Det är allvarligt att vi inte tar det allvarligare

avatar

I onsdagens nyhetsskörd kan man finna att Post- och telestyrelsen (PTS)* vill skärpa reglerna för hur operatörerna ska vara rustade för att klara driftsäkerheten vid tele- och datahaverier på ett bättre sätt. Låt mig allra först slå fast att jag inte läst förslaget till regelförändring än då tanken är att förslaget ska presenteras till våren. Därför är det kanske lika bra att redan här och nu erkänna att jag möjligen får ta tillbaka mycket av det jag nu sätter på pränt, men den övergripande tanken kommer jag inte att backa ifrån; det är oerhört allvarligt att vi inte tar allvarligare på bristerna i tele- och datakommunikationen. Och då tänker jag spontant inte på alla de där rent livsviktiga funktioner som kan förloras när ett haveri blir ett faktum, som att alla kan ringa 112 och att trygghetslarmen fungerar, för de är så självklara på något sätt. Utan jag tänker närmast på alla dessa andra korta och långa avbrott som gör livet så förbannat knepigt emellanåt.

För numera gör ju de flesta utav oss allt mer av vardagens alla ärenden på nätet, vi betalar våra räkningar, söker jobb, ansöker om förskoleplats, deklarerar, fyller i A-kassekorten, handlar, ser på TV, skypar med släkten, kollar saldot på bensinkortet eller umgås via Facebook. Inget livsviktigt, allt går att göra på annat sätt om man vill, och om man har tid och pengar. Men har ni tänkt på en grej – det är inte alla som har det. Själv kan jag slänga iväg ett mail till grabbens lärare när jag ändå sitter här och skriver den här texten, jag kan kolla om räkningen blev betald som jag tänkt eller om fotbollsträningen blivit inställd. Jag säger inte att det är helt okej alla gånger, men jag kan, och jag gör det. Ibland. Och jag vet att jag inte är ensam.

Men väldigt många kan inte, de har absolut inte tillgång till en dator på arbetstid, eller så har de det men deras arbetsgivare skulle aldrig tillåta att de kollade sin privata mail eller fyllde på mobilens kontantkort på jobbdatorn även om det sker på rasten. Och det betyder att de måste göra det hemma, när ungarna hämtats, maten handlats och serverats, städningen hjälpligt hanterats och tystnaden lagt sig. Och om då allt ligger nere är du liksom helt rökt. Känns det som. För det är bara den här korta lilla stunden du har på dig att kolla veckobrevet från skolan, läsa dagens nyhetsskörd, fylla på kontantkortet, kolla om biblioteket fått in den där boken du tänkt hämta imorgon eller om du vann auktionen på Tradera. Den där korta stunden som du bara kan hoppas på kommer tillbaka imorgon kväll, eller kvällen därefter, eller i alla fall nästa vecka.

För nu litar vi på systemet, vi litar på att det ska fungera, så vi har övergett andra kommunikationssätt, vi har fått nya vanor och breddat våra horisonter. Vi träffas på andra sätt och lär oss nya saker på andra arenor. Just därför tänker jag att det allvarligt att vi inte tar allvarligare på alla dessa korta och långa avbrott. Och just därför ser jag fram emot att läsa PTS förslag till förändring.

 

 

*Post- och telestyrelsen är den myndighet som har hand om post och elektronisk kommunikation.