Det måste upp! Taket i arbetslöshetsförsäkringen alltså.

avatar

Politiken går inte i takt med folket. Det är den enkla och rättframma slutsatsen av LOs, TCOs och Sacos gemensamma Novus-undersökning som presenterades idag. En klar majoritet i befolkningen 18-65 år vill att lönetaket i arbetslöshetsförsäkringen höjs.

***

Bakgrunden till det är att den högsta försäkrade månadslönen har varit 18 700 kronor sedan 2002 samtidigt som lönerna på arbetsmarknaden har ökat. Allt färre får ersättning i relation till tidigare arbete och lön på en godtagbar nivå. Inkomstbortfallsprincipen är satt ur spel. Det är längesedan arbetslöshetsförsäkringen var en trygghetsförsäkring i ordets rätta bemärkelse.

försäkrad lön och 80e

Källa (80e percentillönen): Linda-databasen, utbetalda månadslöner (ej uppräknade till heltid) 2002-2011 och 2011 års lönefördelning uppräknad med Ekonomiska utsikters löneprognoser våren 2013 för åren 2012-2013.

Två saker kan sägas om det som framkommer av diagrammet ovan. Det första är att lönetaket inte höjdes tillräckligt mycket mellan 2001 och 2002. Mellan 2002 och 2007 fanns dock det förhöjda lönetaket som gjorde att månadslöner upp till 20 075 kr försäkrades de första hundra arbetslösa dagarna. Det innebar en liten förbättring, om än inte tillräcklig.

Det andra är uppenbart: arbetslöshetsförsäkringen har urholkats dramatiskt sedan 2002. Den som hade en lön som motsvarade 80e percentilen 2002 kunde få 60 procent av tidigare lön i ersättning (65 procent de första hundra dagarna). 2013 får den som har en lön som motsvarar 80e percentilen istället endast 43 procent av sin tidigare lön i a-kasseersättning.

Genom att inte höja lönetaket tillräckligt mycket 1993-2002 och inte alls efter 2002 har inkomstbortfallsprincipen ersatts av grundtrygghet.

Samtidigt vill en majoritet av partisympatisörerna från vänster till höger, undantaget Centern, ha betydande takhöjningar i arbetslöshetsförsäkringen.

partisympatier höjt tak

Källa: Novus

I sig är det ett stort problem med att allt fler löntagare inte får a-kasseersättning enligt inkomstbortfallsprincipen. I alla fall om man anser att det är viktigt att värna förhållandevis små inkomstskillnader, att arbetskraften inte ska ses som vilken vara som helst och om man vill ha generell välfärd. Grundtrygghet drar åt motsatt håll. Det finns framför allt tre skäl till det.

Det mest uppenbara är att det utvecklas parallella system när samhället drar sig undan. När det inte finns en gemensam samhällelig arbetslöshetsförsäkring som samlar en majoritet av löntagarna genom ett bra ekonomiskt skydd vid arbetslöshet, kommer löntagare med liten risk för arbetslöshet att ordna andra försäkringslösningar. När arbetslöshetsrisken är liten blir kostnaden för ett bra ekonomiskt skydd vid arbetslöshet jämförelsevis lågt. Löntagare med stor risk för arbetslöshet har däremot inte råd med ett bra ekonomiskt skydd. Omfördelningen av risk minskar när den försäkrade gruppen styckas upp. Grupper med liten risk (gott ekonomiskt skydd) kan upprätthålla löne- och villkorskrav och får tid att finna arbeten som väl matchar utbildning och yrkeserfarenheter. Grupper med hög risk (dåligt ekonomiskt skydd) tvingas konkurrera om första bästa jobb med lägre löne- och villkorskrav. Så ökar inkomstskillnaderna i samhället.

På systemnivå undermineras stödet för gemensamma välfärdslösningar och betalningsviljan minskar. Logiken är enkel: om man ändå måste betala mycket ur egen ficka för sin trygghet vid arbetslöshet, varför ska man vilja betala till något som ändå inte ger det man behöver? Beroende på vilken mix av statliga, kollektivavtalade och privata försäkringar som stimuleras eller är möjliga givet svaga och starka befintliga institutioner, växer endera en mer liberal (anglosaxisk), sydeuropeisk (familjecentrerad) eller konservativ (kontinentaleuropeisk) modell fram – istället för att den svenska modellen värnas. Det kan inte nog understrykas hur viktigt det är med sammanhållna, i hög grad, gemensamt finansierade trygghetsförsäkringar enligt inkomstbortfallsprincipen för ett samhälle som har höga jämlikhetsambitioner. Avtalade och privata lösningar kan komplettera, men inte ersätta.

Det är ineffektivt och dyrt med uppsplittrade försäkringslösningar och alltför många aktörer. För samhället är det effektivt och billigt med breda trygghetsförsäkringar som omfattar det stora flertalet. Det gör det enkelt – så längre försäkringsvillkoren är transparanta (vilket inte kan sägas gälla för dagens arbetslöshetsförsäkring) för den försäkrade att förstå vad som gäller. Ju fler olika försäkringslösningar med olika villkor som kan gälla, desto osäkrare kommer löntagare att uppfatta sin arbetsmarknadssituation. Det riskerar att leda till inlåsningseffekter och mindre rörlighet på arbetsmarknaden.

***

LOs linje är tydlig. Vi vill se en arbetslöshetsförsäkring som är en del av en arbetslinje som utgår från att det ska löna sig att arbeta – både genom hög lön och genom att kvalificera sig till trygghetsförsäkringar enligt inkomstbortfallsprincipen. Hög ersättning ska kombineras med en väl fungerande kontroll i kombination och rustande program inom ramen för den aktiva arbetsmarknadspolitiken.

Låg ersättning (ekonomiska incitament) i kombination med kontroll och krav på aktivitet, utan uppbackning av rustande arbetsmarknadspolitik, innebär en repressiv arbetslinje med styrning mot ökande inkomstskillnader. Det står LO inte bakom.

De allra flesta löntagare måste kunna räkna med att få 80 procent av tidigare lön i a-kasseersättning för att arbetslöshetsförsäkringen ska få löntagarnas samlade stöd.

Villkoren måste också förändras. Arbetslöshetsförsäkringen måste vara strukturellt rättvis. Försäkringen måste på ett principiellt relevant sätt klara att möta och hantera att löntagare både arbetar deltid och heltid i olika anställningsformer före arbetslöshet. LO anser att 40 timmars arbete per månad i 6 månader ska utgöra kravet på arbete för att få a-kasseersättning. Det gör att de höga trösklar som finns i dagens arbetslöshetsförsäkring sänks, och att dörren till försäkringen görs bredare – dock utan att göra avkall på att det är genom arbete som vi kvalificerar oss till inkomstrelaterad ersättning.

För att möta etableringsarbetslöshet är det viktigt att koppla ett nytt studerandevillkor till arbetslöshetsförsäkringen. Den vägledande principen för detta bör vara att fullgjorda studier på gymnasie-, sfi- och högskolenivå berättigar till ett grundbelopp.

Det är inte svårt att genomföra förbättringar i arbetslöshetsförsäkringen. Det är ovilja och oenighet som gör att politikerna står och stampar. Det duger inte. Inte alls.

Etiketter: , , , , , , ,

En reaktion på “Det måste upp! Taket i arbetslöshetsförsäkringen alltså.

  1. avatarJenny

    Ersättningen är ännu mindre än 80% av 18700, det är 7 dagars karens för varje påbörjad arbetslöshetsperiod. Beslutat av riksdagen.

Kommentarer inaktiverade.