Sju myter om bra skolresultat

avatar

Skolan är något som intresserar många och något alla har en åsikt om. Gott så, men efter att Sveriges skolpolitik i 8 år haft Jan Björklunds mage som främsta källa är behovet av att sortera mellan myter och fakta större än någonsin.

Andreas Schleicher arbetar på OECD och är ansvarig för deras PISA-undersökning. Genom körningar i de enorma material som undersökningen ger, senast var det 65 länder som deltog, har han listat, och avfärdat, sju populära myter om skolan.

1. Socioekonomiskt svaga elever kommer alltid prestera svaga skolresultat

Det är ett faktum i svensk skola att barn med lågutbildade föräldrar har sämre resultat än barn till akademiker. Samtidigt har de 10 procent mest socioekonomiskt utmanade 15 åringarna i Shanghai bättre kunskaper i matematik än de 10 procent mest priviligierade eleverna i USA. Det är också så att barn från liknande socioekonomiska bakgrunder kan ha väldigt olika resultat, beroende på vilken skola de går i och i vilket land de bor. Där skolan klarar att överbrygga social ojämlikhet har man lyckats attrahera de bästa lärarna och rektorerna till de mest utsatta skolorna. Undervisningen präglas också av att lärarna har höga förväntningar på alla elever, oavsett socioekonomisk bakgrund.

2. Likvärdighet sker på bekostnad av toppresultat

Det finns en myt om att ett skolsystem är som är inte selekterar och nivågrupperar eleverna är ett system som kanske är mer likvärdigt men som inte kommer ge elever med akademiska spetsresultat. Det här är en myt som Björklund ofta fallit tillbaka på när han pratat om elitutbildningar och att vi i Sverige i vår allmänna välvilja glömt bort de som vill gå före. Men det finns ingen motsättning mellan likvärdighet och höga utbildningsresultat – tvärtom. De länder som presterar bästa i PISA har både hög likvärdighet och höga resultat.Det finns alltså ingen motsättning mellan höga resultat och likvärdighet – tvärtom.

3. Det är pengarna som räknas!

Det är inte främst hur mycket pengar ett land spenderar på utbildning utan det är hur dessa används som är det avgörande. Sydkorea är det land som presterar bäst i PISA i matematik men de spenderar också mindre pengar per elev än OECD-genomsnittet. Pengar kan naturligtvis användas till annat i skolan än att höja resultaten i matematik och fortfarande vara klokt investerade och det finns förstås också ett finansieringsgolv där minskade resurser kommer få konsekvenser för resultaten. Intressant är i alla fall att mindre än 20 procent av variationen i OECD-ländernas elevresultat går att förklara med utbildningskostnader.

4. Invandrare sänker resultaten

Det kan vara en stor utmaning att hjälpa nyanlända in i skolan och så fort som möjligt se till att de ligger på samma nivå som sina kamrater. Men i PISA finns inga samband mellan andel elever med utländsk bakgrund och det övergripande resultatet. Elever med samma typ av bakgrund visar också mycket olika resultat i olika länder, vilket tyder på att var du går i skolan betyder mer än var du kommer ifrån.

5. Mindre klasser är en framgångsfaktor

Det går inte att se någon koppling mellan kunskapsresultat och klasstorlek, varken när man jämför inom ett land eller mellan olika länder. Det är i stället de som systematiskt satsat på att höja kvaliteten på undervisningen och på lärarna som har bäst resultat. Enkelt uttryckt – en lärare som inte når bra resultat med 20 elever kommer inte göra det med 15 elever heller medan en skicklig lärare som når goda resultat med 20 elever också kommer göra det med 25 elever.

6. En ny värld kräver en ny skola

En annan föreställning är att i en globaliserad och digitaliserad värld behöver vi inte längre samma grundkunskaper som tidigare – vi kan googla i stället för att räkna. Det vi behöver nu är istället ett nytt sätt av konceptuellt tänkande som kan sätta samman stora mängder information på nya sätt och utveckla vår förmåga att lära oss nya saker. Och det är bra men det kommer inte att ersätta de grundläggande färdigheterna. De skolsystem som presterar bäst i PISA är noggranna med baskunskaperna och ägnar mycket tid och övning åt dessa.

7. Det gäller att ha lätt för sig i skolan

Det finns en föreställning om att en elevs utbildningsresultat är beroende av hens talang. Istället är det hårt arbete och en tilltro till den egna förmågan som gäller. Finland, Japan, Singapore, Shanghai och Hongkong är skolsystem som präglas av övertygelsen att alla elever kan nå goda resultat. Detta är särskilt viktigt för elever från socioekonomiskt svaga miljöer. OECD noterar också att de bäst presterande länderna gradvis har rört sig bort från nivågruppering och sorteringsskola. En sammanhållen skola med höga förväntningar på alla elever har visat sig vara det mest framgångsrika.

 

Skolan är en mycket komplex och bitvis svårstyrd verksamhet. En av de starkaste och mest hoppingivande slutsatserna man kan dra av OECDs omfattande arbete är att skolsystemet och skolpolitiken spelar roll. Om vi gör rätt saker kan vi också förbättra resultaten.

Det är bara att kavla upp armarna, sortera i slutsatserna och formulera konkret politik med andra ord!

Etiketter: , , , , ,

2 reaktion på “Sju myter om bra skolresultat

  1. avatarPer

    EIRVore intressant att ha med i undersökningen

    Vore intressant med en undersökning där den allmänna ljudnivån i respektive klassrum ingår som en parameter när man jämför resultaten.

    Dessutom vore det intressant med en attitydundersökning där eleverna får uttrycka sin inställning till bildning och sin skolgång.
    Vill minnas att en skillnad mellan första klass och andra klass i grundskolan var att vissa lärt sig att det inte var kul att gå i skolan (av äldre syskon ?).

    Det är bara att kavla upp armarna, sortera i slutsatserna och formulera konkret politik med andra ord! vad för åtgärder skall vidtagas utifrån de myter som här avfärdas ?

    Lgr62 baserades väl på att minnet antogs komma ihåg de stora linjerna, enbart. Vilket senare tids forskning visat att det inte riktigt stämde. Minnet söker tydligen stöd via detaljer (som t.ex. specifika årtal för händelser). Se
    eller
    .

    Att Sju myter om bra skolresultat vederlagts är väl gott och väl men vad är det som leder till succé ? Borde inte de uppkavlade ÄRMARNA (stackars den som får armarna uppkavlade) kunna användas till att ta reda på succé-faktorer.

    I att ge läraryrket högre status döljer sig väl inte bara högre lön utan även respekt från eleverna, se

    respektive:

    Visserligen är mina erfarenheter rätt långt från ovanstående artiklar. Min skolgång får väl jämförelsevis ses som ett Astrid Lindgrenskt Bullerbyn, men tendenserna och ingredienserna fanns där redan då.

    Varför skulle min skolgångs nivå bestämmas av de tongivande eleverna i klassen och inte läroplanen/läraren ? Varför skall jag (och förmodligen stackarna i artikeln) dras med låga betyg för att andra ställde/ställer till med ett elände ?

    Skall man behöva klara sig genom skolan genom att hålla med de som för väsen, är större och starkare än en själv; för att inte få stryk och vara rädd på vägen till och från skolan ?

    Det är tänkbart att jag skulle klarat mig bättre om jag kavlat upp ärmarna och satt igång med att träna upp mig fysiskt så jag kunnat klå upp de som kunde tänkas ge sig på mig, men är det verkligen nödvändigt ?

  2. Pingback: Även OECD avlivar myter | Från 80 till 100

Kommentarer inaktiverade.