Rekordmånga i Fas 3 speglar en havererad arbetsmarknadspolitik

avatar

När arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M) intervjuades i Ekots lördagsintervju handlade samtalet förvånansvärt lite om den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Om Fas 3 sades inte ett enda ord. Ändå är det stabilt växande programmet det mest flagranta symptomet på en havererad arbetsmarknadspolitik.

I mars har det gått fem år sedan de första personerna skrevs in i jobb- och utvecklingsgarantins tredje fas. Sedan dess har antalet inskrivna hela tiden ökat, i takt med den växande långtidsarbetslösheten. I mars väntas 36 000 personer stå inskrivna – en toppnotering för det bottennapp Fas 3 utgör.

36 000 inskrivna i Fas 3 är 36 000 för många. Redan för drygt två och ett halvt år sedan, i juni 2011, beslutade riksdagen som bekant att stoppa anvisningarna till programmet. Ändå har antalet deltagare sedan dess ökat med drygt 35 procent. Samtidigt kvarstår de stora problemen med programmet: Arbetslösa erbjuds meningslös sysselsättning som leder längre bort ifrån arbetsmarknaden istället för närmare, eller utnyttjas som arbetskraft utan att få lön för sitt arbete.

Svårigheterna att kontrollera sysselsättningen hos anordnare har resulterat i en överhängande risk för att oseriösa anordnare utökar eller till och med bygger upp verksamheter för att erhålla bidrag från staten för en oavlönad personalstyrka. Anordnarbidraget motsvarande cirka 5 000 kronor per månad och arbetslös kan bli en lönsam affär. För den arbetslöse i Fas 3 går det dock inte att tala om några ekonomiska marginaler. I bästa fall utgår aktivitetsstöd motsvarande 65 procent av tidigare dagsförtjänst, men mer än var tionde person i Fas 3 får ingen ersättning alls och är i yttersta fall hänvisade till försörjningsstöd.

Det svällande Fas 3 blir allt mer dominerande inom arbetsmarknadspolitiken. Omkring 15 procent av alla som deltar i något arbetsmarknadspolitiskt program (nystartsjobben inkluderade) finns nu inom Fas 3. Samtidigt är det bara omkring 5 procent som får del av den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen. Kontrasten mellan dessa siffror belyser tydligt vilken arbetsmarknadspolitik den borgerliga regeringen bedriver. Det är en politik utformad utifrån en defensiv aktiveringsstrategi där arbetsmarknadspolitikens syfte i första hand blir att sätta press på arbetslösa att acceptera första bästa jobb, oavsett lön och villkor. Frånvarande är den offensiva synen på aktivering som betonar insatser genom utbildning och andra kompetensstärkande insatser som stärker arbetslösas chanser på arbetsmarknaden.

Fas 3 hör inte hemma i svensk arbetsmarknadspolitik. Arbetslösa bör ges tillgång till utbildning som stärker chanserna till jobb. För arbetslösa som står långt ifrån arbetsmarknaden behövs också stärkta lönestöd som kan korta vägen till arbete med lön och villkor enligt kollektivavtal.

Det var synd att arbetsmarknadsministern i lördagsintervjun inte ställdes till svars för den förda arbetsmarknadspolitiken. Å andra sidan har vi redan hört hennes svar till leda: ”Vi måste göra mer för att jobben ska komma fler till del.” Ett svar som uppenbarligen inte betyder någonting.

Etiketter: , , ,