Samordnade och gemensamma lönekrav – det som kan minska löneskillnader

avatar

För att det ska vara möjligt att minska löneskillnader mellan – i LOs fall – kvinnor och män i arbetaryrken på ett hållbart sätt, är samordning och gemensamt formulerade lönekrav avgörande. Det är därför betydelsefullt att samordningen är tillbaka på banan inför 2017 års kollektivavtalsförhandlingar.

Samordningen innebär att LOs samtliga 14 förbund är överens om en ny så kallad insamlingsmodell, med lönekrav som tar fasta på:

  1. Insamling av löneökning i kronor för individer med löner upp till 24 000 kronor per månad,*
  2. Insamling av löneökning i procent för individer med löner från 24 000 kronor per månad,* och
  3. Att lägstalönerna ska öka i samma takt som kollektivavtalens värdeökning.

Punkterna 1 och 2 innebär att den procentuella löneökning som LO gemensamt ställer krav på (och som presenteras senare), också anges som en löneökning i kronor. Individer med en lön upp till 24 000 kronor per månad ska därigenom bidra med löneökning i kronor, medan individer med en lön från 24 000 kronor per månad och uppåt istället ska bidra med löneökning i procent. Detta till den totala lönepott som sedan ska fördelas. (Därav att det kallas just insamlingsmodell.).

Härigenom blir den procentuella löneökningen i praktiken högre för lågavlönade och lågavlönade kan därmed så att säga knappa in på dem med högre löner. (Observera dock att samordningen innebär en insamlingsmodell som gör att lågavlönade genererar en större lönepott. Det är inte samma sak som att alla med löner upp till 24 000 kronor per månad får exakt samma löneökning. Individens löneökning beror på kollektivavtalens principer för lönesättning, vilka varierar).

Punkt 3 innebär vidare ett lönekrav vad gäller de kollektivavtalade lägstalönerna – att värdet av den lönepott som genereras genom insamlingsmodellen, också ska läggas ut på lägstalönerna så att dessa ökar i nivå med löneökningarna på avtalsområdet i stort.

Det här är principiellt viktigt. Särskilt för att utjämna relativa löneskillnader mellan kvinnor och män, men också för att åtminstone delvis bidra även till minskade löneskillnader utifrån social klass.

Utgångspunkten är att arbetsmarknaden är könsuppdelad både vertikalt och horisontellt. Den vertikala könsuppdelningen handlar om att män i (väsentligt) högre grad än kvinnor har ledande positioner högre upp i hierarkin på arbetsmarknaden. Den horisontella könsuppdelningen handlar om att kvinnor och män i hög grad arbetar med olika saker (olika yrken och arbetsuppgifter). Därtill tenderar män att ha överordnade positioner när kvinnor och män arbetar inom samma yrkesgrupper och branscher.

Dock: det är inte enbart könsuppdelningen som orsakar löneskillnader på arbetsmarknaden. Stora löneskillnader gäller också utifrån klass, vilket närmast kan definieras som vertikala (hierarkiska) skillnader i lönenivå mellan arbetare och lägre och högre tjänstemän.

Sammanfattningsvis är löneskillnader alltså i grunden strukturerade längs både vertikala och horisontella linjer.

För LO skulle det lönepolitiska målet – rättvisare löner – snarast bildligt kunna tecknas som att det behövs förflyttningar i två led. Minskade löneskillnader utifrån social klass, definierat som mellan arbetare, tjänstemän och akademiker i figuren nedan. Och minskade löneskillnader utifrån kön, definierat som mellan kvinnodominerade och mansdominerade yrken och branscher. (Men löneökningar för alla.)

161019. Bild 1

För att gå från den vänstra delen av figuren mot den högra, är särskilda satsningar både på lägstalöner och lågavlönade centralt.

Det förstnämnda visade vi med tydlighet i årets upplaga av Sveriges jämställdhetsbarometer, som hade tema lön. Av tabellen, som är en variant på den som finns i barometern, framgår att lägstalönens andel av medellönen genomgående är högre för kvinnor än män, särskilt i kvinnodominerade branscher. Och, ju högre lägstalönens andel av månadslönen är, desto mer betydelsefull är lägstalönen för lönenivån i branschen (sektorn) över lag.

Månadslöner, lägstalöner och lägstalönens andel av månadslönen 2014. Kronor i genomsnitt per månad, före skatt (brutto). Se NOT och källa i jämställdhetsbarometern.

161019. Bild 2

Det sistnämnda fångas kanske lättast genom att (igen) illustrera de löneskillnader som finns mellan kvinnor och män i arbetar- och tjänstemannayrken. Också det genom ett diagram från Sveriges jämställdhetsbarometer 2016. Vad diagrammet visar är att den insamlingsmodell för samordnade lönekrav som LO är överens om, är viktig för främst kvinnor i arbetaryrken, som har de lägsta (heltids-) lönerna på arbetsmarknaden.

Månadslöner för heltid och faktiska månadslöner 2014. Kronor i genomsnitt per månad, före skatt (brutto). Se källa i jämställdhetsbarometern.

160307. Diagram blogg v6

När kvinnor och män i hög grad har olika yrken och arbetsuppgifter, är samordnade och gemensamma lönekrav det som kan förändra relativa löneskillnader. Samordningens särskilda fokus på både lågavlönade och lägstalöner har stor betydelse inför avtalsrörelsen 2017 – i synnerhet för kvinnor i arbetaryrken.

__________________________

* I löneförhandlingssammanhang är det medellöner (grundlöner) för heltid som är utgångspunkt för lönekrav.

Etiketter: , , ,

2 reaktion på “Samordnade och gemensamma lönekrav – det som kan minska löneskillnader

  1. avatarÅsa Tobrant

    Kanonbra. Bara inte det urholkar våra kollektivavtal, när AG hävdar att vi måste sälja något för att få värdet i kronor.

  2. Pingback: En satsning på kvinnor och unga · LO.SE/UNG

Kommentarer inaktiverade.