Arbetskraftsinvandring – i ett havererat tillstånd

avatar

Fredagens nummer av Dagens Nyheter (den 5 november 2010) innehöll flera intressanta artiklar om arbetskraftsinvandring Här, här, här och här.  Artiklarna beskriver hur arbetstillståndssystemet är vidöppet för oseriösa företag i Sverige:

Regeringen Reinfeldts lag om arbetskraftsinvandring har blivit en lönsam affärsidé för samvetslösa företagare. Från 30.000 kronor och uppåt tar de betalt för ett svenskt arbetstillstånd, erfar DN. Och då är inget jobb garanterat.”

I en intervju berättar Tania att hon skulle arbeta heltid för 2 000:- per månad ”Jag skulle ha arbetat som en slav”. Allt för att få stanna i Sverige. På företagens villkor.

DNs ledarsida var, som nog fler än bara jag minns, en ivrig påhejare av Regeringens avreglering av arbetstillståndssystemet.  Inte minst i denna ledare från den 18 juni 2007. Där skriver ledarredaktionen:

”… Därför var det glädjande att höra Tobias Billström i radions ”Godmorgon, världen!” i söndags där han redogjorde för ett kommande regeringsförslag som förhoppningsvis öppnar gränserna för invandrad arbetskraft.

Det innehåller två, kompletterande, komponenter.

I den ena ges personer utanför EU-området visum på tre månader för att söka arbete. I den andra kan arbetsgivare själva rekrytera arbetskraft. Förslaget är i sina huvuddrag väl känt men det var befriande att höra Billströms argumentering: Sverige behöver arbetskraft och ska vara öppet för dem som kommer hit för att söka sig en framtid.

Det är en både rationell och liberal hållning.

Desto tristare var det att i samma program höra LO:s förste vice ordförande och avtalssekreterare Erland Olauson ta avstånd från regeringens förslag. Han gjorde det med argument som numera är standard inom arbetarrörelsen: en förment omsorg om de arbetssökande som maskerar egenintresset. Olauson befarar att cyniska arbetsgivare missbrukar systemet och utnyttjar svart arbetskraft. Han ser risken att fattiga människor lånar ihop pengar och sedan inte får jobb. Han ogillar att de inte är ”hemma och bygger upp landet”.

Men för radiolyssnarnas redogjorde inte Erland Olauson för den egentliga orsaken bakom sitt motstånd: rädslan att förlora kontrollen över arbetsmarknaden. Det var vad konflikten i Vaxholm egentligen handlade om, inte hotade kollektivavtal och dumpade löner. Omsorgen gällde de egna privilegierna, inte de lettiska byggnadsarbetarna.”

Ja, vad ska man säga. Så här i efterhand tyder i alla fall fredagens artiklar i DN, samt erfarenheterna från bäråret 2009 och 2010, att Olauson fick rätt. Helt rätt dessutom.

Men DNs ledarsida förnekar sig troligtvis inte. Dom vill nog fortfarande beskriva systemskiftet som logiskt och befriande.

Och vem har tappat kontrollen? Vem har kallat till sig Migrationsverket för att få en förklaring till varför verkligheten inte stämmer med den moderata kartan?

Det är nu det börjar!

Etiketter: , , ,