Inlåst i arbetsmarknadspolitiska program.

avatar

“AMS-tramset ska upphöra” har varit ett tydligt besked från
borgerliga politiker under många år. Nyheten från ekot idag visar att
alliansens arbetsmarknadspolitik är misslyckad och att tiden i arbetslöshet
ökar. Ökningen av andelen personer med aktivitetsstöd har ökat kraftigt sedan 2007.

Att antalet personer i arbetsmarknadspolitiska insatser ökar
när arbetslösheten är hög är inget märkligt. Det som är allvarligt är att de
insatser som ges till arbetslösa är för dåliga. Det gör att inflödet i bl.a. Jobb
och utvecklingsgarantin ökar i snabb takt, samtidigt som utflödet är lågt och nästan obefintligt.

Antalet som har varit inskrivna på Arbetsförmedlingen mer än två år har ökat kraftigt de senaste åren, ca 25 000 personer 2007 till ca 70 000
personer 2012.

Arbetsmarknaden kommer att avmattas under 2013 enligt
Arbetsförmedlingen, LO-ekonomerna och andra prognosmakare. Arbetsmarknadsministerns bristande förmåga att inse allvaret och oförmåga till att göra rätt satsningar för minska effekterna av ökad arbetslöshet går inte att se annat än som cyniskt och ansvarslöst

Regeringens politik för minskad arbetslöshet har hittills gått
genom sänkt a-kassa och arbetsmarknadspolitiska program med låg kvalitét eller utan innehåll. Den ökade pressen på de arbetslösa har inte minskat arbetslösheten utan skadat svensk ekonomi och försatt enskilda människor i svåra situationer.

Att förändra insatserna för minskad arbetslöshet tar tid, men några saker kan göras snabbare. Höj taket i a-kassan och sänk avgiften. Fler måste kunna komma in i arbetslöshetsförsäkringen. Reformera kvalificeringsvillkoren och återinför ett studerandevillkor. Arbetsmarknadspolitiken måste stärkas på flera områden. Arbetsförmedlingen måste fungera bättre, ge handläggarna rätt förutsättningar att förmedla arbeten. Arbetsmarknadsutbildning har ökat något sedan 2008 men ligger ändå på en alltför låg nivå med tanke på det stora behov som finns. Därför bör den fördubblas så att ca 40 000 bereds plats i utbildning. Regeringen borde använda sig av insatser som fungerar, därför är det också rätt att utöka andelen subventionerade anställningar

Avståndet till arbetsmarknaden blir allt längre för de arbetslösa genom den Moderatledda regeringens politik. Ambitionsnivån i arbetsmarknadspolitiken måste höjas och det kan inte vänta.

En reaktion på “Inlåst i arbetsmarknadspolitiska program.

  1. avatarChrister Häll

    Säg upp politikerna på grund av arbetsbrist. Låt fackföreningsrörelsen och Svenskt Näringsliv ta hand om A-kassan.
    Sedan trettiotalet har parterna på arbetsmarknaden betalat till A-kassan, medlemmen och arbetsgi-varen. 1937 startade den första A-kassan med arbetsgivarstöd och sedan dess har kassorna blivit fler och har nu, sammantaget, resurser att omfatta alla arbetstagare i Sverige. Men det är ju frivilligt att vara med i en kassa och många vill inte vara medlem i den egna branschens A-kassa av olika skäl. Till exempel kanske premien är för hög och ersättningen för låg.
    Kassorna lyder under politiska beslut i Sveriges Riksdag. Lagar reglerar i detalj hur kassamedlemmen ska behandlas, hur mycket den ska betala i premie, vilken ersättning den ska få vid arbetslöshet, hur den ska kvalificera sig till medlemskap mm. I princip har ingen utveckling skett av kassornas funktion i Sverige.
    Politikerna har beslutat att ingen arbetslös kassamedlem får uträtta nyttigheter. Endast meningslös sysselsättning är tillåten och politikerna uppmuntrar och finansierar företag som erbjuder just sådan meningslös sysselsättning. Fas tre är ett av många exempel på sådan politisk arbetsmarknadspolitik. Anledningen till att arbetslösa kassamedlemmar inte får vanliga arbeten är att de inte är anställda utan istället för lön uppbär arbetslöshetsersättning genom politiska beslut. Det är alltså politikerna som hindrar en utveckling av A-kassorna.
    Låt oss nu tänka bort politikerna. Vem betalar A-kassornas kostnader? Neej, det är inte politikerna. De bara bestämmer. Det är parterna som betalar. Medlemmen och arbetsgivaren. Kan man tänka sig att parterna skulle kunna bedriva arbetsmarknadspolitik med sina egna pengar? Joo, jag tror det är möjligt. Vän av ordning frågar sig naturligtvis varför parterna skulle vilja ha alla arbetslösa kassamedlemar på halsen.
    2010 betalade parterna in 60 miljarder kronor till statskassan för att klara A-kassornas kostnader. Kostnaden detta år blev 40 miljarder kronor och staten tjänade 20 miljarder kronor på affären. Jag kan tänka mig att arbetsgivarsidan är intresserad av att hålla kostnaden för A-kassan så låg som möjligt. Det är också tänkbart att arbetstagarsidan är intresserad av att sänka premien till A-kassan och höja ersättningen vid arbetslöshet.
    Sänkt premie skulle innebära att fler kan bli medlemmar vilket skulle avlasta kommunernas kostnader för försörjningsstöd.
    Ett partsintresse skulle vara att förfoga över en arbetskraftsreserv som 2011 var värd 40 miljarder kronor. Parterna har ju, alltsedan 30-talet, betalat ersättning till arbetslösa kassamedlemmar utan att få någonting för pengarna. Nu skulle man kunna komma överens, i ett eget regelverk, om vilken typ av arbetsuppgifter i vanliga företag och förvaltningar som arbetslösa kassamedlemmar skulle kunna utföra. Alla vet att det finns massor av arbetsuppgifter som, av olika skäl, inte blir utförda. Det finns uppgifter för varenda arbetslös kassamedlem och de lokala parterna vet mycket bättre än statliga tjänstemän vilka jobb som finns att tillgå.
    Jag har alltid hävdat att de lokala parterna är den bästa arbetsförmedlaren. Några politiska beslut fattas inte här. Inga skatter är inblandade. Inga politiker är inblandade. Parterna på arbetsmarknaden kan också besluta om arbetsmarknadsutbildning. De vet bäst vilken kortsiktig utbildning som behövs i varje stund.
    Vi har ingen löneminister i Sverige därför att parterna, sedan Saltsjöbadsavtalet kom till, sköter löne-bildningen. Jag tycker att det är dags att avskaffa arbetsmarknadsministern. Låt parterna sköta ar-betsmarknaden. Om så sker har arbetsgivarsidan möjlighet att bättre kontrollera kostnaderna och får dessutom tillgång till en rejäl arbetskraftsreserv.
    Arbetstagarsidan får möjlighet att sänka premien och höja ersättningen. En rejäl höjning av ersätt-ningen och garanterad sysselsättning vid arbetslöshet skulle innebära att det lokala facket lättare skulle kunna gå med på avsteg från turordningen vid uppsägning på grund av arbetsbrist. Tryggheten för den enskilde arbetstagaren skulle förskjutas från att vara trygg i en viss anställning i ett visst företag till att vara trygg på arbetsmarknaden. En konsekvens som arbetsgivarsidan skulle uppskatta.
    En annan konsekvens blir att alla arbetsgivare får betala till A-kassan medan endast de arbetsgivare som tecknat kollektivavtal eller hängavtal får utnyttja arbetskraftsreserven. Arbetsgivarsidan skulle få både möjlighet och anledning att medverka till att hålla arbetslösheten på så låg nivå som möjligt.
    Christer Häll

Kommentarer inaktiverade.