Regeringens satsningar för minskad arbetslöshet misslyckas igen.

avatar

I juli 2011 försämrades villkoren på arbetsmarknaden för personer med funktionshinder. Regeringen beslutade att försämra kravet på att kollektivavtalsliknade villkor ska omfatta personer med lönebidrag.

Syftet med försämringen var att fler arbetsgivare skulle anställa personer med lönebidrag. Resultaten har uteblivit och istället har antalet personer som omfattas minskat med drygt 1000 personer.

Om regeringen menar allvar med att stå upp för den svenska arbetsmarknadsmodellen borde istället politiken inriktas på att stärka utsatta gruppers möjligheter till jobb, inte försvaga dem. Rätt sätt är att höja subventionsnivån i lönebidraget, idag är det löner upp till 16 700 kr/mån som kan subventioneras samtidigt som en genomsnittlig lön för arbetare år 2010 är 23 600 kr/mån.

Förändringen i lönebidraget har bl.a. inneburit att försäkringsskyddet har blivit avsevärt sämre, det är av stor vikt att regeringen inte genomför liknande försämringar inom övriga subventionerade anställningar, utan istället höjer nivån och kvalitén i dessa. Förändringarna i lönebidraget borde utvärderas och under tiden bör regelverket åter korrigeras.

Den borgerliga regeringen har sedan sitt tillträde 2006 systematiskt satt press på människor. Syftet har varit att få människor i arbete, det har misslyckats. LO räknar med en arbetslöshet på 8 procent under 2012 och 8,5 procent 2013. Att inför en sådan historiskt hög arbetslöshet helt sakna en fungerande arbetsmarknadspolitik är ytterst allvarligt, för den enskilde och för arbetsmarknadens funktionssätt.

Regeringens främsta insats för att minska arbetslösheten är Jobb och utvecklingsgarantin. Den håller för låg kvalité och kommer för sent. Eftersom garantin inte innehåller rustande åtgärder är utflödet från arbetslöshet och garantin, särskilt för utsatta grupper, lågt. Detta leder till att en stor mängd arbetslösa nu fastnar i fas 3. I december 2011 befann sig 28 242 personer i fas 3, beräkningar från arbetsförmedlingen visar att i slutet av 2013 kommer det att röra sig om ca 35 000 personer. Ersättningen till individen är så låg som 223 kr/dag. Genomsnitten per månad ger det ca 9 000 före skatt, det skapar fattigdom.

För att höja kvalitén i fas 3 har regeringen beslutat att mer ”riktiga” arbetsuppgifter ska få utföras och att den enskilde ska ha rätt till utbildning, hittills har totalt ca 349 utbildningar påbörjats.

Moderaterna har samtidigt gjort A-kassan dyrare, ersättningen har sänkts och dessutom är det svårare att kvalificera sig. Konsekvensen har blivit att drygt 400 000 personer har lämnat A-kassan och står utan inkomst vid arbetslöshet. Det skapar fattigdom för den enskilde och dessutom är det skadligt för svensk ekonomi.

 Julen står för dörren, för de flesta innebär det en kort paus i arbetslivet. För de som har drabbats av sjukdom, arbetslöshet eller på annat sätt inte kan delta i arbetslivet blir det ingen paus. För många av dem blir det en helg som blir präglad av den utsatthet som många av dem lever i. Den trygghet som en gång präglade Sverige med välfungerande trygghetssystem är för många ett minne blott

Etiketter: , , ,

En reaktion på “Regeringens satsningar för minskad arbetslöshet misslyckas igen.

  1. avatarAdrian

    En rättelse. lägsta ersättningen i fas-2 och fas-2 är 223 kronor brutto per vardag. I fas-3 är dock minsta ersättningen 0 kronor. förordnnig 2007:414:

    ”5 a § Till den som inte är eller skulle ha varit berättigad till arbetslöshetsersättning enligt lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring lämnas aktivitetsstöd med 223 kronor per dag. Detta gäller dock inte den som i stället får utvecklingsersättning enligt 2 eller 5 d §.
    Till den som deltar i jobb- och utvecklingsgarantin lämnas ersättning enligt denna paragraf under längst 450 dagar. I dessa 450 dagar ingår dagar då deltagaren fått utvecklingsersättning enligt 5 d §. Förordning (2007:814).”

    Efter 450 dagar, dvs när fas-3 inleds sänks ersättningen till 0 kronor.

    Värt att notera är också att arbetsgivarens lönekostnad är MINNUS 5000 kronor i månaden, vilket gör att många tjänar grova pengar på att hindra arbetslösa att hitta riktiga arbeten.

    Största parasiterna är kommunerna, Svenska Kyrkan, Frälsningsarmén, Jobbfabriken, Medborgarskolan och ABF.

Kommentarer inaktiverade.