Sänkta lägstalöner är varken effektivt eller önskvärt

avatar

Aldrig har väl så många så frekvent haft synpunkter på lönebildningen i en pågående avtalsrörelse. Endera med ”råd” till arbetsmarknadens parter om att teckna löneavtal utifrån etnicitet, vilket Centerpartiet föreslog inför helgen. Eller som Moderaterna, som talar om en särskild provanställning där upp till 40 procent av heltid kan innehålla obetald praktik eller utbildning (med uppenbart stor risk för gratisarbete). Kristdemokraterna är idag inne på ett liknande spår när de föreslår en ny så kallad introduktionsanställning med 75 procent av en kollektivavtalad lägstalön (oklart vilken). För att nämna några exempel.

Den tankefigur som de alla anspelar på är att det finns en grupp som enkelt går att peka ut som problemet (i relation till arbetsmarknaden). Ibland sägs den gruppen mer generellt bestå av nyanlända flyktingar. Ibland är den gruppen mer generellt kort (förgymnasialt) utbildade.

En förenklad bild av verkligheten används för att säga ungefär så här: Det finns en grupp som är homogen och som har stora och likadana etableringssvårigheter. På så sätt läggs grunden för att styra in på tanken ”one size fits all”, det vill säga att det finns en enkel lösning på etableringssvårigheter. En lösning som har kommit att bli sänkta (lägsta-)löner.

På kort sikt antas sänkta lägstalöner i teorin underlätta etableringen för dem som har kort utbildning och/eller är nyanlända.

I själva verket är det tveksamt om det går att leda i bevis. Det faktum att arbetsgivare kan få stora subventioner av lönekostnader genom instegsjobb och nystartsjobb visar att det är centralt att ifrågasätta om det är just lönen som är det största etableringshindret.

Utbildningskraven för att få ett arbete är höga och väger tungt. Utan gymnasieutbildning är det svårt att etablera sig, för nyanlända likväl som för (andra) unga vuxna. Det gäller även för arbeten som inte ställer särskilt höga krav på utbildning för att kunna utföras. Något som måste kopplas till att arbetsgivare föredrar att anställda längre utbildade om, eller snarare när, de söker samma jobb som kort utbildade.

Dessutom har det som brukar kallas migrationseffekter betydelse: De allra flesta som invandrar till Sverige möter ett nytt språk och en ny arbetsmarknad med specifika och höga krav på arbetskraften, vilket kan göra att ens utbildning och yrkeserfarenheter i alla fall delvis kommer till korta.

Svenskkunskaper, validering, olika typer av utbildningsinsatser och anställningsstöd är viktiga för att underlätta etablering på arbetsmarknaden. På kort sikt är det osannolikt att sänkta lägstalöner har någon annan effekt än marginell.

På längre sikt antas sänkta lägstalöner kunna ge effekt genom en förändrad branschstruktur i ekonomin (se till exempel Konjunkturinstitutets lönebildningsrapport 2015). Det vill säga, sänkta lägstalöner kan leda till att nya typer av (riktigt) enkla låglönejobb stimuleras fram på den svenska arbetsmarknaden.

Förutom den ena centrala frågan, om det skulle vara en effektiv sysselsättningsstrategi,* så måste den andra centrala frågan särskilt lyftas fram: Skulle det vara önskvärt med tanke på de fördelningspolitiska konsekvenserna?

De enkla lågbetalda jobben är främst tänkta att växa genom sänkta lägstalöner i LO-yrken inom hotell och restaurang, detaljhandel, städ och vård och omsorg, det vill säga i kvinnodominerade arbetaryrken i privat och offentlig tjänstesektor. Mekanismen förutsätts vara att fler och nya typer av enkla arbetsuppgifter kommer att efterfrågas om lägre arbetskraftskostnader leder till lägre pris på tjänster. Dagens lägstalöner ses som för höga för att detta ska kunna ske. De löner som anses för höga är rimligen lägstalönerna för 19- och 20-åringar utan särskild yrkesutbildning. Konkret handlar det om lägstalöner som för heltid ligger på mellan 18 080 och 21 110 kronor per månad, före skatt 2015.

Om lägstalönerna sänks är det de redan lägst betalda jobben på svensk arbetsmarknad som skulle betalas än mindre. Det betyder att det är de individer och grupper som redan nu har sämst ekonomi som skulle få betala priset för sänkta lägstalöner.

Det leder också fel att tala om sänkta ”ingångslöner”, som om det vore aktuellt med en låg lön under en kortare tid. Löneökningstakten kan inte antas bli högre bara för att lägstalönerna sänks. Det gör att sänkta lägstalöner i praktiken innebär att lönerna kommer att förbli låga över tid. Dessutom är det sannolikt så att enkla låglönejobb blir det enda alternativet för dem som i grunden är dåligt rustade för arbetsmarknadens (befintliga) krav, vilket är hela poängen med ”enkla jobb-strategin”: Den bygger på att inte höja arbetskraftens kompetens.

Inte heller handlar sänkta lägstalöner endast om nyanlända eller andra nyanställda. Sänkta lägstalöner sätter igång en process som på längre sikt driver ner lönerna på hela avtalsområden. Det beror på att arbetsgivare har ett intresse av att koncentrera lönefördelningen till eller i närheten av lägstalönerna i såväl privat som offentlig tjänstesektor. Något som kan hänföras till priskonkurrens som, i arbetsintensiva sektorer där arbetskraftskostnaderna utgör en stor andel av produktionskostnaderna, är synonymt med att pressa priset på arbete (Berge 2014). Sänkta lägstalöner handlar på längre sikt alltså om en framväxt av nya låglönesegment på arbetsmarknaden.

Avslutningsvis. När sänkta lägstalöner uttryckligen sägs vara nödvändiga för att klara nyanlända flyktingars etablering på arbetsmarknaden, föreslås en djupt osolidarisk fördelningspolitik: Anställda i främst kvinnodominerade arbetaryrken förväntas ställa upp på lägre lön för att något fler möjligen ska kunna få samma typ av lågbetalda jobb.

Det är uppenbart att de borgerliga partierna ser en stor öppning för att, som vanligt, driva på för en annan arbetsmarknads- och välfärdsmodell än den svenska. Det som för en tid sedan påstods vara nödvändigt för att minska unga vuxnas arbetslöshet – sänkta löner och ”flexibel” arbetsrätt – sägs nu vara nödvändigt för att klara kort utbildades och/eller nyanländas etablering.

Priset för en ”etableringsreform” som handlar om sänkta lägstalöner, som med stor sannolikhet inte fungerar, kommer att få betalas främst av anställda i LO-yrken. Det är oacceptabelt och riskerar i första hand att späda på rasism och främlingsfientlighet i samhället.

Etablering måste underlättas med utgångspunkt i ett gemensamt samhälleligt ansvarstagande och åtagande. I grunden handlar det om att på olika sätt ta tillvara och höja arbetskraftens kompetens. Arbeten med löner som det går att leva på är socialt och ekonomiskt hållbart. Det är inte mycket låga löner.

__________________________

* I korthet. Svensk arbetsmarknad står inför stora behov av kompetensförstärkningar vad gäller yrkesutbildade på gymnasienivå såväl som på eftergymnasial nivå. Det kan alltså inte ses som effektivt att genom sänkta lägstalöner försöka stimulera fram nya typer av enkla jobb jämfört med att ta tillvara, utveckla och höja arbetskraftens kompetens. Det vore oförnuftigt att inte satsa på kompetensförsörjning för att tillgodose efterfrågan på bland annat gymnasialt yrkesutbildade som ökar kraftigt och kommer att visa stora underskott framöver.

En ”enkla jobb-strategi” leder troligen främst till försvagad matchning på arbetsmarknaden, vilket är ett slöseri med mänskliga resurser och potential samtidigt som kort utbildade fortfarande skulle ha svårt att etablera sig.

Att stimulera fram enkla jobb skulle dessutom innebära svagare produktivitetsutveckling och långsammare strukturomvandling. Fler enkla jobb skulle även få stora samhällsekonomiska konsekvenser.

Etiketter: , , , , , , , ,

4 reaktion på “Sänkta lägstalöner är varken effektivt eller önskvärt

  1. avatarJesper Petersen

    Bra skrivet. Jag läser Berges rapport från 2014 du tipsar om och i den avstår hon från att analysera den generella efterfrågans effekter på sysselsättningen med hänvisning till att den inte är fokuset i rapporten. Vet du om det finns någon annan rapport eller bra källa som behandlar efterfrågans effekter på svensk arbetsmarknad?

  2. Pingback: LO tramsar i viktig fråga- Tommie Ullman

  3. avatarSven-Axel Anderson

    Jag förstår inte debatten. Ingen har talat om sänkta löner för de som har arbete eller rekryteras på vanligt sätt. Det frågan gäller är vilken ingångslön som skall gälla för personer som inte har arbete och som aldrig kommer att anställas om det söker en ledig tjänst. Vi har en stor grupp som aldrig kommer att få en anställning då det alltid kommer att finnas sökande som åtminstone har gymnasiekompetens och talar svenska.

Kommentarer inaktiverade.