Mycket snack och otillräcklig verkstad

avatar

I fredags, 13-05-31, kom en IFAU-rapport som visar att jobbskatteavdraget och den nedmonterade arbetslöshetsförsäkringen påverkar lönerna på arbetsmarknaden. Effekterna är små, men ger en fingervisning om att den politik som den borgerliga regeringen satte i sjön från 2007 börjar få effekt.

Regeringen var 2007 tydlig med att den ville påverka arbetsmarknadens funktionssätt och lönebildningen genom att skärpa kvalificeringsvillkoren och försämra ersättningen i arbetslöshetsförsäkringen samt differentiera medlemsavgifterna till a-kassorna. Det kom till uttryck i Budgetpropositionen för 2007 (Prop. 2006/07:1, s 35):

”Arbetsvillkoret skall skärpas, studerandevillkoret tas bort och den överhoppningsbara tiden begränsas. Arbetslöshetsersättningen skall baseras på de senaste 12 månadernas inkomster istället för de senaste 6 månaderna. Arbetslöshetsersättning ska maximalt kunna utgå under 300 ersättningsdagar. Arbetslösa med försörjningsansvar för barn kan dock få ersättning under 450 dagar. […]  Den högsta dagpenningen blir 680 kronor per dag. Ersättningen skall vara 80 procent av den förlorade inkomsten under de första 200 dagarna och 70 procent därefter. När ersättningsperioden är slut övergår den arbetslöse i en jobb- och utvecklingsgaranti med 65 procents ersättning. […]  … egenfinansieringen av utgifterna i arbetslöshetsförsäkringen skall öka med 10 miljarder kronor. Samtidigt differentieras medlemsavgifterna till varje arbetslöshetskassa, vilket innebär att de varierar med arbetslöshetens storlek inom respektive kassa.”

I Budgetpropositionen för 2008 (Prop. 2007/08:1, s 31) aviserades nästa steg: ”Regeringen avser att ytterligare stärka drivkrafterna för fackförbund att vara ansvarsfulla i löneförhandlingarna…  Från den 1 juli 2008 kommer avgifterna till arbetslöshetsförsäkringen att tydligare kopplas till utgifterna. […] Avgiften kommer således att bli lägre i kassor med låga utbetalningar än i kassor med höga. En minskning i arbetslösheten för en viss arbetslöshetskassa, och därmed i utbetalningarna, får ett direkt genomslag i form av lägre avgifter. På motsvarande sätt får ökad arbetslöshet och därmed högre utbetalningar direkt genomslag i form av högre avgifter för den berörda kassan. Kostnaden som är förknippad med att driva igenom oansvarsfulla löneökningar som leder till ökad arbetslöshet och därmed högre utgifter för arbetslöshetsförsäkringen kommer på så vis att bli tydligare, såväl för enskilda kassor som för arbetsmarknaden som helhet.”

Att den borgerliga regeringen ville påverka lönebildningen och främst lönerna i den nedre delen av lönefördelningen har inte varit dolt. Att det kommer forskningsresultat som visar att politiken får önskade effekter är väntat.

Arbetslöshetsförsäkringens högsta ersättning, ersättningsnivåer, kvalificeringsvillkor och a-kassornas medlemsavgifter har betydelse för reservationslönerna, det vill säga de lägsta löner som de som söker arbete accepterar. Urholkas försäkringen, men också den aktiva arbetsmarknadspolitiken och skolans resultat, samtidigt som allt fler dessutom står utanför både a-kasse- och fackligt medlemskap riskerar det att uppstå kryphål i den svenska modellen. Kryphål som riskerar att göra det svårare för arbetssökande att begära kollektivavtalsenliga villkor och löner. Något som i sin tur riskerar att leda till ökade löneskillnader.

Att många lämnade a-kassemedlemskap (och fackligt medlemskap) 2007-2008 till följd av de differentierade medlemsavgifterna har återkommande diskuterats och många har ansett det problematiskt. När differentieringen infördes bortsåg den borgerliga regeringen  från att arbetsmarknadens parter är välorganiserade och samordnar sig i löneförhandlingarna och tar ansvar för samhällsekonomin. Regeringen aviserade förra veckan, 13-05-30, att den del av medlemsavgiften som beror på arbetslösheten i a-kassorna ska tas bort från 1 januari 2014. Det är bra. Men dessvärre inte tillräckligt.

130604. Arbetskraften_akassorna_644_472

Med den borgerliga regeringen har arbetslinjen ändrat färg. Den driver arbetssökande mot vad som betraktas som lågkvalificerade jobb enligt principen ”jobb först” eftersom a-kasseersättningen är låg och allt färre omfattas av arbetslöshetsförsäkringen. Dessutom är de rustande insatserna i arbetsmarknadspolitiken alltför små och genomströmningen i gymnasieskolan alltför dålig (se En arbetslöshetsförsäkring värd namnet, Ekonomiska utsikter våren 2013 och Behövs: En utbildningspolitik för ungas etablering på arbetsmarknaden om vad LO vill). Det är inte konstigt om kollektivavtalade villkor och löner sätts under press när detta sker.

130604. Arbetsloshet_Ersättning_644_445

Det är samhällsekonomiskt ineffektivt att arbetssökande pressas att alltför snabbt ta arbete som inte motsvarar hans eller hennes utbildning och yrkeserfarenhet bara för att a-kasseersättningen är undermålig. Det är ineffektivt att skolan inte klarar att ge unga en god utbildningsgrund att stå på eller att arbetsmarknadspolitiken inte erbjuder goda omskolningsmöjligheter för den vars jobb rationaliseras bort. Det leder till försämrad matchning på arbetsmarknaden och större löneskillnader. Klyftorna växer och människor far illa. Det ligger inte i linje med den svenska modellen.

För att vända utvecklingen och på allvar värna den svenska modellen behöver mer göras. Arbetslöshetsförsäkringen likväl som den aktiva arbetsmarknadspolitiken men även utbildningspolitiken i stort, måste rustas upp. Och det å det snaraste.

Etiketter: , , , , ,

En reaktion på “Mycket snack och otillräcklig verkstad

  1. avatarJohnny Cramer

    Hej

    Artikelen beskriver det precis som det är på svensk arbetsmarknad, och det är precis vad som måste förändras till det bättre för alla löntagare oberoende av fack tillhörighet/eller icke tillhörighet.
    Ett regeringsskifte måste till

Kommentarer inaktiverade.