Bärplockare

avatar

Radioprogrammet Verkligheten i Sveriges Radio P3 tog återigen i kväll (fredagen den 29 oktober) upp arbetsvillkoren för utländska bärplockare. Kvällen program handlade om vem som ytterst bär ansvaret för en bransch som gång på gång ertappas med att lura och utnyttja sina anställda. Kvällens resa började i blåbärsriset, gick sedan via bemanningsföretag, uppköpare, grossist, kommun och till sist till arbetsmarknadsministern. Ingen kunde riktigt sätta fingret på vad som var fel och ingen ville riktigt ta på sig det stora ansvaret.

Ingen kan väl egentligen tycka annat än att ett tungt ansvar faller på arbetsgivaren,  ett svenskt bäruppköparföretag eller ett utländskt bemanningsföretag. Men om vi lyfter blicken något och ställer den avgörande frågan: Vem har skapat detta spelrum för oseriösa företag. Då ser vi att ett tungt ansvar faller på Sveriges regering och riksdag. Det är genom deras försorg som Svensk lagstiftning den 15 december 2008 anpassades för att understödja oseriöst företagande och utnyttjande. Det var då, i slutet av 2008 som reglerna för arbetstillstånd helt skrevs om. Nu är arbetstillstånd en näst intill okränkbar rättighet för svenska och utländska företag. Ingen myndighet har idag rätt att ifrågasatta arbetstillståndens bakomliggande motiv eller seriositet. Möjligheten för Migrationsverket att förvägra något företag rätten att använda sig av utländsk arbetskraft är ytterst begränsade. Därför kommer samma företag att nästa år igen dyka upp i de svenska skogarna. Och därför kommer samma missförhållanden att återupprepas nästa år. Lagstiftningens uppenbara brister är:

Anställningserbjudandet som ligger till grund för ett arbetstillstånd är inget juridiskt bindande dokument. Kan därför svårligen åberopas av en anställd som anser sig inte fått den lön som utlovats. Lösningen är att endast ett giltigt anställningskontrakt kan ligga till grund för ett arbetstillstånd.

Dåliga arbetsvillkor kan utgöra grund för utvisning. Det låter absurt men är sant. Om en arbetsgivare ertappas med att betala ut en lägre lön än den som uppgavs till Migrationsverket vid ansökningstillfället drabbas arbetstagaren dubbelt. Alltså, arbetsgivaren försöker blåsa den anställde, men den anställde söker hjälp hos Migrationsverket. Då tvingas Migrationsverket konstatera att den lagliga grunden för arbetstillståndet upphört och att den anställde inte längre har rätt att vistas i landet. Lösningen är att en anställd som lurats till sverige med falska förespeglingar ska få stanna kvar i landet under hela tillståndets giltighetstid.

Migrationsverket saknar reella möjligheter att förvägra enskilda arbetsgivare eller hela branscher möjlighet till arbetstillstånd. Trots misstankar om att något är lurt eller trots tidigare misslyckaden. Denna möjlighet fanns tidigare men togs bort i de nya regelverket. Lösningen här är att, återigen, tydligt ange i regelverket att arbetstillstånd får förvägras om arbetsgivarens svårigheter att fylla personalbehovet kan misstänkas härröra från dåliga arbetsvillkor eller dålig arbetsmiljö.

En annan uppenbar brist med dagens regelverk är att det är helt anpassat för svenska arbetsgivare och inte alls för utländska arbetsgivare. Migrationsverket vet helt enkelt inte hur verket ska försäkra sig om arbetsgivarens seriositet, till vem den ska rikta sina frågor och vem som ska stå för eventuella garantier, om arbetsgivaren är ett utländska företag utan fast driftsställe. Lösningen är, återigen, att skriva om regelverket till att bättre återspegla verkligheten.

Regelverket kring arbetstillstånd har uppenbara brister. Att kräva en översyn kan väl rimligen inte vara att förhäva sig. Regeringens strategi är att gömma sig, det har gått bra hittills, men det kommer inte att hålla i fyra år till.

Etiketter: ,