Svenskt Näringsliv hand i hand med Kinas kommunister

avatar

Kom i fredags hem från ett två veckor långt studiebesök i Kina. Känslorna var minst sagt blandade, aldrig tidigare har jag besökt ett samhälle så präglat av kapitalism och oblyg jakt på personlig rikedom. Samtidigt är det fortfarande en enpartistat där kommunistpartiet styr alla delar av samhället och människors yttrandefrihet och organisationsfrihet existerar inte.

Det är med andra ord inte speciellt förvånande att Kina inte har ratificerat de två centrala ILO-konventionernas 87 och 98.

De två konventionerna skyddar rätten att bilda och gå med i fackföreningar och att förhandla kollektivt. Konvention 87 garanterar rätten för både arbetstagare och arbetsgivare att fritt bilda och ansluta sig till egna organisationer. Den antogs 1948 samtidigt som FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Genom rättspraxis har det slagits fast att konflikträtten, både för arbetstagare och arbetsgivare, är en förutsättning för att kunna utöva den fria förenings- och förhandlingsrätten. Konvention 98 skyddar rätten för arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer att sluta kollektivavtal genom frivilliga förhandlingar.

Att Kina och dess president Hu Jintao inte kan acceptera oberoende fackföreningar och förhandlingsfrihet är kanske inte så förvånande. Det som det kinesiska partiet är mest rädd för är massorganisationerna vid sidan av partistrukturen. Oavsett syfte så ses dess organisatoriska förmåga som ett potentiellt hot mot partiet. Beslutet att förbjuda den andliga meditationsrörelsen Falungong är exempel på denna oro.

Mer förvånad blev jag under helgen då jag genom att läsa mig igenom tidningshögen försökte orientera mig kring vad som hänt i den svenska debatten medan jag varit borta.

I tidningen Lag&Avtal kunde jag läsa en debattartikel från Svenskt Näringslivs jurist Lars Gellner. Temat kändes igen från den kinesiska debatten. Om det visar sig att ett system där fackföreningsrörelsen inte längre kan vidta stridsåtgärder för att upprätthålla lönekartellen är oförenlig med grundläggande ILO-konventioner – så torde enligt Gellner ”den mest näraliggande och yttersta lösningen vara att Sverige frigör sig från de berörda konventionerna”.

Debatten handlar om efterspelet till EU-domstolens utslag ibland annat Laval-fallet och den efterföljande lagförändringen i Sverige. LO och TCO menar att EU-rätten och den svenska lagstiftningen inte är förenlig med ILO-konventionerna och har därför anmält Sverige till ILO. TCOs jurist Ingemar Hamskär tog upp detta i en debattartikel i Lag&Avtal, det är den artikel Gellner nu bemöter.

Någonting står uppenbarligen inte rätt till på Svenskt Näringslivs kontor. ILO-konventionerna Gellner talar om är inte några perifera konventioner utan som förklarats ovan kärnkonventioner i det som utgör mänskliga rättigheter i arbetslivet.

Det är dags för både Gellner och Hu Jintao att vakna upp. Det kan inte vara så att möjligheten att krama ur den sista droppen vinst från arbetstagarna är viktigare än grundläggande rättigheter. Varken för Kinas kapitalistiska kommunister eller för Sveriges kommunistiska kapitalister. Människovärdet måste komma före både partiet och marknaden.