Jämställd näringspolitik – bara i teorin?

avatar

Så här inför 8 mars och den internationella kvinnodagen tänkte jag att det var läge att se över hur jämställdhetsarbetet rent generellt ser ut på mitt arbetsområde. I politiken, bland organisationer och hos företag pratas det ofta om att ”jämställdhetsintegrera all verksamhet”. Det innebär att oavsett vad man arbetar med så bör verksamheten granskas med ett par genusglasögon. Påverkar det vi gör kvinnor och män olika? Det är i allra högsta grad en aktuell frågeställning inom mitt arbetsområde. Kavlade därför upp ärmarna och tog på mig tänkarmössan, eller i ärlighetens namn, jag letade i mina arbetspapper och på nätet efter ledtrådar för att skaffa mig en bild över det aktuella läget. Och jag ska erkänna att jag blev förvånad över den fullständiga uppsjö av artiklar, utredningar, avhandlingar, rapporter och skrifter jag hittade på området, det har skrivits spaltkilometer om jämställd trafik- bostads- infrastruktur- och innovations-politik.

 

Framförallt handlade det mesta om att det är viktigt att ha en jämställdhetsanalys snarare än att ge praktiska exempel på vad analyserna sedan gjort för skillnad. Svaret på frågan om hur vi får till stånd en samhällsplanering som fungerar likvärdigt utifrån kvinnors och mäns villkor, möjligheter och förutsättningar när det gäller trafikmönster, bostäder och service lyste däremot med sin frånvaro.

 

En orsak till bristen på konkreta exempel är sannolikt att förslagen ligger inom varje enskilt politikområde, och att det saknas en övergripande samordning. För i ärlighetens namn blir det svårt att göra större förändringar i bostadspolitiken om man inte också tar sig en titt på infrastrukturen, och samtidigt blir det svårt att se över infrastrukturen om man inte även ser över möjligheten till offentlig service. Därutöver kommer förstås att man omöjligtvis kan tackla näringspolitiken utan att också ha en jämställd välfärdspolitik, de går ju hand i hand på alla sätt och vis.

 

Så hur har vi aktivt arbetat med jämställdhetsarbetet inom näringspolitiken på nationellt plan i Sverige? Det är tydligt att fokus från den tidigare regeringen ligger tungt på kvinnligt företagande, bra så kan jag tänka, det är ju en viktig del, att kvinnor i högre utsträckning startar företag. Men det är just bara en del av den betydligt större bilden. Kvinnors representation i t.ex. bolagsstyrelser är en annan del, och på det området ser det ju lite dystrare ut som ni vet, där är jämställdhet inte lika prioriterat. Om man vill vara lite syrlig kan det kanske sammanfattas så här: starta företag – jätteviktigt med jämställdhet, leda företag – inte särskilt viktigt, det klarar Johan, Anders och Mats så bra själva. Fokus från den tdigare regeringen låg i stort på att marknaden ska lösa jämställdheten, många goda föresatser och många bra projekt men på det stora hela naivt och faktiskt ganska fegt om jag ska vara helt ärlig.

 

Så hur borde det vara då? Hur får jämställdheten egentligen genomslag i näringspolitiken? Jag tror att om man ska nå framgång så måste man se det som en helhet, man måste samordna arbetet, ta ett helhetsgrepp, låta det genomsyra alla områden och man måste våga se en helhet. Våga lagstadga om jämställdhetsreformer, våga skaffa sig mandat att gripa in där kommuner eller regioner misslyckas och framförallt våga satsa tid och pengar på en sammanhållen näringspolitik med jämställdhet i fokus för allas lika värde och rätt.

 

Varför inte börja med att låta det nya innovationsrådet visa vägen genom att låta inte bara representationen vara jämställd, utan också det politiska innehållet. Innovationsrådets uppgift är ju bland annat att utifrån ett helhetsperspektiv få fram förslag och idéer som leder till bättre samordning och effektivisering för framtidens produkter, tjänster och företag. Så varför inte sätta på de där genusglasögonen och se till att framtiden på riktigt tillhör kvinnor och män i lika hög grad? Att de kvinnodominerade yrkena och utvecklingsområdena får lika stort utrymme i innovationsrådet som de traditionellt manliga och att de sektorer och branscher där kvinnor är de största konsumenterna eller brukarna ges samma betydelse och samma framskjutna position borde vara en självklarhet för en svensk framtidsregering värd namnet.

 

Förhoppningsvis är det också så Stefan Löfven tänkt, för egentligen tror jag att de flesta av oss är överens om att jämställdhet först och främst är en rättvisefråga, men vi vet också att jämställdhet skapar tillväxt och sysselsättning vilket ger oss utveckling och framtidstro, frågan är bara om det ska vara en teori, eller om vi också kommer att göra verklighet utav det.