Alla har rätt till språk

avatar

Att läsa innebär att få ny kunskap. Att få språk. Det är nyckeln till att själv kunna ta makten över den egna intellektuella utvecklingen. Det är en förutsättning för att vi ska kunna få jobb, etablera oss på arbetsmarknaden och själva försörja oss. Det är även en förutsättning för att vi ska kunna vara medvetna om våra rättigheter och aktiva samhällsmedborgare. Det är också ett sätt att utveckla sig själv som humanist. Förmågan att sätta sig in i en annan människas situation och att förstå vad det innebär att leva, stimuleras av att läsa skönlitteratur.

Det är därför LO tillsammans med ABF och Socialdemokraterna idag grundar projektet ”Läs för mig”. Fackföreningsrörelsen och ABF har lång erfarenhet av läsfrämjande arbete genom till exempel de vägbibliotek som Transport har, tvättstugebibliotek, arbetsplatsbibliotek och ”Läs för mig pappa”. Det är just det senare projektet som står modell för denna satsning men den här är större och bredare. Den riktar sig till alla vuxna som vill läsa för barn – mammor, pappor, far- och morföräldrar, grannar och andra. Läscirklar, bokutdelningar, författarbesök och all annan ”Läs för mig”-verksamhet ska kunna äga rum inom ramen för arbetsplatsen, i bostadsområden, i biblioteken eller i föreningslivet.

Bakgrunden är dyster. I senaste PISA framkommer att var fjärde femtonårig pojke saknar tillräcklig läsförmåga för att klara sitt framtida lärande. Var fjärde. Det är nog det allvarligaste resultatet i hela undersökningen. Socialdemokraterna har kommit med flera bra förslag kring hur läsningen kan stimuleras i skolan och igår kopierade regeringen en del av dem. Gott så. Men samtidigt som barn och ungdomars läsning försämras läser unga vuxna allt mindre. Det finns också mycket som tyder på att färre föräldrar läser högt för sina barn. Men det ser inte likadant ut i alla hem. Det läses mindre, både av vuxna och barn, inom arbetarklassen och män läser betydligt mindre än kvinnor. Detta är alltså inte ett problem vi kan isolera till skolan eller bara låta skolan försöka lösa.

Få saker minns jag så tydligt från min egen barndom som när vuxna läste för mig. Jag minns historierna men jag minns också allting runt omkring. När jag var influensasjuk och mamma började gråta när hon läste om Skorpan som låg och hostade i kökssoffan i Bröderna Lejonhjärta. Pappas besvärade min när jag insisterade på att han skulle sjunga alvernas sånger i Sagan om ringen. Hur mina föräldrars sovrum såg ut. Hur jag var.

Etiketter: , , , , , ,