Äntligen

avatar

Äntligen skulle jag vilja ropa precis som vid offentliggörandet av Nobelpristagaren i litteratur. Idag offentliggjorde gymnasie- och kunskapslyfts­minister Aida Hadzialic Yrkesprogramsutredningens slutbetänkande. Stora delar av betänkandet innehåller förslag som kommer att få långsiktig betydelse för utvecklingen av svensk yrkesutbildning.

Sedan länge har yrkesutbildningen visat en tynande tillvaro. Intresset för gymnasial yrkesutbildning har minskat kontinuerligt bland våra ungdomar. Volymerna inom grundläggande vuxenutbildning, yrkeshögskoleutbildningar och arbetsmarknadsutbildningen har inte motsvarat de behov som finns på arbetsmarknaden. Dessutom finns det kvalitetsbrister i en del av de utbildningar som genomförs.

Bristande attraktionskraft och status beror ofta på förutfattade meningar eller generellt negativa attityder till yrkesutbildning. De kan också basera sig på verkliga uppfattningar av oattraktiva arbetsvillkor och små möjligheter till utveckling i yrket. Båda utgångspunkterna understryker behovet av tillgång till både information och faktiska kontakter med arbetslivet. Även om man i högstadiet kanske inte kan göra helt väl avvägda val så behöver man få en tydligare bild av alterntiven för att inte hamna helt fel. Förslagen om en förstärkt studie och yrkesvägledning samt alla elevers tillgång till flexibel prao (praktisk arbetslivsorientering) är därför ett steg i rätt riktning.

Hur kommer man tillrätta med kvalitetsbrister? Första frågan är vem som definierar kvalitet i yrkesutbildningen. Gymnasieskolan har ett brett uppdrag där bildningsaspekten, skapa förutsättningar för livslångt lärande och aktivt medborgarskap även gäller för yrkesprogrammen. När det gäller de yrkesrelevanta delarna av utbildningen är branscherna och dess parter mer lämpade att avgör vad som är god kvalitet och vad som behöver nås för att vara antällningsbar. Av det skälet har LO länge hävdat att branschen och dess parter måste få ett större inflytande över utformningen, genomförandet och kvalitetssäkringen av den gymnasiala yrkesutbildningen. Det har till viss del tillmötesgåtts genom programrådsverksamheten som infördes med den nya gymnasieskolan. I och med betänkandet förstärks nu samverkan mellan arbetsmarknad och utbildningssystem och mellan skola och arbetsliv. Ökat inflytande, bättre förutsättningar men också större ansvar läggs på parterna för att bidra till utvecklingen av de ”egna” yrkesprogrammen.Försöksverksamheten med branchskolor kan bidra till att små och undanskymda yrkesinriktningar blir mer kända, lättare att erbjuda och genomföra med branschgaranterad kvalitet. Sammantaget kommer det också att ställa större krav på skolor och huvudmän i ett givande och tagande i samverkan med branscher och företag.

Arbetsmarknader är oftast regionala. Det regional perspektivet lyfts fram på olika sätt i betänkandet. Stöd till branscher att utveckla regionala stödstrukturer för att få till stånd lokal utveckling är ett sådant exempel. Regional samverkan mellan kommuner för att bedriva grundläggande yrkesutbildning för vuxna, är ett annat exempel som förhoppningsvis kommer att leda till både bättre dimensionering och matchning av komptetensförsörjningsbehovet.

Det finns flera exempel på konstruktiva förslag, så min rekommendation är – läs betänkandet. Utöver den politiska ambitionen att utveckla kvalitén genom bl.a ökat inflytande för branschen och dess parter så finns också i budgetpropositionen ökade volymer i yrkesvux och YH utbildningar. Till det kommer behovet av att höja attraktionskraften som regeringen möter med en satsning på Yrkesutbildningens år 2016 där både Yrkes SM och Yrkes EM utgör höjdpunkter. Vi som värnar svensk yrkesutbildning, vad kan vi säga annat än …äntligen!