Digital kompetensutveckling för alla, hemskt gärna – men hur?

avatar

Häromdagen lade digitaliseringskommissionen ett delbetänkande till IT-minister Kaplan där man bl.a. föreslår skattereduktion för digital kompetensutveckling i hemmet (dvs. en sorts ROT/RUT-avdrag) och att kommunerna inrättar digitala servicecenter för att ge alla möjlighet att ta del av samhällstjänster på internet.

Att digitaliseringen är en av de mest samhällsomvälvande processer vi sett sedan industrialiseringens dagar tror jag många utav oss skulle skriva under på, en teknisk revolution som är svår att komma undan, ens om vi vill. Att delta i samhället, att få ett jobb, behålla ett jobb, att kommunicera eller ens betala för det allra nödvändigaste innebär för de allra flesta i dagens svenska samhälle ett visst mått av digital kompetens*. Men man måste inte bara förstå hur man använder tekniken utan man måste också följa med i utvecklingen, att lära för livet är i allra högsta grad relevant om vi ska vara med och forma vår egen framtid.

Därför tycker jag på många sätt att kommissionens förslag om allas rätt till digital kompetensutveckling är så rätt – och ändå så fel. För inte är det ännu en ny skattereduktion vi behöver? Inte ännu ett ROT eller RUT för det som är en av samhällets absoluta nyckelfrågor? Inte behöver vi ännu ett administrativt avdrag som ska hanteras och bedömas av köpare, säljare, skatteverket och fan och hans moster?

Så vad kan man göra istället då? Ja inte vet jag men låt mig testa en tanke i alla fall – varför inte låta IT-branschen vara med och bidra till att Sverige och svenskarna har den nödvändiga kompetensen? Låt branschen tillsammans med staten vara med och finansiera och framförallt bygga en servicetjänst med rådgivning kring hur man använder de digitala verktygen, en gratistjänst riktad till alla svenskar oavsett var i livet de befinner sig. För varje såld dator,läsplatta och smartphone med uppkopplingsmöjligheter tas en liten summa ut för att användas till en gemensam gratistjänst som alla svenskar kan, och får, använda för att utveckla sin digitala kompetens. Branschen får användare som är allt mer kompetenta men också allt mer intresserade av att ligga i den digitala framkanten, och kan därför tänkas köpa fler produkter inom området. Staten å sin sida skulle som medfinansiär få medborgare som i högre grad utvecklas nästan oavsett vilken del av livet vi pratar om, i privatlivet, inom utbildningen, som samhällsmedborgare eller inom arbetslivet, något jag tror alla skulle tjäna på.

Självklart skulle man behöva bygga ett administrativt regelverk även kring detta, ett regelverk som styr vilka tjänster som skulle kunna innefattas, hur ofta och i vilken omfattning invånarna kan utnyttja denna gratistjänst, men kanske också vilken kunskapsnivå det kan anses vara rimligt att man kan få. För tanken är ju att ge så många som möjligt så bred kunskap som möjligt om hur de använder de digitala redskapen på allra bästa sätt. Tjänsten skulle självklart kunna nyttjas även av de som inte har råd att köpa nya produkter, så även den som får, lånar eller köper begagnade produkter ska kunna bygga vidare på sin digitala kompetens. Jag tänker mig alltså en samhällstjänst uppbyggd och delfinansierad av den bransch som har allt att vinna på att allt fler använder deras produkter.

Ja kanske en allt för vild och galen idé, men om nån orkar och vill ta den vidare så varsågod – även detta råd var gratis.

* beskrivning av begreppet digital kompetens hämtat från kommissionens delbetänkande: Digital kompetens innefattar säker och kritisk användning av informationssamhällets teknik i arbetslivet, på fritiden och för kommunikations ändamål. Den underbyggs av grundläggande IKT-färdigheter, dvs. användning av datorer för att hämta fram, bedöma, lagra, producera, redovisa och utbyta information samt för att kommunicera och delta i samarbetsnätverk via Internet