Försvar för svenska modellen får inte eka tomt

avatar

Det finns ett brett politiskt stöd för den svenska arbetsmarknadsmodellen. Det är bra. Men detta måste åtföljas av ett målmedvetet politiskt arbete för att säkerställa en av modellens bärande pelare; en hög och jämn nivå på arbetskraftens kunskaper och färdigheter. Annars riskerar försvaret för den svenska modellen att eka tomt.

Svensk arbetsmarknad präglas av högt ställda krav på produktivitet och effektivitet. En hög och jämn nivå på arbetskraftens kunskaper och färdigheter lägger grund för hög sysselsättning, god produktivitetsutveckling för breda löntagargrupper och begränsade löneskillnader mellan yrken. Det är en modell som håller samman vårt land.

Men modellen står utmanad. Kunskapsklyftorna ökar. Den svenska skolan förmår inte att ge alla elever utbildning av god kvalitet. De nedslående PISA-resultaten har talat sitt tydliga språk: Svenska elevers skolresultat i läsförståelse, matematik och naturvetenskapliga ämnen har under 2000-talet försämrats mer jämfört med övriga OECD-länder. I 2012 års undersökning presterade Sverige under OECD-genomsnittet inom alla tre ämnen. Den internationella PIAAC-undersökningen som mäter vuxnas färdigheter inom läsning, räkning och problemlösning med IT visar med tydlighet på sambandet mellan goda färdigheter och sysselsättning. Sverige presterar mycket bra, men resultaten visar också en ojämn fördelning av färdigheter i den vuxna befolkningen. Ett stort befolkningstillskott från länder med outvecklade eller raserade utbildningssystem innebär att en växande grupp söker etablering på arbetsmarknaden utan de färdigheter som krävs för att möta kraven som där ställs.

I debatten om etableringen på arbetsmarknaden tas detta ibland som intäkt för förslag som går ut på att låta delar av arbetskraften bära kostnaden för detta genom sänkta löner. Det vore ett vägval bort från en svensk högproduktiv modell. Att välja denna väg har ett alltför högt pris.

I rapporten Kunskapsklyftor raserar svenska modellen visar vi att den långsiktigt mest effektiva strategin för att minska sysselsättningsgapet mellan olika grupper istället är att satsa på insatser som höjer nivån på kunskaper och färdigheter hos delar av arbetskraften som annars inte kan möta kraven på arbetsmarknaden. Det gäller för nyanlända likväl som för inrikes födda som söker etablering på arbetsmarknaden.

Staten måste ta ansvar för att stoppa de växande kunskapsklyftorna och för att lyfta de grupper som idag saknar realistiska förutsättningar till reguljärt arbete. Det krävs en strategi för att lyfta den svenska skolans resultat och att etablera ett långsiktigt hållbart flyktingmottagande präglat av höga ambitioner med etableringsinsatser. Det krävs breda utbildningsvägar som lyfter kunskapsnivån och lägger grund för varaktig etablering. Med det på plats kan också parterna fortsätta att utveckla vägarna till arbete. Den svenska modellen kan fortsatt utvecklas.