Hängslen, livrem, lärare och resursfördelning

avatar

Så skulle kanske dagens LO-seminarium om 1990-talets reformer och konsekvenser för likvärdigheten i skolan lite slarvigt sammanfattas. Eller?

Ann-Charlotte Eriksson, förste vice ordförande Lärarförbundet, Laura Hartman, docent i nationalekonomi och chef för avdelningen för analys och prognos, Försäkringskassan, Ann-Marie Begler, generaldirektör Skolinspektionen, Anna Ekström, generaldirektör Skolverket, och Kristina Mårtensson, samhällsekonomisk chef Kommunal, gav tillsammans ungefär den här bilden:

  • Lärarna och vad som händer i klassrummet är den enskilt viktigaste faktorn. Att den viktigaste diskussionen är den om vad som sker i klassrummen och vad som sker i skolorna. Lärarledd undervisning, och att den anpassas till elevernas behov och varieras är viktigt. Ann-Marie Begler, Skolinspektionen, pekade på att de ser att lärare undervisar efter något slags genomsnitt, vilket både svaga och starka elever förlorar på. Det måste läggas mycket större fokus på styrning av skolan och skolans inre arbete.
  • Det fria skolvalet har bidragit till skolsegregering mellan skolor – utifrån socioekonomisk och svensk/utländsk bakgrund. Det är ett genuint dilemma med fria skolval och likvärdighet.
  • Vilka resurser som läggs på skolan och hur de fördelas är avgörande, och att resurserna inte fördelas på ett bra sätt. Resurser går inte i tillräckligt hög grad till elever med de största behoven, och det kommer också in försent. Det är problematiskt att vi har ett resursfördelningssystem som innebär att resurser i princip fördelas lika till alla barn (genom skolpengen). Det behövs kompensatoriskt riktade resurser: ”Det är rättvist att göra olika om man vill åstadkomma likvärdighet” som Ann-Charlotte Eriksson, Lärarförbundet, uttryckte det.

Flera av panelisterna påpekade att det är svårt att säga vad som är hönan och ägget och att det inte finns några enkla samband. Det är svårt, till och med ”superdupersvårt” med Anna Ekströms, Skolverkets, ord.

I LOs och LO-förbundens gemensamma utredningsprojekt Arbetsmarknaden efter krisens tredje rapport understryker också vi – här med fokus främst på grundskolan – att det är viktigt att se helheten. I vår rapport säger vi bland annat så här:

  1. Skolor ska inte vara bättre och sämre. Den tänkta marknadsmekanismen – att sämre skolor ska väljas bort till förmån för bättre skolor ska inte tillämpas på skolan. Skolan ska inte styras utifrån marknadsmässiga principer. Det är en felaktig utgångspunkt och står i strid mot utställda löften från politiken till elever och föräldrar, om att alla barn har rätt till en likvärdig utbildning av hög kvalitet.
  2. Reglera villkoren för att starta och driva skolor. Sverige har en av de mest decentraliserade och oreglerade skolmarknaderna i hela OECD. Friskolereformen och marknadiseringen av skolan har inte lett till högre effektivitet (bättre kunskaper) och mindre kostnader. Konkurrensen om eleverna och den medföljande skolpengen har medfört en till synes tilltagande betygsinflation (främst på gymnasienivå).
  3. Likvärdighet ger goda elevresultat. Sambandet mellan likvärdighet och (kunskaps-) resultat i skolan ser ut som att om likvärdigheten urkolkas, så försämras resultaten. Likvärdighet i skolsystemet är därför både ett mål och ett medel. Det är effektivt.
  4. Staten ska ta ansvar för att utforma skolvalssystem och direktiv för klass- och gruppsammansättning som motverkar, inte leder till mer, segregering mellan och inom skolor. För att nå hög grad av likvärdighet och därmed goda resultat i skolan, är det viktigt att ha en bred sammansättning utifrån socioekonomisk och svensk/utländsk bakgrund på skolan och i klasser och grupper inom skolor. Det gynnar alla elevers lärande och utveckling. Den svenska utvecklingen visar istället att skolor blir allt mer segregerade med avseende på socioekonomisk bakgrund och svensk/utländsk bakgrund.  Både på förskole- och grundskolenivå.
  5. Staten ska ta större ansvar för styrning av resurser till skolan. Staten behöver styra resurser mot mindre klass och grupper i förskolan och de tidiga åren i grundskolan samt kombinera detta med extra resurser som kompenserar för socioekonomisk struktur och utländsk bakgrund på förskolor och grundskolor.
  6. Riktade och förstärkta resurser till särskilt elevstöd och fritidsverksamhet. Det behövs mer resurser till elever som tillfälligt eller långvarigt har behov av särskilt stöd för att nå grundskolans mål. Det är också viktigt att det särskilda stödet utformas så att elever i behov av särskilt stöd inte särskiljs från andra elever. Särskiljande tenderar att leda till negativa kamrateffekter och låga förväntningar från lärare. Fritidsverksamheten kompletterar grundskolan men har drabbats allra hårdast av nedskärningar. Fritidsverksamheten behöver generella förstärkningar – både vad gäller utbildad personal och verksamhet. Det är också viktigt att alla barn ges rätt att delta – oberoende av föräldrarnas livssituation. Avskaffa också det så kallade RUT-avdraget för läxhjälp.
  7. Värna en sammanhållen generell förskola och gör sexårsverksamheten obligatorisk. Förskolan har en utjämnande effekt vad gäller socioekonomisk bakgrund och språkkunskaper mellan barn med svenska och utländsk bakgrund. Det är därför viktigt ur likvärdighetssynpunkt att värna en generell förskola.  Därför behöver förskolan göras tillgänglig för alla barn på likvärdiga villkor – oberoende av föräldrarnas livssituation. Förskoleklassen, vanligen kallad sexårsverksamheten, bör göras obligatorisk. Det kommunala vårdnadsbidraget bör istället avskaffas och den så kallade pedagogiska omsorgen ses över eftersom båda delarna ser ut att leda till ökad segregering mellan små barn.

Från panelen fick vi också medskick om att det är viktigt att LO har en positiv inställning till utbildning, att vi ska vara med och diskutera med professionerna inom skolan och att vi också kan bidra med att lyfta en positiv bild av skolan. Vi uppmanades, i vårt fortsatta arbete, att göra en ordentlig studie kring funktionsnedsatta elever i skolan.

Att efterfråga mer forskning om framgångsrik undervisning och att gärna se till Finland, som klarar en hög grad av likvärdighet, var ytterligare medskick. Att LO skulle kunna ha en roll att spela för ökat läsande bland LO-förbundens medlemmar och anställda lyftes också.

Ann-Marie Begler, Skolinspektionen, skickade med oss ”… att inte låta social bakgrund vara en förklaring eller ett försvar av ökad spridning i resultat. Begåvning har inget med social bakgrund att göra”.

Vi tackar Ann-Charlotte Eriksson, Laura Hartman, Ann-Marie Begler, Anna Ekström och Kristina Mårtensson för medverkan och medskick!

***

Ja, det är många olika faktorer som samverkar och förklarar växande skillnader i kunskaper och sämre resultat, skolsegregering och att socioekonomisk bakgrund i högre grad tillåts slå igenom i den svenska skolan.

I Sverige är vi samtidigt överens om att utbildningen – från förskolan till grundskolan och vidare genom gymnasiet – ska vara likvärdig och utjämna elevers olika förutsättningar att nå målen för skolan.

Skolan har ett kompensatoriskt ansvar. Socioekonomisk bakgrund, födelseland, kön, funktionsnedsättning ska inte vara ett hinder för att nå skolans mål. Det är högt ställda kvar från oss som samhällsmedborgare – manifesterat genom politiken och bland annat skollagen.

Det som händer i skolan är oacceptabelt. De barn och ungdomar som inte klarar skolan är här och nu. De kan inte vänta på att få den utbildning de utlovas. De måste kompenseras i väntan på en långsiktigt hållbar likvärdighet i skolsystemet. Allt annat är ett stort svek.

Etiketter: , , , , ,