Skrämmande uppgifter om ökad desperation till följd av de nya sjukreglerna

avatar

”Antalet utförsäkrade som meddelar Försäkringskassan att de tänker ta sitt liv har ökat med över 3 000 procent sedan 2008, då de nya sjukreglerna infördes. Men hur många som går från ord till handling finns det inga siffror om.” Detta står att läsa i dagens Arbetet (tidigare LO-tidningen).

Ovanstående uppgifter är naturligtvis både dystra och skrämmande. Men jag måste tyvärr säga att den höga siffran knappast förvånar mig.

Jag anställdes som facklig utredare med ansvar för sjukförsäkringen ungefär tre år innan borgarna, sommaren 2008, kraftigt stramade åt sjukreglerna. Man kan säga att de nya sjukreglerna blev en ”vattendelare” i mitt yrkesliv. Någon gång under hösten/vintern 2008 började nämligen telefonen ringa allt oftare. Telefonsamtalen handlade om hur snabbt man riskerar att förlora sin anställning när man blir sjuk, att man utförsäkrats enbart för att man passerat någon av de snäva tidsgränserna eller att man trots en allvarlig sjukdom inte beviljats sjukersättning.

Gemensamt för nästan alla som ringt mig är att de börjat med att säga ungefär så här: ”Om jag inte blivit sjuk skulle jag inte ha haft en aning om hur dåligt vår sjukförsäkring fungerar. Jag trodde faktiskt att vi hade ett bra skydd när vi blir så sjuka att vi inte klarar av att jobba. I dag vet jag att det inte stämmer.” De som ringer är oftast desperata. Vissa av dem säger att de vill vittna om sin hopplösa situation till någon som lyssnar och kan påverka, innan de ”försvinner”…

När de nya sjukreglerna infördes var vi många utredare, forskare och sjukförsäkringsexperter på myndighetsnivå som varnade för konsekvenserna. Redan innan de nya sjukreglerna trädde i kraft varnade exempelvis en av landets främsta arbetsmiljöforskare, professor Töres Theorell, för att de nya sjukreglerna  riskerade att driva utsatta människor till självmord. Under en hearing i riksdagen sade Theorell:

Jag blir starkt oroad över att det här förslaget kan medföra att människor som behöver vara sjukskrivna inte kommer att vara det, och att detta på lite längre sikt medför risker för folkhälsan. Att bli utförsäkrad efter 180 dagar, om man av försäkringskassan bedöms ha arbetsförmåga fastän man inte har det, är ett oerhört trauma för många människor. /…/ Jag är rädd för att en hel del felbedömningar kommer att göras. Risken är stor att vi kommer att få ”försäkringssjälvmord”, och även fall av hjärtinfarkt som direkt kan härledas av felaktiga bedömningar.”

Men regeringen lyssnade inte, varken till välrenomerade forskare, remissinstanser eller till handikapp- och fackföreningsrörelsen. Man genomförde ”utförsäkringskedjan” med öppna ögon och valde att blunda för de välgrundade farhågorna. Idag, ett antal sjukförsäkringsöversyner och regeljusteringar senare, inser de flesta av oss värdet i att lyssna in sakkunskapen innan man fattar beslut.

LO har länge krävt att regeringen borde erkänna att hela sjukförsäkringssystemet havererat och, istället för dessa ständiga småjusteringar, tillsätta en haverikommission för att se över och förbättra själva grunden i systemet. Är det inte snart dags för regeringen att släppa lite på prestigen och hörsamma detta krav?

********************************

Media: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, SVD5, SVT, TV 4 News
Bloggat:  Martin Moberg om (s)-satsningen på jobb och kunskap, Peter Högberg om Nätrot, Peter Johansson om Gunnar Axéns mattekunskaper, HBT-sossen om socialdemokraterna och sverigedemokraterna, Johan Westerholm om Urban Ahlin, Eva Hillén Ahlström om sången i Oslo som aldrig kan dö, Veronica Palm om allmännytta och egennytta, Tord Oscarsson om Stefan Löfvens debattartikel i SvD, Ett Hjärta Rött om Anders Borgs teorier, Lena Sommestad om sorgen i Landskrona

6 reaktion på “Skrämmande uppgifter om ökad desperation till följd av de nya sjukreglerna

  1. avatarLisa

    Dessvärre går det inte bara att skylla alliansen för alla försämringar, socialdemokraterna i början av 2000-talet hade förslag på (med Anna Hedborg i spetsen) begränsad sjukskrivningstid (bortre gräns). Alliansen har gjort ”smutsjobbet” åt S som bara behöver göra kosmetiska justeringar om de får regeringsmakten. Desto sämre man gör det för människor desto större blir politikerföraktet. Se på pensionssystemet som S var med och förstörde, men samma regler gäller inte för riksdagspolitiker (och många andra landstings och kommunpolitiker) minsann. S drev igenom att inte alla livsviktiga mediciner ska ingå i högkostnadsskyddet (och då pratar jag inte om generika). Skolan som kommunaliserades, ja vi vet hur det började ”krackelera” redan då. Pensionspengarna som stulits från AP-fonderna på S tid. Ja exemplen kan göras många. S hade gjort samma sak som Alliansen nu gjort i vårt sjukförsäkringssystem (kanske något lindrigare). Jag säger då det, vilket arbetarparti.

    1. avatarMalin Hammarström

      Anna Hedborg ledder utredningen som den rödgröna regeringen tillsatte 2004. Hon gjorde flera allvarliga fel när hon gjorde utredningen, bland annat genom att totalt bortse från det faktum att ökningen av antalet sjukdagar inte berodde på att fler sjukskrevs, utan att sjukskrivningarna blev längre, eftersom de sjuka inte fick den vård de behövde och därför inte blev friska.

      Till saken hör också att Anna Hedborg var socialförsäkringsminister under den tid då resurser började dräneras ut ur sjukvården och psykvården, och då mycket av de stödåtgärder som tidigare fanns för att sjuka skulle kunna komma tillbaka till arbetslivet skrotades. Istället hävdade hon att problemet var att sjukförsäkringen användes för att dölja arbetslösheten, och att det förekom ett utbrett fusk.

      Ändå var det inte hon som hamnade i skottgluggen.Hon blev inte av med jobbet. Istället fortsatte hon att utreda arbetsförmågebegreppet.

      Jag anser att det finns all anledning att kritisera arkitekten bakom sjukförsäkringssystemet, och det finns all anledning för alla partier att ta ansvar för sin roll i det omänskliga system vi har idag.

  2. avatarLisa

    Dessutom är det otroligt kränkande för alla arbetslösa/FAS3:are att Magdalena Andersson samt Stefan Löven går ut på tidningars debattsidor och påstår att det i stort är människors eget fel att de inte är anställningsbara. Hur ska denna grupp kunna ta ett större ansvar för sin anställningsbarhet än de redan gör med de resurser som finns? Nu ska vi komma ihåg att både Andersson och Löven skriver detta i nutid. Alltså det är nu de stackarna måste ta ett större ansvar. Jo jo det är nog lätt att sparka neråt när man själv sitter mitt i grädden med de förmåner man har. Sådana här uttalanden skjutsar många rakt i famnen på SD.

  3. Pingback: Självmordshoten har ökat med 3000% sedan 2008 - Solrosuppropet

  4. Pingback: En mänskligare sjukförsäkring | TantMango

  5. avatarTomas

    Än en gång denna upprepning av vad som är känt.
    Än en gång detta babblande och i sig uppvisande av att man är domesticerade och bakbundna.
    Men visst, lägga punktvarsel, sympativarsel och synas lite i TV, det går ju an men att göra det enda rätta, det verkar vara oerhört svårt.

    Vi har haft en borgarregering nu i sex år. Det har inte varit några strejker att tala om.
    En kraftlös LO-ordförande vilken tycker att vi ska hålla tillbaka.
    Kommunals orförande: En kvinna, igen.
    Kvinnors löner inom LO: Tillåt mig skratta!

    Säg, var är LO:s plan för den totala omställning inom den svenska staten vilket måste till för att alla dess medlemmar skall erhålla rättvisa löner?
    Just det, den totala. Det innebär en helt ny skatteomläggning där 35 % av lönen går till skatt.
    Bolagsskatten skall höjas, momsen punktregleras.
    Av detta blir statens kassa stark, lägsta lönen skall regleras i lag.
    Vi blir mindre beroende av den på staten parasiterande sektorn(den privata). Pengarna kommer tillbaka till staten.

    Inte ett ord om detta. Ingenting av nydanande. Inte ens en idé. Enbart detta prat och upprepande av vad som är känt sedan länge.
    Men det är väl inte så konstigt, egentligen. Ni är nyliberaler hela bunten. Borgare vilka tror att Ni har socialistiska ideal, står till vänster.
    Det har ni inte.

    Det står en fullständig nydaning runt hörnet och bara väntar på att ta fart. Allt finns där men en sak är det som fattas:
    En ledare vilken har det(för svenskar nästintill ofattbart stora) modet att ta första steget mot ett nytt land. Ett land att vara stolt över.
    Ett land där man kan känna att man duger och definitivt inte behandlas som skräp när man blir sjuk eller för stunden utan arbete.

    Det är dags att lämna det invanda standard 1A. Det fungerar ej längre.
    Vi har makten, vi ska använda den. Inte vara någons dräng.

Kommentarer inaktiverade.