Lärling är på allas läppar

avatar

Om man skulle söka på ordet lärling i den politiska debatten kan man få träffar hos alla politiska partier. De borgerliga regeringspartierna har på senare tid försökt överträffa varandra i olika versioner på temat lärling. Varför har användandet av lärlingsbegreppet blivit så flitigt utnyttjat. Svaret är ganska enkelt och stavas ungdomsarbetslöshet. Förebild är företrädesvis länder som Österrike, Tyskland och Danmark, där Tyskland nu är ”role model” i synnerhet för de sydeuropeiska krisdrabbade ekonomierna. EU kommissionen har inrättat en Allians för lärlingsskap i Europa där man erbjuds att ta lärdom av de tyska erfarenheterna.

Vad som ofta glöms bort är den tradition, kultur och specifika förutsättningar som ligger till grund för lärlingssystemen i dessa länder. Branscher och dess olika yrken är reglerade det finns ett mycket starkt regelverk som styr trepartssamverkan mellan staten och arbetsmarknadens parter. Företagen tar också ett mycket stort ansvar för lärlingsutbildningen då de är anställda under utbildningstiden och uppbär en lärlingslön.

Införandet av gymnasial lärling i Sverige har haft uppenbara svårigheter. Lärlingsförsöket uppvisade brister på viktiga områden. Det handlade bland annat om att branschens parter inte var representerade i de obligatoriska lärlingsråden. Det bidrog till bristande kvalitetsäkring av arbetsplatser och elever fick i flera fall en utbildning som inte accepterades av branschen, vilket medförde att de ungdomarna inte blev anställningsbara.

I det förbundsgemensamma projektet Arbetsmarknaden efter krisen har en rapport om yrkesutbildningen betydelse levererats (Behövs: En utbildningspolitik för ungas etablering på arbetsmarknaden LO 2013). Där finns ovanstående resonemang mer utförligt beskrivna. En slutsats som framstår som viktig, just med hänvisning till de kontinentala modellerna, är att samverkan mellan arbetsmarknadens och branschernas parter med stöd av staten är en viktig faktor för bra grundläggande yrkesutbildning.

Därför behöver gymnasieskolans yrkesprogram  utvecklas mer flexibelt utifrån branschens behov och kvalitetskriterier. Det är i det arbetsplatsförlagda lärandet som kvalitén i utbildningen kan utvecklas. Det är där eleven ges möjlighet till viss arbetslivserfarenhet, referenser eller till och med en anställning. Det finns för stor tilltro till att det endast kan ske i en form, lärlingsformen, som ska omfatta minst halva tiden på gymnasiet. Men det är inte alltid i samklang med branschens behov eller förutsättningar för att ta emot lärlingar.

Den oroande bristen på intresse för yrkesprogrammen avspeglar sig också i intresset för lärlingsutbildningarna. Våren 2012 fanns det totalt 8 000 lärlingar i alla tre årskurserna. Antalet första års elever hade då minskat med 1400 elever jämfört med 2011.

Branschen och dess parters betydelse har nu börjat uppmärksammas av utbildningsministern. Förändringen och integreringen av teknik och industritekniska programmen tillmötesgår industrisektorns identifierade behov av utbildade yrkesarbetare och tekniker. Det är bra. Men en hel del återstår att göra. Statens men också kommunernas roll är viktig för att underlätta samverkan mellan skola och arbetsliv och ge förutsättningar för branschens parter att aktivt delta i utvecklingen av de ”egna” programmen. Det är förståeligt att att regeringen försöker underlätta tillgången till lärlingsplatser genom ekonomiska incitament till företagen. Det finns dock en del bekymmer som behöver synliggöras i sammanhanget. Ett så starkt ekonomiskt incitament låser det arbetsplatsförlagda lärandet till lärlingsformen. Ett mer flexibelt förhållningssätt som utgår från branschens krav och förutsättningar för det arbetsplatsförlagda lärandet skulle kunna göra respektive yrkesprogram mer attraktivt. Man bör ha i minnet att byte av sammanhang och avsaknad av skolans sociala kontakter under längre perioder kan vara en faktor som bidrar till avhopp, Vi vet också att idag får inte alla elever det arbetsplatsförlagda lärande om minst 15 veckor som de har rätt till. Även här behöver insatser göras för att fler ska få tillgång till arbetsplatsförlagt lärande. En annan tänkbar oönskad effekt av en väl tilltagen ekonomisk ersättning är att det blir ersättningen i sig som blir det primära intresset för företaget. Det understryker behovet av kvalitetssäkring av allt arbetsplatsförlagt lärande. Hit hör att yrkeslärare ska kunna upprätthålla kontinuerliga kontakter med företag och elev. De programråd där representanter för branschens parter, företag och fackliga företrädare som ska finnas för att bland annat fylla en kvalitetssäkrande funktion är ännu inte på plats överallt. Trots att det finns föreskrivet i gymnasieförordningen. Här behöver regelverket förtydligas och förutsättningar skapas för att få tillstånd fungerande programråd och samverkan mellan skola och arbetsliv.

Till sist. Låt branschens parter själva avgöra om det finns behov av att anställa lärlingar under utbildningen, och i såfall göra det inom ramen för de kollektivavtal som reglerar sådana frågor. Målkonflikten mellan en kursplanestyrd yrkesutbildning och en lärlingsanställning där företagets prioriteringar och produktion blir styrande kan man inte heller blunda för. Visst ska svensk utbildning och arbetsmarknad ta till sig goda exempel från andra länder. Anpassningen måste ske utifrån våra förutsättningar och behov men framförallt utifrån ungas möjligheter till fortsatta studier, en gedigen yrkesutbildning och etablering på arbetsmarknaden.

Etiketter: , , , ,