andersson, Vänstra stranden, Röda Malmö

Skriv på protestlistor mot de nya sjukreglerna;
Påskuppropet
Ett upprop om att riva upp sjukförsäkringen

Gå med i Facebookgruppen; Påskupprop mot utförsäkringarna

Påskupprop mot utförsäkringarna i Stockholm;  Medborgarplatsen 25 april kl 14;00

Läs också: Charlotte Therese Björnström – Påskuppropet är varken höger eller vänster
Svenska Kyrkan – Brev till Statsminister Fredrik Reinfeldt
LO:s brev till regeringen (2008, 2009, 2011)

Etiketter: , , ,

17 reaktion på “Regeringen fortsätter sitt staplande av otydliga undantag i sjukförsäkringen

    1. avatarKjell Rautio Inläggsförfattare

      Ja, ibland kan man inte låta bli att slås av hur lika vi tänker i denna fråga. Förhoppningsvis beror det på att vi båda två faktiskt bemödat oss om att försöka förstå det ovanligt krångliga regelverket… 🙂

  1. Pingback: Propaganda istället för förändring « Ett hjärta RÖTT

  2. avatarLudde

    Tack Kjell för en lysande sammanfattning! Den här sjuka reformen kommer att gå till historien som en inte alltför vacker händelse, trots de vackra ord Alliansen försöker förkläda denna tortyrmetod det är för så många sjuka och skadade som ska piskas tillbaka i arbete.

    Rent löjligt blir ju utspelet om ökat bostadstillägg till dem som haft tidsbegränsad sjukersättning. Snart har ju alla som haft detta lämnat sjukförsäkringen. Så lagom tills det sätts i verket finns det väl knappt några kvar som har denna ersättningsform…

    Och som du säger, detta med partiell arbetsoförmåga som så många har…Är själv en av dem som kämpar för att få behålla mitt jobb som jag klarar på halvtid pga irreparabla skador i halsryggen. Men snart ska AF utreda om det inte finns något arbete någonstans i Sverige jag kan utföra trots att jag inte ens orkar med min egen vardag. Om detta potentiellt omöjliga arbete dessutom finns i Norrland(Jag bor i Skåne) Då ska jag flytta dit. Att jag har barn med en förälder som jag är frånskild ifrån spelar ingen roll. De menar att jag då får lämna dem till den andre och sedan ge mig iväg. Då behöver jag ju inte bekymra mig för hur jag ska orka med dem heller.

    Känns som att begreppet: Alla barn har rätt till båda sina föräldrar, krockar lite med Arbetslinjen….

    1. avatarKjell Rautio Inläggsförfattare

      Hej Ludde!

      Tyvärr är den tuffa situation du beskriver långt ifrån unik. Allt för många har hamnat i kläm i denna rättsosäkra och orimliga sjukförsäkring. Från fackligt håll försöker vi på olika sätt föra fram dessa synpunkter till regeringen. Tyvärr måste jag säga att regeringen knappast lyssnar in våra synpunkter.

      Det som återstår för oss är då att bilda opinion på olika sätt och den vägen få regeringen att lyssna in kritiken. Ett sådant opinionsbildningstillfälle är nu på annandag påsk (25:e april) då olika manifestationer kommer att hållas runt om i landet. Lås oss hoppas att dessa blir välbesökta så att de ansvariga bättre inser problemens omfattning.

      Tack för att du delade med dig av dina erfarenheter, Ludde. De är viktiga och säger en hel del om den samhällsförändring som just nu pågår.

      Jag önskar dig allt gått i din kamp för ett bättre liv för dig o dina barn.

  3. avatarLasse Winberg

    ” som idag sker redan efter ett havlt års sjukskrivning, Det innebär att små arbetsgivare kommer att försätta riskera att förlora värdefull och kompetent arbetskraft,d.v.s. att anställda som företagen investerat kanske både utbildning och kunskap redan efter ett havt års sjukskrivning kan tvingas att ta ett annat jobb.”- Såna lögner sprider LO, jag skäms att vara medlem i fackrörelsen som ljuger åt sina medlemmar. Här kommer FK:s regel efter 180 dagar: ” DET GÄLLER INTE OM VI BEDÖMER ATT DU MED STOR SANNOLIGHET KOMMER ATT KUNNA GÅ TILLBAKA TILL ETT ARBETE HOS DIN ARBETSGIVARE FÖRE DAG 366. DÅ BEDÖMS DIN ARBETSFÖRMÅGA I FÖRHÅLLANDE TILL ETT ARBETE HOS DIN ARBETSGIVARE ÄVEN EFTER DAG 180. DET GÄLLER INTE HELLER OM DET KAN ANSES OSKÄLIGT ATT BEDÖMA DIN ARBETSFÖRMÅGA TILL ARBETE PÅ DEN VANLIGA ARBETSMARKNADEN.” Om LO fortsätter sin politisk arbete som svansbärare åt S-partiet är risken stor att medlemstalet snart kommer att närma sig stödet av arbetande befolkningen till S-partiet alltså 22 procent.

    1. avatarKjell Rautio Inläggsförfattare

      Lasse Winberg, just den aspekt du reagerar över är faktiskt något som enskilda företagare och deras organisationer fört fram som ett problem, bla. till ansvarigt departement. När jag i bloggen skriver att arbetsgivare riskerar att förlora utbildad och kompetent personal, till följd av den snäva tidsgränsen efter sex månader, så är detta mer eller mindre ett direkt citat hämtat från en arbetsgivarföreträdare. Uppenbarligen finns en rad arbetsgivare som anser att de undantag du refererar till inte är ett tillräckligt skydd för dem och deras personal.

      Det går helt enkelt inte att komma ifrån att dagens tidsgränser gör att enskilda riskerar att hamna i en situation där de försingrar det utbildnigskapital som de mödosamt investerat i. Ett annat sådant konkret exempel som uppmärksammades vid det senaste riksdagsvalet är strokeläkaren Jörg Teichert, som faktiskt kunde jobba som läkare till 75 procent efter att själv ha drabbats av en stroke men som ändå hänvisades till ett arbete på 100 procent på Samhall. Det är ganska lätt att inse att detta faktiskt innebär ett slöseri med utbildningskapaital, som såväl den enskilde som samhället förlorar på.

      1. avatarLasse Winberg

        Du kanske har glömt problemet som fanns i gamla systemet.” Försäkringskassans initiativ ” som står i häftet från 2004-01-01 ”Försäkringskassan informerar ” Initiativ som fördes in av S-regeringen 2004, och utan att LO reagerade något sett. ” Om du har sjukpennig och Försäkringskassan bedömer att din arbetsförmåga är varaktigt nedsatt eller nedsatt under en begränsad tid ( minst ett år ) kan Försäkringskassan besluta att byta ut din sjukpenning mot sjukersättning.” Åtgärd som minskade ersättningen från 80 % till 64 % och lämnade arbetsgivaren lagligt rätt att säga upp arbetaren. Hörde aldrig ett enda kritisk ord av LO:s sida mot regel, regel som lämnade rätten till en vanlig handläggare att förtidspensionera LO arbetare mot sin vilja, kanske var rätt regering i makten och därför håll LO masken fast fackets egna medlemmar sattes i ett rättlöst situation.

        1. avatarKjell Rautio

          Okej Lasse, nu tar du upp ett mer än sju år gammalt beslut – som du dessutom tolkar på ett väldigt hårddraget sätt. Du glömmer exempelvis bort att nämna att när det gäller den största gruppen som fick sjukersättning, nämligen de som beviljades tidsberänsad sjukersättning, hade arbetsgivaren faktiskt ingen ”lagligt rätt att säga upp arbetaren” så som du påstår. Denna rätt gällde enbart de som fick sjukersättning utan tidsbegränsning. I dessa fall hade FK bedömnt att den försäkrade inte alls kunde komma tillbaks till arbetsmarknaden, varför lagstiftaren ansåg det som orimligt att arbetsgivaren i detta läge skulle bevara anställningen sas för all framtid. Någon gräns ansåg man ändå att där borde finnas. Det kloka i detta kan man naturligtvis diskutera.

          Som du säkert noterat, Lasse, har en rad forskare de senaste åren (bl.a. Johnson/Larsson) analyserat orsakerna till de växande sjuk- och ohälsotalen, mellan åren 1997-2003. Dessa kommer fram till att det framför allt handlade om att rehabiliteringssystemet kraschade, bl.a. till följd av olika politiska beslut. Det var detta som gjorde att en stor grupp människor blev kvar i sjukförsäkringen, ofta mot sin egen vilja.

          I detta sammanhang kan det kanske vara bra att veta att de politiska beslut som orsakade ”rehabkraschen” faktiskt fattades i bred samsyn tvärs över blockgränserna under 1990-talet. Även om (s) hade regeringsmakten större delen av tiden var också Allianspartierna involverade i processen direkt eller indirekt. Det var exempelvis Bildtregimen i början av 1990-talet som skar ned statsbidraget till företagshälsovården, som på den tiden var en mycket viktig del av rehabiliteringssystemet.

          Detta friskriver naturligtvis inte (s) från ansvar, vilket många ledande s-företrädarna idag också självkritiskt medger. Men man bör också vara observant när alliansföreträdare idag brännmärker ”det gamla socialdemokratiska systemet”, inte minst pga de själva faktiskt direkt eller indirekt var involverade. Lite mer självkritik, även på den borgerliga sidan av blockgränsen, hade därför varit klädsamt.

          Ska vi gå bakåt i tiden, Lasse, är det viktigt att få med denna period av vår historia också. Annars blir analysen i slutändan väldigt skev…

  4. Pingback: skamlös | Regndroppar

  5. Pingback: Panik i de blå leden? « annarkia

  6. avatarTomas

    Röstfiske. Man vill hålla väljarkåren på sin sida.

    Den som inte inser detta har missuppfattat idén angående politik.
    Det är ingen som bryr sig om Dig, du betyder endast en röst vart fjärde år.

    Tag ”vargfrågan” som ett exempel: Vad bryr sig politiker om vargar? Inte alls.
    ”Jägarkåren” är stor samt är potentiella väljare. Naturligtvis vet politikerna att älgtilldelningen kraftigt skall begränsas då vargstammen ökar.
    Något sådant händer inte eftersom man skulle förlora många tiotusentals, kanske hundratusentals röster.
    Det kan man ju förlora ett val på….

    Likadant är det med sjukförsäkringarna. Förutom de vilka har det djävulskt svårt med ekonomin(förutom sjukdomen/sjukdomarna)kan de friskas sympatier vändas bort.
    Ingen politiker, oavsett parti bryr sig om de sjuka.
    Om de nu gjort det skulle vi inte ha denna skamfulla behandlig av människor i Sverige.

    Allt handlar om röster samt plats i riksdag och i nämnder: Pengar för den enskilde däri.

  7. Pingback: Moderaterna har ansvaret för den havererade svenska sjukförsäkringsreformen | Claeskrantz.se - En personlig politisk blogg om Sverige och omvärlden

  8. Pingback: Det här räcker inte Ulf Kristersson och Fredrik Reinfeldt! | LO Bloggen

  9. Pingback: Alliansen vill inte förändra sjukförsäkringen « Påskuppropet 2011

  10. Pingback: Påskuppropet – ytterligare några få länkar « Påskuppropet 2011

Kommentarer inaktiverade.