Kan mänskligheten delas upp i teoretiker och praktiker?

avatar

I gårdagens agenda dök en gammal utbildningspolitisk fråga upp, och tyvärr med samma gamla argumentation. Ska alla elever ha samma omfattning på de gymnasiegemensamma ämnena oavsett om man går ett yrkes- eller studieförberedande program? Det som Jan Björklund oövertänkt beskriver som att alla ska ”tvingas” till högskolebehörighet. Det liberala (!?) argumentet utgår ifrån att elever på yrkesprogram är mindre studiemotiverade eller har sämre förutsättningar att tillgodogöra sig ”teoretiska” studier, i det här fallet studier i svenska, engelska och matematik. Låt oss sortera ut begreppen och sammanhangen.

LO har alltid hävdat de gymnasiegemensamma ämnenas betydelse för alla gymnasieelever. De utgör de grundläggande krav som arbets- och samhällslivet ställer på oss individer vad gäller kommunikativa förmågor. Det måste vara utgångspunkten. Att den omfattningen och nivån även skulle medföra grundläggande behörighet till högskolan är en rimlig tanke. Det handlar inte om att ”alla ska bli akademiker” då de allra flesta högskoleutbildningar ställer krav på särskild behörighet.

Enligt Björklund kommer ett sådant tvång att innebära ökade avhopp, av det skälet att praktiker inte gillar eller klarar ”teoretiska” studier. Men yrkesprogram är fyllda av teoretiska och ibland abstrakta ämnen som dessutom omfattar olika delar från olika kunskapsområden. Etik och människans livsvillkor, automation eller livsmedels- och näringskunskap för att ge några exempel.

Ett annat bekymmer är Björklunds statiska syn på individen som det huvudsakliga problemet och inte skolan och dess förutsättningar. Då blir rätt medicin för att komma tillrätta med ”skoltrötta” och omotiverade elever att hålla dom borta från skolan. Antingen genom att de får gå en kortare utbildning som de faktiskt klarar (även om det inte ger den unge förutsättningar att etablera sig på arbetsmarknaden) eller genom att se till att de befinner sig på en arbetsplats som lärling.

Ett av de största misstagen med Gy 11 var just att stirra sig blind på Tysklands lärlingssystem som den enda vägen. Trots att staten bidrar med stora summor för att ”köpa” sig lärlingsplatser tar det ändå inte riktig fart. Varför? Ingen frågade branscherna och dess parter om det var en utbildningsform som skulle kunna möta ett faktiskt behov.

Inom kort kommer gymnasieutredningen med sitt slutbetänkande som bland annat ska leverera förslag som berör den grundläggande behörigheten till högskolan att även omfatta yrkesprogrammen. Min gissning är att förslaget blir en kompromiss där alla gymnasieelever har samma omfattning och nivå på de gymnasiegemensamma ämnena, men där en viss andel är möjlig att byta ut mot yrkesämnen. Det är något som många branschföreträdare framfört, och nog något som de allra flesta kan acceptera, till och med Jan Björklund.