Roffarkapitalismen tar allt hårdare strypgrepp på Sverige

avatar

”Rika fifflar, fuskar och ljuger mer än fattiga. Den som har pengar är till exempel mer benägen att vara hänsynslös bakom ratten. Och att stjäla godis från barn.” Detta skriver dagens Metro och refererar till ny forskning som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences.

Just nu växer detta forskningsfält snabbt. En svensk forskare som lyft fram fenomenet är företagsekonomen Tomas Brytting. Han anser att ”samma egenskaper som gör dig till en framgångsrik chef kännetecknar en skicklig bedragare.”

”Vi rekryterar den kompetens som är nödvändig och sedan litar vi på att cheferna är lojala mot arbetsgivaren. Men 60 procent av bedragarna finns i högsta ledningen eller styrelsen. Det upptäckte revisionsbyrån KPMG i en global studie.  Att det är så pass vanligt antyder att problemet är strukturellt. Det finns också en kulturell grogrund för kriminalitet i våra organisationer. Hela framgångsmyten och statusjakten är så väldigt betonade i vår kultur att vissa vill uppnå det till vilket pris som helst”, säger Tomas Brytting till tidskriften Ny Teknik.

Idag presenterar även LO-ekonomerna en rapport som visar hur den ekonomiska eliten rycker ifrån löntagarna: ”Årets rapport har namnet ”Makteliten – kommer tillbaka”. Ett passande namn då maktelitens inkomster, efter en nedgång under finanskrisen, nu åter växer snabbare än industriarbetarnas löner. I genomsnitt har en medlem av makteliten inkomster motsvarande 17 gånger vad en industriarbetare har i lön. Om vi enbart tittar på den ekonomiska makteliten, toppchefer inom näringslivet, så hade denna grupp en inkomst motsvarande 46 industriarbetarlöner.”

Sverige är ett av de OECD-länder där ojämlikheten vuxit allra mest under 2000-talet och det är dessutom till stor del en följd av en noga uttänkt politik. Efter att Fredrik Reinfeldt och Anders Borg tog över har inkomstklyftorna medvetet vidgats i mycket snabb takt. I dessa herrars idévärld ger ökade klyftor ökade motiv för de fattiga att jobba mer och öka sina inkomster. Men resultatet av deras politik har blivit det rakt motsatta.

När man studerar SCB-statistiken blir bilden mycket tydlig. Allt fler låses fast i vanmakt och fattigdom och får det allt svårare att ta sig ur denna situation. Sedan 2006, när Reinfeldt och Borg tog över, har exempelvis långtidsarbetslösheten ökat med 143 procent enligt Arbetsförmedlingens senaste siffror. Detta är fullständigt förödande ur ett långsiktigt tillväxtperspektiv.

Internationellt ansedda forskare pekar idag på riskerna med ökade inkomstskillnander och ojämlikhet. I en IMF-rapport  från 2010 lyfter exempelvis Michael Kumhof och Romain Rancière fram den växande inkomstojämlikheten och löntagarnas försvagade maktställning som en viktig orsak till finanskrisen i USA 2007/08. 

IMF-ekonomerna menar att det i grunden var samma mekanismer som låg bakom den stora depressionen som tog sin början 1929: ”The key mechanism is that investors use part of their increased income to purchase additional financial assets backed by loans to workers. By doing so, they allow workers to limit their drop in consumption following their loss of income, but the large and highly persistent rise of workers’ debt-to-income ratios generates financial fragility which eventually can lead to a financial crisis.”

Ska vi i framtiden undvika att drabbas av ständiga finanskriser handlar det, enligt Kumhof och Rancière, framför allt om att minska inkomstklyftorna och stärka löntagarnas makt och köpkraft. De drar slutsatsen att ”…restoration of poor and middle income households’ bargaining power can be very effective, leading to the prospect of a sustained reduction in leverage that should reduce the probability of a further crisis.”

Att inkomstklyftorna och ojämlikheten nu ökar så snabbt i vårt land är alltså inte bara omoraliskt det är också irrationellt och riskabelt ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Detta anser idag en växande grupp seriösa ekonomer. Tyvärr lär det nog dröja innan denna insikt sprider sig in till finansdepartementet och Anders Borg…

*************************************

Media: Sydöstran, Länstidningen, Västerbottens folkblad, LO-tidningen 1, 2, SVT, SR, Folkbladet, Folket, Gotlands folkblad 1, 2, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5
Bloggat: Ett Hjärta Rött om hur Reinfeldt och Borg monterar ned välfärden, Martin Moberg om Kd:s hopplösa bokstavstro,  HBT-sossen om första majmärket, Leine Johansson om en studiefientlig regering, Roger Jönsson om en mojnande högervind, Göran Johansson om jobbsökande, Tord Oscarsson om opinion och politik, Helga von Pitbull om arbetslösa och idealtyper, Lena Sommestad om läkemedelsbolagen.

5 reaktion på “Roffarkapitalismen tar allt hårdare strypgrepp på Sverige

  1. Pingback: Dubbla känslor i dagspolitiken | sundbergmonica

  2. avatarJosef Boberg

    ”Att inkomstklyftorna och ojämlikheten nu ökar så snabbt i vårt land är alltså inte bara omoraliskt det är också irrationellt och riskabelt ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Detta anser idag en växande grupp seriösa ekonomer. Tyvärr lär det nog dröja innan denna insikt sprider sig in till finansdepartementet…”

    Jo… – det tar nog sin tid.

  3. avatarKrister Karlsson

    Ett av de mest ohederliga inlägg jag läst i hela mitt liv. LO jämför äpplen med päron. Applicerar amerikanska förhållanden på svenska, trots att förutsättningarna är diamentralt olika. Lönespridningen i Sverige är i praktiken obefintlig, vilket LO tvingas erkänna när de tas på pulsen. I jämförelserna mellan direktörer och arbetare vägs kapitalinkomster in och jämförelsen sker med bruttolöner, trots att världens högsta tjänstebeskattning – dvs det svenska – effektivt ta udden av en stor del av den löneskillnad som må förekomma.

    Bottennapp LO, verkligen tendentiöst och osakligt!

    Att dessutom beskyllda höginkomsttagare som mera skurkaktiga än annat folk strider mot all kriminologisk forskning. Brottsligheten är – av rätt naturliga skäl – störst bland den fattigare befolkningen. Är det då rimligt att säga att ”fattiga är skurkar”? Nej, naturligtvis inte eftersom det i ett helhetsperspektiv ändå är en minoritet.

    När LO hoppar på höginkomsttagare biter man dessutom de händer som föder LOs egna medlemmar. Ty det är ju bland entreprenörer och höginkomsttagare som man i regel finner de personer som skapar svenska arbetstillfällen, vilket ger jobb åt LO-kollektivet. Huvudlöst!

    1. avatarJan Wiklund

      Det påstod Bernard Mandeville också, på 1600-talet. Ju mer överklassen vältrade sig i lyx desto fler arbetstillfällen skulle det skapa åt de fattiga menade han. Försvar för klassklyftor har det funnits lika länge som det har funnits klassklyftor, men de blir inte trovärdigare för det.

Kommentarer inaktiverade.