Arbetsförmedlingen under lupp – men det är arbetsmarknadspolitiken som borde granskas

avatar

Arbetsförmedlingen behöver ses över, konstaterar regeringen och aviserar att en statlig utredning kommer ges i uppdrag att nagelfara myndigheten. Det finns säkert sådant som kan förbättras i myndighetens arbete. Men en seriös granskning borde framför allt landa i slutsatsen om att det är arbetsmarknadspolitiken som behöver utformas på annat sätt än idag. Den behöver bli bra mycket bättre för att förmedlingen ska kunna göra ett bra jobb.

När den borgerliga regeringen kom till makten 2006 var den gamla borgerliga parollen om att lägga ner Ams (idag Arbetsförmedlingen) skrotad, eller åtminstone lagd i malpåse. Istället gav man sig på myndighetens verktygslåda, och det gjorde man med stor iver. Redskap efter redskap kastades ut. Även generaldirektören visades på dörren och ersattes av en ny (som ju också fått sparken, men det är delvis en annan historia).

När regeringen med den dåvarande arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin i spetsen hade rensat klart var verktygslådan i stort sett tömd på rustande insatser. Platserna i arbetsmarknadsutbildning hade begränsats så att de 2009 låg i nivå med vad de gjorde på 1960-talet – en tid då vi i Sverige hade full sysselsättning. Samtidigt försämrades läget på arbetsmarknaden kraftigt och arbetslösheten steg. Med en arbetslöshet stadigt kring 8 procent har regeringen motvilligt fyllt på i verktygslådan, men i alldeles för liten utsträckning.

Dagens arbetsmarknadspolitik följer fortfarande den borgerliga regeringens valda väg: Fler ska söka fler jobb men färre ska ges insatser som förbättrar deras chanser att faktiskt få de jobb som finns att söka. Det är lika dumt som det låter. Och så har vi också idag en långtidsarbetslöshet som förskräcker. Mer än 70 000 arbetssökande har idag varit inskrivna längre än två år på Arbetsförmedlingen, en ökning med omkring 150 procent jämfört med 2006. Antalet inskrivna i regeringens jobb- och utvecklingsgaranti närmar sig 100 000 och garantin fortsätter att präglas av låg aktivitetsnivå och frånvaro av de rustande och de arbetsplatsförlagda insatser som vi vet fungerar för att stärka människors chanser till arbete.

Vi här på LO-bloggen har sagt det om och om igen: Arbetsförmedlingen kan aldrig fungera bättre än vad de ansvariga politikerna instruerar myndigheten till. Det finns säkert saker att förbättra vad gäller arbetssätt och intern styrning. Röster om detaljstyrning och rapporteringskrav som stjäl handläggares tid bör hörsammas. Arbetsförmedlingens handläggare måste ges utrymme för att utöva sin profession. Men framför allt måste Arbetsförmedlingen ges de verktyg som krävs för att bedriva en effektiv matchning.

Centralt för en effektiv matchning är möjligheter till anpassning av strukturen på utbud och efterfrågan. Det kräver tillgång till insatser som ger arbetssökande möjlighet att anpassa sin kompetens utifrån vad som efterfrågas på arbetsmarknaden. Det kräver mer och flexibel arbetsmarknadsutbildning, tätare arbetsgivarkontakter, fler möjligheter till arbetspraktik och kraftfullare och bättre riktade subventioner för anställningar av personer som står långt ifrån arbetsmarknaden.

Slutligen behövs ett tätare samarbete med arbetsmarknadens parter. Tillsammans med parterna bör Arbetsförmedlingen ges utrymme för viss lokal och regional anpassning av arbetsmarknadspolitiken.

Etiketter: , , , ,