Har vi helt gått bort oss i den bostadspolitiska debatten?

avatar

I dagarna kan vi läsa och höra en allt mer uppskruvad bostadspolitisk debatt om att bostadspriserna beräknas falla, de nya amorteringskraven kommer att minska hushållskassan och att unga förstagångsköpare diskrimineras. Javisst, så kan det naturligtvis vara men allvarligt talat undrar jag om det inte vore klokare att fokus i den här debatten låg någon helt annan stans? Är det ens rimligt att hela diskussionen just nu utgår ifrån att alla människor ska äga sin egen bostad? För om det är utgångspunkten måste vi väl också prata om alla de som inte får låna överhuvudtaget på grund av arbetslöshet, timvik, sms-anställningar, långvarig sjukdom eller helt enkelt den kanske allra vanligaste anledningen – en alldeles för låg lön? Och kanske borde diskussionen också handla om alla de som faktiskt har möjlighet att låna idag men som på grund av en otrygg arbetsmarknad varken vill eller vågar binda upp sig med miljonskulder för resten av livet.

För väldigt många av LOs nuvarande och blivande medlemmar är en bostadsrätt eller ett eget hus alltjämt något man bara kan drömma om, och allra tydligast är detta förstås i våra storstäder. För allas vår skull önskar jag därför att debatten skulle handla om något annat, om hur människors förväntningar på ett livslångt boende ser ut och om vilka ekonomiska förutsättningar de faktiskt har. Jag önskar att vi också skulle diskutera hur vi bygger nytt med alla medborgares rättigheter i fokus, och med hyresrätten som en viktig komponent i debatten. För i ärlighetens namn pratas det ju knappt ens om hyresrätter i media, annat än kanske som problemområden i miljonprogrammen. Jo visst, det finns problem med hyresrätter men det största utav dem torde vara att de är för få, och många gånger alldeles för dyra. Men det går ju alltid att bygga nytt, om man vill.

Om frågan vi rör oss runt alltid är ”hur dyr kan en bostad vara att äga” så blir svaret alltid detsamma ”det beror på hur mycket pengar du har”. Jag önskar att den bostadspolitiska debatten just nu skulle handla om något mer, nämligen frågan om hur vi säkrar att alla människor oavsett ekonomisk status får möjlighet att bo till en rimlig kostnad.

Så därför blir mitt svar på rubrikens fråga – ja vi har gått bort oss men det är egentligen inte svårt att hitta tillbaka.

4 reaktion på “Har vi helt gått bort oss i den bostadspolitiska debatten?

  1. avatarEddy Östling

    Hej, en mycket bra och klok syn på bostadsfrågan och en mycket berättigad fråga:
    MÅSTE HEN ÄGA SIN BOSTAD?
    Så fortsätt att ställa frågan, igen, igen och igen. Medborgarna kanske då inser att en bostad i Sverige måste vara en social rättighet.
    Eddy, 73.

  2. avatarAnna-Lena Martinsson

    Har fått en hyreslägenhet, ska sälja huset och är överlycklig! Tror inte jag är ensam om känslan att bo i hyresrätt, fast det ständigt tjatas om ”värdet av att äga sitt eget boende”. Vilket värde? Ständiga bekymmer om allt som måste göras, fixas, underhållas. I min hyreslägenhet (kommunalt bolag!) betalar jag för att värden fixar allt. Känns så skönt att slippa resten!

    Visst måste vi bygga fler lägenheter, gärna billigare än min, men viktigast är att slå fast politiskt att egen bostad är en rättighet, inte en vara för den som har pengar!

  3. avatarJonas Forsberg

    Hur vi säkrar alla människor rätt till en bostad oavsett ekonomisk status?
    Det bästa kanske är genom ett statligt bosättningslån till unga upp till 30! Det ska vara utan krav på fast arbete! Ett lån med fördelaktiga villkor som man endast får en gång och som i första hand erbjuds unga som vill flytta hemifrån eller saknar en egen bostad så de kommer in på bostadsmarknaden! Naturligtvis ska det gälla alla upplåtelseformer villa, bostadsrätt som hyresrätt Lånet ska göra det möjligt att få en bostad till en rimlig kostnad. Och det ska finnas ett tak på hur mycket man får låna. Detta för att prisbilden varierar kraftigt om man ska bo i storstads regionerna eller i övriga landet. Om man genomför detta har vi nog en chans att lösa ett av vår tids största problem i samhället! Det måste vara en mänsklig rättighet att kunna flytta hemifrån oberoende av ekonomisk status. En egen bostad är av lika stor betydelse för en ung mäniskas framgång i livet som en god utbildning. Därför borde lånet vara utformat ungefär som studielånen.

    Hälsningar
    Jonas Forsberg

Kommentarer inaktiverade.