Löntagarna är inte betjänta av grundtrygghet

avatar

Arbetslöshetsförsäkringen debatteras flitigt just nu. Många vill se något ”nytt” (se t ex Miljöpartiet i UNT 13-05-03 och Folkpartiet och Almega i SvD 13-04-28).

Utgångspunkten är allt som oftast att arbetslöshetsförsäkringen i sin nuvarande form är alltför dålig. Och det är den.

Endast en av tio löntagare kan räkna med att få 80 procent av sin tidigare lön i a-kasseersättning. Det beror på att den högsta ersättningen är begränsad till 14 960 kronor per månad. Den genomsnittliga månadslönen i ekonomin är 30 700 kronor. För den genomsnittlige löntagaren är ersättningsnivån i praktiken alltså 49 procent. Långt ifrån de utlovade 80. Taket för ersättningen har inte höjts sedan 2002 trots att månadslönen (den genomsnittliga) har stigit med 39 procent mellan 2002 och 2013.

Villkoren i försäkringen har också stramats åt. Det krävs ett helt års arbete för att få full ersättning och studerande har helt ställts utan försäkringsskydd på sin väg från avslutad utbildning till jobb.

Att arbetslöshetsförsäkringen ser ut som den gör bär den borgerliga regeringen ansvaret för. De försämringar som genomfördes 2007 och 2008 ligger bakom.

Att det behövs väsentliga förbättringar står klart. Frågan är dock vad som bör göras. Är löntagarna betjänta av en allmän arbetslöshetsförsäkring på grundtrygghetsnivå?

Nej. I alla fall inte om vi vill att löntagarna ska vara starka och ha ett bra skydd för sina löner.

Gent-systemet, det vill säga fackligt anknutna a-kassor, har betydelse för den fackliga organisationsgraden. Organisationsgraden är i sin tur avgörande för lägstalönerna på arbetsmarknaden.

Ersättningen har betydelse både för reservationslönerna och för löntagarnas stöd för gemensamma försäkringslösningar. Grundtrygghet sätter press på lägstalönerna och underminerar betalningsviljan till det gemensamma: Om det gemensamma inte garanterar ekonomisk trygghet utan överlämnar till allt fler att ordna det på privat väg – vari ligger då intresset att betala till det gemensamma?

En gemensam arbetslöshetsförsäkring är effektiv och rationell, men även rättfärdig. Vi ska dela på arbetslöshetsriskerna. Arbetslösheten orsakas inte av för höga löner.

Rimliga krav på arbetsmarknadsförankring ska därför kombineras med hög ersättning, kontroll och nära koppling till en väl utformad aktiv arbetsmarknadspolitik. Gent-systemet stödjer kollektivavtalsmodellen eftersom löntagarnas fackliga organisering understöds. Välorganiserade parter och jämn maktbalans är en hörnpelare i den hyllade svenska modellen.

Arbetslöshetsförsäkringens villkor, ersättning och organisation ger en helhet som endera stjälper eller stödjer en arbetsmarknad präglad av goda villkor och löner, hög rörlighet och god omställningsförmåga. Det senare borde vara en självklarhet.

Etiketter: , , , , ,

2 reaktion på “Löntagarna är inte betjänta av grundtrygghet

  1. avatarAlfonso Ramírez

    Grundtrygghet är visst bra för löntagarna. Men det räcker inte, inkomsttrygghet är också nödvändigt.

Kommentarer inaktiverade.