Elevernas rätt måste gå först

avatar

För en liten stund sen presenterade Leif Lewin sin utredning om kommunaliseringens effekter. På DN Debatt radar han upp ett antal områden som blivit sämre efter att skolan kommunaliserades. Kausaliteten är dock minst sagt oklar och redan innan utredningen släpptes fick den massvis kritik. I lördags tog Sveriges Kommuner och Landsting bladet från munnen och hävdade att utredningen var genomsyrad av ”stora brister”, ”subjektiva urval och åsikter” och därför riskerar att enbart bli ”ett slagträ i debatten”. Lärarnas Riksförbund menar att skolan bör vara statlig medan Lärarförbundet är inne på SKLs linje om att det som behövs är fokus på de verkligt viktiga skolutvecklingsfrågorna – inte en gigantisk omorganisering. Vem som är huvudman för skolan skymmer sikten för andra mer relevanta frågor.

Men huvudmannaskapet kan visst spela roll! I stället för att ägna ytterligare decennier åt att diskutera om det är staten eller kommunerna som ska ha ansvaret för den offentligt styrda verksamheten måste vi börja diskutera den verkliga skiljelinjen.

Den som går mellan offentligt och privat huvudmannaskap.

Den likvärdiga skolan och elevernas kunskapsbehov är det enda som ska vara styrande i utbildningspolitiken. Elevernas rätt till utbildning måste gå före företagens rätt till fri etablering och maximal vinst. Vi måste reglera en av världens mest liberala skolmarknader så att vi kommer tillrätta med de avarter vi ser i dag. Där verksamheten bedrivs utan tillstånd, där hela koncerner lägger ner någon månad innan terminstart, där lärartätheten är låg, där elevhälsan är insparad och där eleverna inte har tillgång till särskilt stöd. Faktum är att en elev som går i en kommunal gymnasieskola har 8 gånger större chans att få tillgång till en speciallärare eller specialpedagog än de som går i en fristående skola. Det finns många friskolor som bidrar till skolutveckling och goda kunskapsresultat, även dessa skulle tjäna på att systemet stramades upp.

Den idag presenterade utredningen var ett beställningsjobb från Jan Björklund med direktiv smalare än ett nålsöga. På grund av det och att utbildningsministern inte tagit hänsyn till riksdagens vilja att brett utvärdera skolans utveckling så har Ifau getts ett parallellt uppdrag och ska undersöka effekterna av decentraliseringen, det fria skolvalet och friskolornas etablering. Trots att det inte ingick i Lewins uppdrag konstaterade han ändå på presskonferensen att det sannolikt är valfrihetsreformerna, alltså friskolorna och de fria skolvalets tillkomst, som har försämrat likvärdigheten.

Det är ett tecken i tiden att allt fler är beredda att ifrågasätta de marknadsmässiga principer som idag tillåts råda. Det är bra men inte tillräckligt. Det är hög tid att agera för att vända den minskande likvärdigheten och de fallande kunskapsresultaten i svensk skola.