Fackliga a-kassor för en bättre arbetsmarknad

avatar

Folkpartiets ledare Jan Björklund frågades nu på morgonen ut i Ekots partiledarutfrågning i P1-morgon. Bland annat sade han att den frivilliga delen av arbetslöshetsförsäkringen finns för att LO och Socialdemokraterna vill ha det så. Björklund antyder att det snarast beror på att ”… om LO har många medlemmar, då får Socialdemokraterna större ekonomiska bidrag från LO.” Just det senare är anmärkningsvärt, men det är rätt att LO värnar om delvis frivillighet och fackligt anknutna a-kassor ifråga om arbetslöshetsförsäkringen – i kombination med en grundförsäkring som omfattar alla som klarar kvalificeringsvillkoren. En konstruktion som för övrigt också TCO förespråkar. Det ger en bättre arbetsmarknad.

Det Jan Björklund säger i denna fråga, tillsammans med nyformulerade krav på att begränsa strejkrätten och valmanifestets inriktning på en ”moderniserad” arbetsrätt och enkla ingångsjobb för särskilt utpekade grupper, bör istället ses i ljuset av Folkpartiets arbetsmarknadspolitiska agenda. En agenda som innebär att partiet vill positionera sig allt närmare en marknadsliberal modell (se kap 2 och 3 här). Detta sammantaget bör tolkas som ett löfte om en ny fas i en borgerlig politik som har ambitionen att föra över mer makt till arbetsgivarna, på löntagarnas bekostad.

Den första fasen, som redan är genomförd, har bland annat inneburit kraftigt försämrade sjuk- och arbetslöshetsförsäkringar, urholkad aktiv arbetsmarknadspolitik och rehabilitering, större utrymme för arbetsgivare att använda tidsbegränsade anställningar, minskade resurser till förebyggande arbetsmiljöarbete och RUT-avdrag. För att inte nämna perioden 2007 till 2014 med differentierade medlemsavgifter till a-kassorna, som ledde till ett medlemsras inte bara i a-kassorna utan också i facket, särskilt på LO-sidan.

Udden har genomgående varit riktad mot arbetaryrkena på svensk arbetsmarknad, särskilt de kvinnodominerade i offentlig och privat servicesektor. Längst ner i hierarkin där arbetsvillkoren redan är sämst och lönerna lägst, ska trycket nedåt öka ytterligare.

För att nå längre måste rimligen den fackliga styrkan försvagas: löntagarnas förmåga att hålla ihop och stå enade för att bevaka och stärka sina intressen på arbetsmarknaden måste skjutas i sank.

I Sverige skulle sannolikt en allmän och statlig arbetslöshetsförsäkring vara ett effektivt verktyg för det eftersom det finns en stark koppling mellan fackligt anknutna a-kassor och fackligt medlemskap (jmf diagram 5.1 och 5.2, s 75-76).

För att en partsmodell (med starka kollektivavtal) ska vara legitim och fungera, måste maktresurserna vara jämnt fördelade mellan löntagare och arbetsgivare. Hur staten agerar har betydelse för det. Om löntagarna försvagas och arbetsgivarna stärks, håller inte en partsmodell som den svenska. Det beror på att det inte kommer att finnas tillräcklig styrka hos den svagare parten att sätta tryck bakom sina krav, förhandla och träffa kollektivavtalade överenskommelser som man förmår bära.

Statens roll måste istället vara att balansera styrkeförhållandena. Det görs bäst genom att staten bistår löntagarna med en omfördelande generell välfärdspolitik i form av (grundläggande) likvärdig utbildning av hög kvalitet, serviceinriktade välfärdstjänster som möjliggör för både kvinnor och män att arbeta och goda förutsättningar för omställning vid arbetslöshet och sjukdom, samt trygghetsförsäkringar som ger ett gott inkomstbortfallsskydd. Konfliktvapen och fackliga a-kassor är centrala i en renodlad svensk modell.

Ett sådant statligt agerande gör att arbetsmarknadens parter kan leverera hållbara och legitima kollektivavtal med bra villkor och löner, och arbetsfred. Det främjar förändringsvänliga löntagare och fackföreningar, något som ofta lyfts fram som avgörande för en konkurrenskraftig, öppen och omvärldsberoende ekonomi som den svenska. Det innebär en positiv strukturomvandling och högre grad av jämlikhet. Något som borde ligga också i statens och arbetsgivarnas intresse.

Det är skillnad på vad Jan Björklund säger om LOs bevekelsegrunder ifråga om arbetslöshetsförsäkringen, och vad LO värnar. Sverige kan bättre.

Etiketter: , , , , ,