Bara parterna kan hindra utnyttjande av arbetslösa

avatar

Idag presenterade Arbetsförmedlingen en viktig kartläggning. För första gången har myndigheten gjort en ansats att granska arbetsgivarnas användning av de lönesubventioner som används för att korta vägen till jobb för arbetslösa som står långt ifrån arbetsmarknaden. Finns det risk att dessa stöd överutnyttjas? Risk att arbetslösa utnyttjas av oseriösa arbetsgivare som bara är ute efter att dumpa priset på arbete? Finns det risk att de leder till en snedvridning av konkurrensen i vissa branscher? Svaret från Arbetsförmedlingen blir att det inte kan uteslutas att så sker.

Frågan om det i vissa branscher förekommer ett överutnyttjande av de olika former av lönesubventioner som finns gavs stor uppmärksamhet i media för omkring ett år sedan. Den så kallade Qvarfortutredningen hade tidigare kritiserat Arbetsförmedlingen för att inte arbeta bra nog för att begränsa fusk och felaktigheter i samband med utbetalningar till arbetsgivare och privata aktörer inom arbetsmarknadspolitiken. Flera fackliga organisationer, inklusive LO, har pekat på behovet av skärpta krav och bättre kontroll i användandet av subventioner.

Arbetsförmedlingens kartläggning bekräftar den välkända bilden av att de subventionerade anställningarna är starkt koncentrerade till vissa delar av arbetsmarknaden. Det är inom fem branscher i vinstdriven privat sektor som anställningar med stöd är helt klart vanligast; restaurang, lokalvård, detaljhandel, bilserviceverkstäder och taxi. En av tio anställda inom restaurang, bilservice och taxi har en anställning med stöd, menar Arbetsförmedlingen. Inom lokalvården är andelen 6 procent och inom handeln 5 procent, enligt Arbetsförmedlingens analys. Dessa siffror ska jämföras med genomsnittet för samtliga företag i alla branscher, då andelen anställda med stöd uppgår till 3 procent. Det är viktigt att påtala att detta är siffror på riksgenomsnitt.

Arbetsförmedlingen vrider och vänder på siffrorna. Av alla företag som under 2012 till 2014 hade minst en subventionerad anställning var det 6 procent (5 000 företag) som hade minst fem anställningar med stöd utan att därefter tillsvidareanställa någon av dem som jobbat hos dem med subventionerad lön. I mars 2015 var det 16 procent (9 000 företag) av alla företag som anställt med stöd som hade fler anställda med subventionerad lön än vad den gamla så kallade begränsningsregeln tillät, det vill säga mer än en anställd med stöd per fem reguljärt anställda.

Andelen företag som stämmer in på båda dessa bilder, som inte verkar erbjuda reguljär anställning efter en subventionerad och som har en stor andel anställda med stöd, motsvarar enligt Arbetsförmedlingen 2 procent (1 400) av alla företag som anställt med stöd. Företag inom restaurangbranschen och lokalvården utmärker sig i detta avseende. Särskilt inom restaurangbranschen verkar en subventionerad anställning, genom till exempel nystartsjobb eller instegsjobb, vara en relativt svag väg till reguljärt arbete.

Arbetsförmedlingens egen slutsats är ärligt talat lam: Det verkar inte finnas något omfattande överutnyttjande av subventionerade anställningar men det finns exempel som kan indikera problem, konstaterar myndigheten.

Det finns åtminstone tre viktiga, helt relevanta och betydligt skarpare slutsatser att dra av myndighetens kartläggning:

  1. Frågan om att stävja överutnyttjande och rent fusk i samband med lönesubventioner bör ges högre prioritet. Blotta misstanken om att överutnyttjande förekommer räcker. Subventionerade anställningar är ett viktigt verktyg för att motverka och bryta långvarig arbetslöshet. Det vi vet om arbetsmarknadspolitikens effekter säger oss att insatser som liknar riktigt arbete har stark potential. Som fackliga organisationer har vi en viktig roll i att stödja möjligheter för arbetslösa att komma i arbete. Det förutsätter ordning och reda i användandet av arbetsplatsförlagda insatser såsom arbete med stöd, och att träffsäkerheten är hög i användandet av stöden. Att regeringen i sin senaste budget flaggat för att ta sig an frågan är därför mycket välkommet.
  2. En större del av arbetsmarknaden måste öppnas upp för anställningar med stöd. Det är ett problem att subventionerade anställningar koncentreras till en handfull branscher. Acceptansen för undanträngning av reguljära jobb undergrävs. Konkurrensförutsättningar riskerar att påverkas. Genom en höjning av de tak som begränsar vilka lönenivåer som kan subventioneras skulle en större del av arbetsmarknaden öppnas upp för anställningar med stöd. Taket för exempelvis instegsjobb ligger idag på 17 600 kr/månad. Genomsnittslönen på svensk arbetsmarknad överstiger 30 000 kr/månad. Taken måste upp. En höjning av taken skulle också förstärka matchningen vid subventionerade anställningar. Precis som Arbetsförmedlingen visar i sin kartläggning är den idag undermålig. Särskilt utomeuropeiskt föddas kompetens kastas bort genom anställningar de är utbildningsmässigt överkvalificerade för.
  3. Arbetsförmedlingen måste öppna för ett systematiskt samarbete med arbetsmarknadens parter. Fack och arbetsgivare känner arbetsmarknaden. En självklarhet, javisst. Men det är en självklarhet som tyvärr glöms bort inom arbetsmarknadspolitiken idag. Att arbetsmarknadens parter ges en aktiv roll i utformandet och utförandet av arbetsmarknadspolitiken är nödvändigt för effektivitet och legitimitet. Idag är den regionala samverkan mellan parterna och Arbetsförmedlingen minst sagt haltande. Myndighetens samråd med fackliga organisationer är illa skött. Från vår sida finns en stark vilja att gemensamt skapa regionala arenor för utbyte av kunskap och erfarenheter. Det är bara genom samarbete med parterna som Arbetsförmedlingen kan hindra att arbetslösa utnyttjas och arbetsmarknadspolitikens effektivitet undergrävs. Förmår inte Arbetsförmedlingen själv att bättre ta tillvara parternas kunskap bör regeringen tydliggöra uppgiften.

Etiketter: , , , ,